• svelis

    Rädd för allt som kan hända?

    Tänkte kolla om jag är helt ensam om dessa tankar.

    Jag och min sambo vill försöka bli gravida inom en snar framtid och jag längtar med spänning efter familjelivet men jag är så himla nojig ibland. Är vissa stunder så rädd och tänker på allt som kan hända. Spädbarnsdöd, svåra handikapp, cancer, allvarliga sjukdomar osv osv. Ja, ni förstår vad jag menar. Finns det fler därute som känner/känt lika och hur har der känts och gått sedan under graviditeten?

  • Svar på tråden Rädd för allt som kan hända?
  • Sisterofthesun

    Kände likadant med dottern och känner likadant nu när jag är gravid igen. Tyvärr är det nog så för de flesta. En ständig oro över det vi inte kan kontrollera. Det sorgliga är också att oron aldrig riktigt går över helt, kommer nya saker att oroa sig för sen när barnet blir större också. Man oroar sig nog helt enkelt mycket när det kommer till det vi älskar mest, som våra barn.

    Just nu är jag jätterädd och orolig över missfall, över ultraljudet osv. Men det hör nog till lite, tyvärr :/

  • svelis
    Sisterofthesun skrev 2018-06-28 11:58:05 följande:

    Kände likadant med dottern och känner likadant nu när jag är gravid igen. Tyvärr är det nog så för de flesta. En ständig oro över det vi inte kan kontrollera. Det sorgliga är också att oron aldrig riktigt går över helt, kommer nya saker att oroa sig för sen när barnet blir större också. Man oroar sig nog helt enkelt mycket när det kommer till det vi älskar mest, som våra barn.

    Just nu är jag jätterädd och orolig över missfall, över ultraljudet osv. Men det hör nog till lite, tyvärr :/


    Det är nog så. Kanske mer eller mindre för vissa. Jag är nog lite oroligt lagd så det gör väl inte saken bättre. Kanske är något jag kan jobba med, vill ju bli en trygg och rolig mamma. Inte orolig och nojig för allt.
  • Sisterofthesun
    svelis skrev 2018-06-28 12:05:07 följande:

    Det är nog så. Kanske mer eller mindre för vissa. Jag är nog lite oroligt lagd så det gör väl inte saken bättre. Kanske är något jag kan jobba med, vill ju bli en trygg och rolig mamma. Inte orolig och nojig för allt.


    Precis, mer eller mindre är man nog orolig. Men oroa (haha) dig inte. Du kommer bli en rolig mamma trots oron :)
  • Kellie13
    svelis skrev 2018-06-28 11:41:43 följande:

    Tänkte kolla om jag är helt ensam om dessa tankar.

    Jag och min sambo vill försöka bli gravida inom en snar framtid och jag längtar med spänning efter familjelivet men jag är så himla nojig ibland. Är vissa stunder så rädd och tänker på allt som kan hända. Spädbarnsdöd, svåra handikapp, cancer, allvarliga sjukdomar osv osv. Ja, ni förstår vad jag menar. Finns det fler därute som känner/känt lika och hur har der känts och gått sedan under graviditeten?


    Jo tyvärr e det ju så att väljer man att skaffa barn och lyckas bli gravid så får man oroa sig hela livet. Först är man orolig för missfall innan dom första 3 månaderna har gått, sen är man orolig för att man inte har börjat känns några sparkar, sen när man väl börjar känna sparkarna så blir man orolig om det är lugnare i magen en dag eller fler, sen blir man orolig för plötslig spädbarnsdöd, sen att barnet ska göra sig illa och ramla och sen antar jag att vid tonåren så blir man orolig för andra saker. Så tyvärr det hör till att oroa sig för sitt barn för det är det största gåva man kan få.
  • svelis
    Kellie13 skrev 2018-06-28 13:30:17 följande:

    Jo tyvärr e det ju så att väljer man att skaffa barn och lyckas bli gravid så får man oroa sig hela livet. Först är man orolig för missfall innan dom första 3 månaderna har gått, sen är man orolig för att man inte har börjat känns några sparkar, sen när man väl börjar känna sparkarna så blir man orolig om det är lugnare i magen en dag eller fler, sen blir man orolig för plötslig spädbarnsdöd, sen att barnet ska göra sig illa och ramla och sen antar jag att vid tonåren så blir man orolig för andra saker. Så tyvärr det hör till att oroa sig för sitt barn för det är det största gåva man kan få.


    Antagligen är det så. Men känns ändå som att det borde gå att jobba bort lite i alla fall? Att bli mer avslappnad och ta saker som det kommer. Jag tänker ofta saker i tre-fyra steg istället för ett i taget. Om du förstår hur jag menar? Tex, istället för att bara vara glad att vi ska skaffa barn så oroar jag mig för att vi kanske inte kan få barn, att det är något fel på någon av oss, att det inte ska gå bra mm. Men det är väl för att allt är nytt! :)
  • svelis
    Sisterofthesun skrev 2018-06-28 12:53:04 följande:

    Precis, mer eller mindre är man nog orolig. Men oroa (haha) dig inte. Du kommer bli en rolig mamma trots oron :)


    Haha, ja jag hoppas (och tror) det! :)
  • Kellie13
    svelis skrev 2018-06-28 14:26:09 följande:
    Antagligen är det så. Men känns ändå som att det borde gå att jobba bort lite i alla fall? Att bli mer avslappnad och ta saker som det kommer. Jag tänker ofta saker i tre-fyra steg istället för ett i taget. Om du förstår hur jag menar? Tex, istället för att bara vara glad att vi ska skaffa barn så oroar jag mig för att vi kanske inte kan få barn, att det är något fel på någon av oss, att det inte ska gå bra mm. Men det är väl för att allt är nytt! :)
    mm det är nog många som tänker som du. Bara man försöker slappna av så ordnar det sig nog.
Svar på tråden Rädd för allt som kan hända?