Fetma grad 3, fråga vad du vill

Vill du vara så stor?

Jag har själv haft fetma grad 3 men är nu på överviktig enligt bmi

Lite konstig fråga men jag är under viktig med ca 20 kg och undrar om det är väldigt tyngt att bära på den vikten

Nej det vill jag inte längre. Väldigt länge så brydde jag mig inte alls men det har ändrats.

Bra jobbat att ha gått ner.

Jag önskar dig hälsan tillbaka.

Min sambo har grav fetma så jag ser ju hur tungt och jobbigt han har det. För bara någon vecka sedan har han fått en flaska nitro (kärlkramp).

Det är bannemig inte en dans på rosor och han har ett h-e. För han är det för sent.

Gör något för din hälsa innan det är för sent för dig.

Kram

Har du övervägt att göra en gastric bypass? Jag gjorde en för 4 år sedan och är jättenöjd. Gått ner över 50 kg och har nu BMI 21.

Ts:
Har du sökt/fått någon hjälp genom vården (sjukgymnastik, kostrådgivning enskilt eller i grupp eller något annat)? Om du sökt hjälp, vad har du blivit erbjuden?
Vad har du tackat ja till i så fall och om du tackat nej, varför det?

Är det många i din omgivning som försöker "trycka på dig" olika diet tips ?? Hur svarar du då?
(Har själv ett par LCHF fanatiker i min släkt och de kan f*n inte prata om något annat, Är som typ Jesus kommit till jorden igen).

Hur tänker du kring eran kost, så att din dotter inte hamnar i liknande situation?
Hur pratar du om din vikt kring din dotter? För jag föreställer mig att det måste vara jättesvårt att inte prata om det alls (ex i telefon med väninnor) och bara att prata om vikt sätter ju fokus på frågan om kroppens utseende liksom.
Äter ni gemensamt?

Hur reagerar din familj. får du kommentarer ex vid familjesammankomster?

Vilka praktiska svårigheter möter du i vardagen? Kan du ex boka en vanlig flygstol på en charterresa eller blir det en massa extra krångel?

Är det ens fysiskt möjligt att vara 20 kg underviktig?

Nej det är inte tungt på det sättet som det skulle vara om du satte på dig en tung ryggsäck eller försökte dra en kärra med överviktskilona men det är lite tungt för fötterna och knäna och kanske ryggen ibland. Samtidigt har jag ju muskler för att släpa runt på vikten också.

Jag önskar mig hälsa, eller normalvikt, från början. Jag har aldrig varit normalviktig, det syns tydligt på fotografier från när jag var liten. Du vet det inledande kapitlet i Harry Potter jag tror 2, när det beskrivs alla bilder på Dudley och att han ser ut som en badboll och så? Byt kön så har du mig. Jag jobbar med vikten och har faktiskt gått ner nästan 30 kg men jag har långt kvar.

Vad jobbigt för din sambo och dig också förstås att hans vikt har börjat gå på hjärtat. Jag hoppas att han också gör vad han kan för att må bra.

Nej, den tanken har aldrig ens slagit mig som något annat än dåligt försök att fuska sig till en liten bit av en helhelt som behöver förändras. Jag menar inte att du har fuskat eller gjort fel och det är jättebra att du är nöjd och har lyckats men det är ingenting för mig,

Det enda jag har sökt är FAR och det har jag fått helt utan knussel. I samband med det så frågade läkaren om jag ville ha kontakt med en dietist men jag tackade nej för jag har min syster som är väldigt kunnig och har ett helt annat synsätt än vad jag fått uppfattningen att svenska vården har.

Jag har några runt omkring som precis som hos dig låter som att LCHF är hela världens frälsning. Botar inte bara fetma utan även förkylning och liktornar och lungcancer tydligen. Några kommer med andra välmenande råd eller kommenterar vad jag äter i personalrummet. När de drar igång så svarar jag bara vänligt att jag har koll på vad jag äter och det blir säkert bra. Jag har min kaloribudget och de har sin fetbudget.

Jag har från början sett till att min dotter äter bra mat hemma. Jag gillar att laga mat, mitt problem har alltid varit stora portioner av det där jättegoda och smygäta och nästan hetsäta godis. Det var mycket lättare att hålla bra mat när min man och hennes pappa var i livet och det blev väldigt svårt när han gick bort men vi är på rätt köl igen. Jag pratar med min dotter om vikt men framför allt om hälsa och att ha balans på mat och godis och motion. Jag tror inte på att hålla på att skydda barn hela tiden om allting, hon vet både att jag är fet, att det är ohälsosamt för mig att vara det och att jag både behöver och håller på att gå ner i vikt, men vi har pratat om det på ett sätt som håller just hälsa och välmående i fokus och inte utseende. Det är inte helt lätt att göra det vet jag men det har fungerat för oss. Mat, godis och motion har faktiskt varit helt odramatiskt. 

Ja, vi äter alla måltider hemma tillsammans och vi tränar också tillsammans med fokus på att hon ska ha roligt.

Eftersom jag alltid har varit tjock och numera bara har min syster, min dotter och dotterns farmor så blir det inga andra kommentarer än att de hejjar på mig och uppmuntrar mig lite och att min syster kollar med mig att allt runt maten funkar och ser om vi behöver ändra något i "lappen i bakfickan" som hon säger.

Praktiska svårigheter just nu är mest att jag inte kan cykla. Det finns säkert cyklar som håller för mig nu men jag vågar inte riktigt pröva än. Och sedan ja alla stolar är för små eller för rangliga. Flygstolar har jag ingen aning om men på bussen och på bio och teater är ju sätena för små. På bio burkar jag ta platser som är extra breda. Jag brukar undvika vissa väldigt smala gator och dörrar och vissa affärer pga deras layout och trängsel trots att jag kanske egentligen vill handla där. Jag undviker att träffa folk som bor flera våningar upp utan eller med opålitlig hiss. Jag kan gå uppför ganska många trappor me jag gillar inte att gå nerför devis pga att knäna slits så mycket och delvis för att jag faktiskt är rädd för att jag ska ramla.