Ni som växt upp med bråk i hemmet?

Jag har inte så tydliga minnen från min barndom, men bråken minns jag... Kommer tydligt ihåg att det bråkades om oväsentliga småsaker, och att jag stod där emellan och tittade upp på dem och inte förstod vad som hände. Svårt att säga hur det påverkat mig, men att det påverkat mig, det kan jag absolut tro. Förekom ingen misshandel dock, men de höjda rösterna och mammas tårar var ändå alldeles för mycket för ett litet barn se.

Enligt forskningen kan barn som bevittnar våld bli stressade och känna stor osäkerhet och maktlöshet. En del blir utåtagerande och arga, vissa får svårt att sova. Hos många ger det säkert men för livet, beroende på hur dysfunktionell situationen varit.

Min barndom va både fantastisk och väldigt mörk. Min pappa drack mycket och slog både mig och min syster. Va ofta bråk mellan mina föräldrar också. Jag har tydliga minnen från att jag va 3-4 år och satt på mitt rum med händerna över öronen och nynnandes på någon melodi för att slippa höra. Idag mår jag relativt bra. Har en egen familj som jag älskar och en helt underbar man. Har problem med självförtroendet och har social fobi även haft ätstörningar. Jag tror att mycket av problemen kommer från barndomen.

Nej känner inte att det påverkat mig annat än att jag alltid haft lätt att finna mig direkt vid konfrontationer/när någon är otrevlig och stå upp för mig själv när någon börjat bråka eller varit elak mot mig. Har alltid varit blyg och tyst av mig så det har hänt flera gånger att folk försökt sig på att börja mobba mig men gett upp det rätt snabbt när de insett att jag inte var så feg och konflikträdd de trodde... Vet ju inte om jag hade varit sån ändå men tror absolut vanan av bråk (för det var bråk typ 80% av tiden hemma från innan jag föddes till jag flyttade hemifrån) spelat roll i det.

Min sambo har gått igenom en del med sina föräldrar, och sett mycket bråk. Det har absolut påverkat honom, han pratar dock bara om det när han druckit och verkar inte tycka att det är ett problem annars. Efter vad jag hört hade han definitivt mått bra av att prata med nån om det... Tror att hans osäkerhet och dåliga självförtroende beror på hemsituationen.

Uppvuxen med mamma och styvpappa som drack både till vardags och helg. När jag var liten rökte de hasch och tog amfetamin men slutade med der när jag var 6-7 år tror jag. (Har fått saker berättade för mig av min halvsysters mamma som umgicks med dom och även genom gamla dagböcker mamma skrev).

De var alltid rejält osams under högtider, påsk-midsommar-jul osv då det förekom ännu mer alkohol. Trodde alltid som barn att alla hade det så, men har i vuxen ålder förstått att de var alkoholister. Båda hade jobb och så men varje dag dracks det starköl och på helgerna vin och sprit. Fick stryk hemma. Mamma också.

De bråkade om allt från pengar till otrohet.

Jag hade min första fylla i 13 års åldern, snattade massvis och fick bo på ungdomshem när jag var 15. Flyttade hem vid 16, men stog inte ut, bodde mest hos kompisar och fick lägenhet via socialen när jag fyllde 18 och gick sista året på gymnasiet.

Har haft en dålig relation med båda i vuxen ålder.

Som tonåring och ung vuxen var jag väldigt bråkig och sökte ofta tjaffs. Hade lätt för att hata allt och alla.

Nu många år senare när jag jobbat med mig själv på olika sätt är jag en stabil person, en bra mamma, ganska tuff - ingen sätter sig på mig. Har pluggat många år på högskola, har bra jobb osv.

Både mamma och styvpappa är döda idag. Har flyttat från orten vi bodde i sen många år tillbaka. Barndomen är på så vis glömd och begraven.

Mina barn ska få allt jag inte fick, och aldrig behöva se oss fulla eller påverkade.

För mig är det tvärtom, bråken gjorde mig konflikträdd. Men för min del var alltibg lungt tills jag blev femton, och mamma träffade en ny. Så det var inte direkt i barndomen. Innan dess var min uppväxt jättelugn och bra, vettiga vuxna som lyssnade. Hade nästan aldrig sett mina föräldrar arga. Sen när det började med bråk mellan mammas nya, mamma och hans son så var det helkaotiskt, bråk varje kväll och ibland kastade de saker, särskilt sonen var jag livrädd för. Var inte konflikträdd innan utan blev det av det här.