Efter 6 år... hur går man vidare?

Men varför bröt ni upp då?

Vill inte gå in på detaljer, men vissa saker hände som vara svåra att komma över. Sen var vi olika på vissa sätt, som gjorde att det inte fungerade. Kärlek är inte alltid tillräckligt, tyvärr.

Önskar jag kunde svara .. Sitter i samma sits.
Efter 5 års förhållande tog det slut för snart ett år sedan 
Ett brutalt avslut, spiken i kistan blev efter hon vart dömd för misshandel mot mig.
Det är svårt eller omöjligt  att leva med en narcissist .
Lik förbannat kommer jag inte över henne hon har byggt ett bo i min skalle.
Hatar ensamheten och saknar hennes roliga sidor. 
Som sagt snart ett år sedan och jag kommer inte vidare..
Och nej jag tar inte tillbaka henne och förlåter henne aldrig.

Alltså dom säger ju att tiden läker alla sår. Låter klyschigt men ibland behöver man bara tid för att landa. Eventuellt kan man gå i samtal också?! 

har du läst om sorgens olika faser? kanske kan ge dig någon sorts tröst och verktyg 

Lämnade också ett 6årigt förhållande för 3 mån sen, är 31 år. Känner igen mkt av det du skriver.

Praktiska tips: umgås med folk. hitta ngn du kan prata med varje dag, som frågar hur din dag varit etc, bara ett telefonsamtal räcker långt. Våga säga till vänner och familj att du behöver dom. Låtsas inte vara stark.

Ta långa promenader eller träna, varje dag oavsett väder.

Lyssna/läs självhjälpsböcker.

Gå i terapi.

Skriv en lista med saker du vill göra/köpa som inte är beroende av andra människor. Bocka av listan.

Skriv en lista med allt du stört dig på angående honom, läs den när du saknar.

Köp ett sällskapsdjur.

Skriv dagbok (men älta inte för mycket)

Ät näringsrikt. Tänk basala behoven; sov, ät, promenera.

Totalblocka kontakten på alla sociala medier. Säg till nära att om de får veta ngt om honom får de inte säga ngt till dig.

Börja meditera. Läs om mindfullness.

Mao - fokusera på dig själv, att du ska må bra. Tänk en dag i taget. Lägg ner tankarna (rädslan) att dejta någon ny. Börjar du för tidigt, innan du mår bra, kommer det ändå gå åt skogen. Fokus är att du ska må bra utan att vara i en relation, först då är du redo att träffa någon.

Jag har gjort allt det jag skrivit om och jag mår mkt bättre nu. Visst saknar jag honom, tänker ff på honom, dock mer o mer sällan , men börjar acceptera läget. Hade inte varit där jag är om jag inte avslutat all kontakt/blockat honom, så det är mitt bästa tips. Det kommer komma dagar när det är piss, men det blir färre o färre såna dagar. Då har jag min hund som behöver mig, som ger mig närhet och tvingar mig till nuet.

Det blir bättre!

?Not all storms comes to disrupt your life, some come to clear your path?

Det finns hopp. Jag var en månad från 30 och den biologiska klockan tickade för högtryck när sambon bestämde sig för att bryta upp. Jag blev bestulen på min 30-årsfest, så det blev bara en liten med närmsta vännerna. Då hade vi varit tillsammans i drygt 7 år. Barnlösheten kändes omöjlig att bryta.

Efter att jag hittat ny lägenhet var jag tvungen att ta tag i det sociala livet, så jag började dansa bl a  bugg och foxtrot, både för motionen och det sociala, men även för att behålla en bättre självbild. I samma veva blev jag uppsagd från jobbet av personliga skäl, så hela mitt liv hamnade i gungning. Det blev några tuffa år. Jag visste inte ens om jag vågade dejta efter att jag och exet blivit utsatta för mordbrand av en tillfälligt uppblossande kärlek när förhållandet var dåligt, men jag var ju tvungen att trotsa mina rädslor efter några kortare relationer inom bekantskapskretsen.

Vid 35 hade jag en relation till och från under 1,5 år som ledde till en dotter, men p g a hans psykiska mående blev det en separation när hon var dryga året. Då kändes det som att livet var kört med syskon, men sedan gick det väldigt fort. Nu har jag 3 barn innan 40 år och vi har varit tillsammans i 6 år även om det stormat ibland.

Så hitta saker i livet som du trivs med och som kan ge dig andra tankar!