Varför ogillar tjejer mig direkt?

Jag hade samma problem. När jag slappnar av i ansiktet ser jag sur ut. Folk tar det som att jag är mallig/snobbig och blir otrevliga "tillbaka".

Behöver inte vara så med dig. Kanske är du väldigt söt/snygg? Det hotar många.

Fråga nån som känner dig och be om ett ärligt svar.

Men var beredd på att få höra sanningen, även om den svider.

Ta det på rätt sätt, men du kanske beter dig på ett sätt som gör att de reagerar som du beskriver?

Om du mest trivs med killar och helst umgås med killar så är det möjligt att du är för öppen, för på, för "grabbig" liksom. Och om killar uppskattar det så blir din närvaro med andra tjejer lite av avundsjuka för att du umgås med killar som de kan vara intresserad av. Alternativt att du tar för mycket plats och inte uppträder som en tjej förväntas göra.

Om nästan alla tjejer du möter sätter på sig bitchfacet så då är det nog något du utstrålar. Rannsaka dig själv.

Är du genuint artig när du hälsar på dom eller hälsar du på ett kallt, överlägset eller arrogant sätt?

Använder du mycket smink och har en flörtig personlighet, ler mot alla killar? Nu säger jag inte att det är fel med det, säkert inte, men enligt min erfarenhet så framkallar det ogillande hos andra tjejer.

Är du väldigt snygg och utstrålar samtidigt att du "vet om det", om du förstår vad jag menar. Samma sak här, det är ju inget fel med det. Men det kan störa folk. Att vara ödmjuk och genuin och inte ha näsan i vädret kan vara en smart taktik om man nu ser väldigt bra ut.

Hela mitt liv fram till säkert 27 hade jag exakt samma "problem": jag kunde inte förstå exakt varför men jag hade jättesvårt för att få nya tjejkompisar. Jag upplevdes som svår att lära känna. Jag visste att jag gjorde något som orsakade den känslan... men inte vad. Men idag vet jag: kombination av bitchy resting face, introvert och ganska osäker/blyg på den tiden. Ingen bra kombination lol Osäkerhet/blyg kan lätt utstråla samma saker som en otrevlig person gör (egentligen kanske de flesta inte är just otrevliga).

Jag har ingen aning om ifall det är just så i din situation, TS. Har du någonsin frågat dina killpolare hur dom uppfattar dig? Eller någon nära tjejkompis? Det kan vara tungt att höra, men glöm inte att det är okej. Hur du uppfattas av personer du inte känner är inte den du är, så försök att inte lägg  värdering i det, annat än information. Om du känner att den uppfattningen gör det svårt för dig att knyta nya relationer med tjejer, så är det värt det. På samma gång ska man vara försiktig så man inte kommer in i en ond cirkel av att försöka anpassa sin personlighet utåt varje gång man är i nya sammanhang. Det är extremt uttröttande och kan leda till att man helt enkelt inte är sig själv... och dålig självkänsla :(

Men vet du... det är också ok att inte bry sig jättemkt. Det är verklige helt upp till dig. För mig är det 50/50. Jag har justerat några saker, men jag är också inte lika osäker idag så jag upplevs som mer avslappnad och genuin. Men sen är jag också helt ok med att jag uppfattas som tex "barsk". Det brukar lösa sig i längden när de lär känna mig. Men det krävs också att det inte är dömande personer. 

Vill tillägga också att ofta räcker det med att förstå vad, varför och hur, och resten faller på plats. När hjärna liksom kan förstå och rationalisera det, då blir man ofta mindre negativt påverkad av något. Precis som att kunna sätta en term eller kategorisera en känsla med mer än "negativ" eller "positiv", blir det lättare att acceptera och bearbeta.

För min del har mkt löst sig för att jag fattar lite bättre vad det är som orsakar en viss uppfattning om mig. Det i sin tur gjorde mig mer avslappnad... som säkert utstrålar något som jag inte utstrålade förut. Det har blivit lite mer av en positiv cirkel.

Jag har sedan tonåren varit i exakt samma sits som du. Andra tjejer har direkt ratat/hatat mig, utan att ens byta en enda mening med mig.. Själv har jag alltid försökt vara social och skaffa nya tjejkompisar, eftersom jag vill ha just fler TJEJkompisar, men ofta är det svårt.
Enligt min erfarenhet blir det "bättre" efter 30+ dock.. Antar att yngre tjejer kanske är mer dömande och avundsjuka/svartsjuka av sig än vuxna kvinnor. Det är min gissning i alla fall. Men sen finns det såklart också många kvinnor som direkt ser en annan kvinna som något sorts hot.

De tjejer jag träffat genom åren som hävdar att de har lättare att umgås med killar har varit exkluderande mot andra tjejer när vissa killar är med. T.ex när man står i en ring och pratar eller sitter runt ett bord. Då är det väldigt många som bara riktar sig till den/de coola och ignorerar helt de som inte är jätteintressanta. I fallet med de tjejer jag stött på som hävdat precis som TS, så i en ring med blandade kön så vänder de sig till killarna bara. Och i synnerhet de mer coola killarna. Då avtar mitt intresse snabbt om jag bara duger i vissa sammanhang.

Samma problem här. Tror dom ser mig som en konkurrent för att jag är snygg. Men det kanske är min positiva egospinn. Kanske bara är sjukt otrevlig?? ;D

Jag hade det liknande tidigare men det ändrades runt 28, då slutade jag bry mig så värst vad andra tycker om mig till en viss grad och blev mkt mer avslappnad. Numera 35+ är det bara en kategori tjejer som ofta är avogt inställda till mig i början, jag vinner över dom när det har gått en tid. Det är genomgående de lite osäkra, med övervikt och inte så lyckade karriärer, som gillar att prata skit om andra. På samma sätt så gillar en annan grupp mig direkt numera - snygga, roliga karriärtjejer med hjärtat på rätta stället. Eller även utan det sista ;) Det är lustigt, jag noterar att det alltid är samma sak men jag lägger inte ner någon direkt energi på att fundera på orsaken.

Jag *tror* att man vinner på att gilla sig själv som man är, det lyser igenom att man trivs i sitt eget skinn. Folk brukar vilja vara nära sådana människor enligt min erfarenhet, det finns ju ingen som är bättre på att vara en själv och det är svårt att försöka vara ngt man inte är.

Jag har också haft svårt att hitta tjejkompisar, skriv till mig vetja! :)

Är det här vanligt bland yngre tjejer?

Min syster har upplevt liknande som TS , många tjejer hata henne, snacka skit, frös ute henne.
Syrran har utseendet , ut över det en grym idrottare,vet att mamma och hon har suttit oändligt många nätter under hennes ungdom och pratat om just hatet från andra tjejer.

Kom hon i skolkorridoren , vände sig alla grabbar om direkt, spana och flirta,
Jag fick hälsningar, som jag skulle skicka vidare till syrran,via träningen eller bara ute när man träffa andra män.

Tiden går, hon får vara med i någon landslags match inom sin idrott, hon testar provspelar fotboll , tränaren kommer hem och försöker övertala, syrran och mina föräldrar att hon ska byta till fotboll, men är kvar i sin sport, hon är med i tidningarna, lärare alla börjar berömma henne för vad dom läst om i tidningarna.
Hon får människor som följer henne och hennes idrotts prestationer.

Tjej hatet tar ännu större steg, blir nästan olidligt för syrran att ta sig igenom gymnasiet, hon har 2 st nära vänner, vilket hjälpte henne.

Vid 22 år träffar hon sin man, vid 24 barn, blir tvillingar, mannen hon träffar är också känd via sin idrott.hon har lämnat stan hon är uppvuxen i.

När hon kommer tillbaka, hälsa på, kommer många fram till henne, tjejer som mobbat och utfryst henne i åratal.
Dom vet allt om henne, dom berättar åt henne, du får då verkligen allt serverat på silverfat. nu börja dom försöka få kontakt, som dom varit bästa vänner hela livet.

Nu kom den verkliga sanningen fram, den syrran och mamma pratat om hela hennes uppväxt,, svartsjukan som kan driva människor att göra allt bittert för en annan människa.
Dom såg bara framgångarna hos syrran(mobbarna) men dom såg inte hur dom själva beteende sig.