Varför ens försöka?
Har blivit lämnad av min partner i natt. Dumpad igen. "Känslorna finns inte där längre". Nähepp. Så var allt borta då. Personen man lärt känna, kommit nära, pratat om framtiden med, sett som sin bästa vän och partner i livet. Borta. Bara så. Det är inte första gången jag blir lämnad. Har aldrig lämnat någon själv för jag tror på lojalitet och ett livslångt förhållande. Jag har också varit med om att känslor försvunnit men inte sett det som en anledning att lämna allt i jakten på en ny förälskelse... Jag verkar vara väldigt annorlunda. En person som ser helt annorlunda på relationer än de flesta andra. En som ser min partner som en viktig del av mitt liv och nån jag inte vill bli av med. Kan inte förstå viljan att lämna när man har det bra och fungerar ihop. Hur kan man säga att någon är sin bästa vän, den bästa tjej man haft och att man är attraherad - och ändå vilja göra slut för att man inte är kär mer?
Jag har börjat fundera på om det är värt att ens försöka mer. Ska jag börja dejta nu och gå igenom djungeln av oseriösa och konstiga människor för att till slut hitta en att satsa på - för att sen ändå till slut bli lämnad igen? Hur ska jag våga skaffa familj med någon med tanke på att jag vill att de växer upp i en trygg kärnfamilj och inte vill bli lämnad som ensamstående?
Är ledsen nu. Har varit med om mycket värre men det är ändå så ledsamt och tråkigt.