Höra av sig till en fd dejt för att råda bot på dåliga känslor?

För något år sedan dumpade jag en tjej som jag sedan bad om att få ta tillbaka. Hon blev sedermera inneboende hos mig och vi hanterade vår relation väldigt dåligt. Jag var exempelvis otrogen flera gånger (vilket hon inte vet), falsk, kontrollerande, svartsjuk och jag ?kvävde? henne.

Hon gjorde i sin tur en hel del som var krävande att hantera och acceptera som pojkvän, exempelvis var hon aktiv medlem på sexdejtingsidor, hon åkte iväg med män hon träffat där på resor, tilläts sig bjudas på middagar m.m. och gick även på en del dejter i utbyte mot pengar (med s.k. ?pengarslavar?).

Allt detta var så klart väldigt krävande för mig att acceptera, även om jag litade på hennes ord om att jag kunde lita på henne och att hon inte var intresserad i någon annan kille än mig. Det var ju det viktiga, tänkte jag naivt.

Nåväl, huruvida mitt beteende var förståeligt mot bakgrund av vilken typ av flickvän jag fick stå ut med, går inte att svara på. Jag vill ju tro att jag hade varit den pojkvän jag vanligtvis är om jag inte hade behövt stå ut med sådant, som att ens flickvän är aktiv på sexdejtingsidor, uppfyller pengarslavars fantasier och drar ut och åker båt, middagar, resor m.m. med andra medlemmar på samma sexdejtingsidor.

Mitt kontrollerande beteende gick i vart fall så långt att hon till sist inte längre stod ut med mig och ?gjorde slut? med mig. Det ska tilläggas att så skedde så fort hon hittade en egen bostad.

När det hände hanterade jag situationen mycket dåligt, av helt fel anledningar. Jag lider av stark separationsångest och klarar inte av förluster, vilket att bli dumpad av någon upplevs som även om jag inte hyste några genuina känslor för henne. Givetvis sa jag när det tog slut att hon var kärleken i mitt liv, jag var ju beredd att göra allt som krävdes för att återfå kontrollen och för att bli kvitt separationsångesten. Hon upplevde det hela som något obehagligt men inte så farligt, hon kände mig och kände till hur jag skulle reagera. Efter ca två månader slocknade alla neurotiska känslor.

Ibland stör jag mig fortfarande på det här. Jag känner en viss skuld och skam och tror att mycket hade avdramatiserats om jag hade föreslagit en träff för att få det bekräftat ? att jag inte längre känner något för henne. Det känns annars som om att jag aldrig fått ett ordentligt avslut för att kunna gå vidare. Förstå mig rätt nu, hon är emotionellt död för mig, d.v.s. jag skulle aldrig någonsin önska ha en romantisk relation med henne på något sätt. Jag är inte ens attraherad av henne och var det väldigt sällan även i förhållandet.

Hon hörde senast av sig i höstas, hon tog kontakten, då för att fråga något helt random som jag valde att inte svara på. Vad tror ni, är det dumt att föreslå en fika?