• Marelisss

    Bipolär

    Relativt nyligt fått diagnosen bipolär typ 2 med snabba växlingar/rapid cykling.

    Har haft besvär sedan tonåren så den bröt väl mer eller mindre ut då. Är nu 28.

    Sjukdomen blev mer påtaglig i nutid, efter jag fått barn och relationen med pojkvän börjat ta skada av detta. Hur som helst så funderar jag kring det mesta runt sjukdomen, försöker hitta triggers, försöker ta in att jag faktiskt har en diagnos nu. Hjärnan går på högvarv och jag bara tänker och tänker på alla katastrofer, oroar mig för att jag oroar mig för mycker ja det tar aldrig slut!!

    Ena dagen är jag fan inte alls sjuk och feldiagnostiserad men andra dagen är jag helt övertygad och lättad över detta. Haha, typiskt.

    Varje gång min sambo är bortrest, på jobb eller annat blir jag hypomanisk.. är det någon som känner igen sig? Han tolkar det som att "jag är gladare" utan han, och jag kan som också känna att han är en jävla trigger till det mesta av mina humörsvängningar.. både uppåt och neråt.. eller är det bara situationerna som uppstår som leder till detta? Kan en person göra en bipolär? ????

    Ska tilläggas att jag inte levt med någon så pass länge som honom, så kan inte identifiera problemet.

  • Svar på tråden Bipolär
  • Noralinnea

    Hej

    Tufft läge men en fastställd diagnos kan vara början på friden :). Bara kort: hur såg det ut när du diagnosticerades? Har de misstänkt det länge osv? Har du fått en läkare på en öppenpsykiatri? Vad jag vet som medicinerar man alltid bipolär sjukdom, om än olika mediciner beroende på vilken typ man har. Det kan ta ett tag att hitta rätt medicinering men vissa träffar rätt direkt. Läkarkontakt och medicinering är mina råd. Ibland erbjuds patienter som fått bipolär diagnos att få gå några gånger på infoträffar om diagnosen. Kan vara bra både för den drabbadw och anhöriga. /N

  • Marelisss

    Sökte hjälp via vårdcentralen då jag var ett vrak. Fick akuthjälp där och remiss till psykiatrin. Efter en tid fick jag hjälp därifrån och startade utredning.

    Jo jag medicineras redan. Upptrappning precis klar på lamotrigin.

  • Marelisss

    Har aldrig annars i livet haft kontakt med psykiatrin eller andra vårdinsatser angående min psykiska hälsa. Har klarat mig inom rimliga gränser i många år, även om det svajjat o jag har ställt till det ordentligt.

    Men det förändrades efter jag fått barn och ja livet förändras ju då ganska mycket och när andra barnet var 6 månader pallade jag inte mera. Fanns inte mycket glädje åt något längre. Har inga självmordsförsök i bakgrunden.

    Tar gärna emot era berättelser och erfarenheter, känner mig typ ensammast i världen. Speciellt nu när det är semestertider och jag har nästa samtalstid på öppenvården i augusti..

Svar på tråden Bipolär