Vill bara ha tillbaka min kropp.

Är så trött på detta nu. Måste få gnälla av mig! Alla tycker det ska bli så himla kul med bebis medans jag bara lider!!! Bf om 25 dagar, har planerat kejsarsnitt om 23. Är andra barnet, denna graviditeten har varit så tung...

I december började foglossningarna. Samtidigt upptäckte jag att det är mjölkprodukter som jag kräks utav. Allt som innehåller mjölkprotein (inte bara laktos) måste bort och ersättas. Illamående, ont i magen och utslag försvann, det var ju iof positivt, men ett jättejobb att mjölksanera och försöka få anhöriga att fatta. Föräldrar som himlar med ögonen och tror att jag inbillar mig, pappa ville bjuda på laktosfri gräddbaserad vaniljsås sist vi sågs, på påsk fick jag äta potatis med bröd och ägg... :'( Hoppas detta är ett gravidfenomen och att jag kommer kunna äta som vanligt sen.

Tröttheten... 1 och 3 trimestern har jag behövt sova 2-3 ggr på dagen. Med en sprallig 2,5 åring hoppandes på mig. Skuldkänslor.

Om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag ser fram emot bebis. Jag vill bara inte vara gravid längre... Vill att de tar ut bebis och sedan låter mig sova en månad utan att ha ont nånstans, halsbränna, kissnödighet, hemorrojder. Bara vara mig själv.

Är det superkonstigt att vilja vara själv bara en stund efter förlossningen? Hade inga anknytningsproblem till min son och är egentligen inte orolig för det nu heller, men det känns annorlunda. Jag längtar inte efter hen.

Hjälp. Nån mer som känt som jag?