Följas åt till BMI<30 inför IVF?

Idag vägde jag in efter sju veckor av upp och nedgångar, så nöjd! Trots värmebölja, sjukdom och rosékantade middagar har viktnedgången gått bra. Vågen visar -5,8 kg, ett snitt på 0,83 kg/v, ett fantastiskt resultat.

Sedan fick jag se ett foto på mig själv. Ser jag verkligen ut sådär? Hur ska jag kunna bära ett barn? Hur mycket kommer jag att gå upp om jag har turen att få bära ett barn till? Ångesten sköljde över mig. En helt ny upplevelse. Jag har aldrig känt så tidigare, aldrig varit brydd av vikt. Nio månader av en barnmorska som vid varje tillfälle påpekade att det inte är bra för varken barnet eller mig att jag gick upp så många kilon, och på efterkontrollen var vikten det enda jag upplevde att vi diskuterade... är det här det jag har fått med mig? Osäkerhet, vikthets, ätstörning!?!

Jag är stark. Både fysiskt och mentalt. Jag äter sunt. Min kropp är fantastisk, den orkar sig igenom hormonbehandlingar, att föda ett barn (både i magen, att föda fram och att föda det i tio månader på bröstmjölk), ny graviditet, missfall... detta under tiden som jag lever det vanliga ekorrhjulet.

Nu kör jag i mål!

Fortsätter skriva här, vem vet någon kanske hittar hit så småningom!

Har ätit klart min Letrozolekur. Vägde in idag på IVF-kliniken med ett halvt kilo till godo. Så nu inväntas omslag så att återföring kan bokas.

Jag är så evinnerligt trött. Underskott på kalorier och utmanande träning under en längre period, dessutom med mental stress, tar på orken. Jag vill ju hålla i såklart, men idag hade jag planerat att släppa taget och äta! Jag har gått ner 34,6 kg och även om det är en bra bit kvar till där jag var innan hormonsprutor så... en dag utan att behöva tänka på varenda tugga!

Efter besöket på kliniken åt jag en macka, fatta, bröd så ljuvligt! Jag köpte lunch, köpelunch alltså, utan att veta exakta kaloriantalet. Det blev en pokébowl, åh vad gott! Jag åt en banan, inte ett ägg till mellanmål...

I morgon kör jag på igen. Skapa de bästa förutsättningarna för det nya lilla livet.

Heja mig!

Hej!

Jag följer gärna me, själv så måste jag gå ner 10% sa läkaren till mig för att han ska skicka in alla papprena, så det e bara att kämpa!

Med andra ord väger för mycket, vart så arg och ledsen på mig själv när han sa det. Hur fan kunde jag låta mig själv hamna där!

Vi har ett möte inbokat i mitten av november (ivf) då ska jag ha grejet detta men jag har bestämt mig för att fixa detta snabbare :)

Än så länge har jag lyckats tappa 3,5 kg så har 7 kg kvar!

Kör du någon speciell metod eller hur gör du?

Vart går du någonstans?

Ha en fin Lördag

Hej!

Bra kämpat! Heja dig!

Jag äter medvetet, inte bara tar något, utan bestämmer vad jag ska äta och dricka. Jag använder nu appen Lifesum. Jag gör det enkelt för mig. Lägger in all mat jag äter några dagar i månaden för att kolla så att jag är på rätt spår. Det så att jag gör mig själv medveten om att varje val räknas, hur mycket en liten tesked majonnäs gör kalorimässigt om jag väljer att äta det. Jag rör på mig. Tar den ?jobbiga? vägen alltid, genar inte. Jag har också grupptränat i perioder, styrketränat och kört ?mammamage?.

Jag känner verkligen igen mig i hur fasen kunde jag gå upp så här mycket... men det går ju långsamt uppåt. Detsamma gäller neråt. Jag vet att det tar tid, och jag kommer stå där friskare och stark och tänka vad fasen hände? Det är bra att ta mått och kort så att man ser förändringen! Vågen säger verkligen inte allt. Jag har valt att inte väga mig veckan innan mens, för då brukar jag alltid ha gått upp några kilo vätska och även om jag vet det så är det inte bra för min motivation.

Jag går på kliniken i Linköping. Var kommer du hamna när det är dags?

All lycka! Allt slit är värt det!

Tycker dessa bmi-gränser är fruktansvärt kränkande. Folk blir gravida höger till vänster, kriminella, missbrukare och skuldsatta... men de som väger lite för mycket ska inte få ha samma möjlighet att bli gravid. 

Vad peppad jag blev av dig Teresa B! Superbra kämpat med så pass stor viktnedgång! Jag borde också hänga på, planerar visserligen inte att starta med IVF igen för än om ett par år men det är ju bra att starta i tid tänker jag. Plus att jag vill vara hälsosam och orka leka med dottern jag fick för ett halvår sen när hon blir större. Dottern kom till via landstingsfinansierad IVF, jag bor i Stockholm och bmi-gränsen här är 35 så jag klarade mig men efter graviditeten väger jag ännu mer och det var även enormt slitigt att vara gravid och överviktig så nästa gång vill jag helst ligga så nära normalvikt som möjligt. För att komma under 30 i bmi skulle jag behöva gå ner ca 10 kg men för att komma närmare 25 är det snarare över 30 kg som behöver försvinna. Har pcos så lchf är det som fungerar bäst för mig, är så jäkla trist bara.

Fast att utföra en behandling som inte har goda chanser att lyckas är väl mer kränkande.

Härligt! Hejja Dig

Jag och min man kör strikt LCHF, funkar bra och god mat :)

Motionerar varje dag

Precis som du tänker jag inte väga mig innan mens inte bra för psyket!!

Vi går redan på Sophia hemmet i Stockholm så vi kommer antagligen kör allt där, tänker väl att det kan väl inte skilja sig så mycket??

Tråkigt att du känner dig kränkt! Jag tänker att om man gör en skattefinansierad IVF så får jag gå med på kraven som ställs, någonstans behöver gränsen dras. Att gränsen är olika känns dock inte rimligt, då undrar jag ju hur verklig den är för chanserna till en graviditet. Jag vill ha de bästa förutsättningarna, och vara hälsosam. Just den sista biten är ju inte synonymt med låg vikt, och det kanske bör värderas högre än vad det gör idag.

Har du egna erfarenheter du vill dela med dig av?

?Borde? hänga på? Inget kan stoppa dig!

Gör ett bra val i morgon! Ett till dagen därpå!

En sexmånaders är en superbra vikt, och när ni ändå ligger där på golvet och leker kan du passa på att göra bra anpassade övningar för att stärka bål och rygg. Nu är det dags att smaka mat också! Passa på att laga något nytt och spännande att smaka på varje dag, upptäck tillsammans, så kul!

Kör bara kör!

Har du egna erfarenheter att dela med dig av?

Det är många faktorer som kan bidra till att en behandling inte har goda chanser att lyckas. Det märkliga är att att eftersom reglerna är så olika funderar i alla fall jag på hur vetenskapligt testade de är. På min vikt idag får jag med nöd och näppe påbörja behandling, på en annan får jag väga FEMTON KILO mer...

När vi skulle görs vår ivf - stod först i kön så att säga -visade det sig via annat håll att jag har diabetes. Det blev ju stopp ivf. Jag ville ej ha medicin och på 4 månader gick jag mina värden normala (från 65 till 38 i långtidssocker). Jag gick ner nästan 15 kilo.

Körde först shake (Modifast) nästan två månader. Kombinerat med vänlig frukost oftast. Sedan åt jag som icke strikt LCHF. Tog bort mjöl, socker, potatis, ris, pasta tex. Men kan äta andra rotfrukter, frukt, redda grytor tex. Tips bara:)

Hur håller ni motivationen vid liv? Hur mäter ni resultat och sätter mål? Vilka mål har nåtts hittills?

Jag börjar nu en ny resa. Plus på stickan. Nu skapar jag mål och motivation för en hälsosam graviditet.

Kram

ä

Snart mitten av november, går du i mål till mötet med IVF-kliniken?

Håller tummar och tår!

Hej! :)Hur mår du?

Nästa vecka är det dax och har ca 1kg kvar men det vore väl fan om han inte tänker skicka in papprena, vilken höst jag har haft många upp och ner!

Har gråtit massor men ändå rest på mig igen och kämpat på!

Vad skönt att höra att du är så nära, satsa in i kaklet så kommer det säkert att gå vägen!

Jag är fortfarande gravid, v. 11 nu, så jag hoppas att allt går vägen. Viktuppgången är helt klart inte alls på samma sätt nu som vid förra graviditeten efter oräkneliga hormonsprutor. Då svällde jag upp som en ballong direkt, men jag bävar inför första barnmorskebesöket. Har i alla fall sett till att jag har en annan barnmorska än senast.

All lycka till och håll mig gärna uppdaterad!

Åå stort Grattis :) vart du det på egen hand?

Åå håller tummarna för dig!!

Själv så plussade jag idag??? Fattar ingenting de var ju stopp i min ända äggledare, är i chocktillstånd och livrädd tänk om det blir missfall eller utomkved, som tur e ska jag till kliniken på Onsdag

Men åh grattis! Hoppas, hoppas det går vägen!

Detta är en FET för mig, jag hade otroligt nog också en spontangraviditet i år, men efter det missfallet vågade jag inte chansa på att det skulle funka igen.

Kram!

Nära nu...

Jag kan i princip föda när som helst. Tyvärr har inte de senaste månaderna varit rosaskimrande och fulla av längtan till det nya barnet. Jag gick sönder mentalt av en mängd olika anledningar, och har behövt lägga om mitt fokus helt.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av sjukvården. Vikten har det inte varit något fokus på alls varken från deras håll eller mitt, och jag har säkert ätit mer godis och glass än vad jag någonsin har gjort tidigare. 20,7 kg har jag gått upp nu, och jag tror att det kommer att läggas på mer fort nu i slutet då jag känner att jag är på väg att börja dra på mig vätska. Men efter förlossningen kommer fokus att vara min mentala hälsa, och jag är säker på att när jag mår bra i själen igen så kommer vikten att stabiliseras och jag kommer att må bra på alla sätt och vis!

Jag hoppas så att ni som var på väg har gått i mål!

Kram