V. 11 fostersäck men inget foster

Hej! Till att började med vill jag säga att jag beklagar, vet hur det känns.

Jag fick konstaterat ma dagen efter jag gått in i vecka tolv. Hade börjat pusta ut lite och trodde sen värsta oron skulle vara över. Hade som du lite rosa flytningar och åkte in. De kunde se två foster, varav ena var dom säker på att det inte levde, men det andra var lite gömt så dom var inte helt säkra. Bokades in på en till koll en vecka efter. Men redan efter två dagar kom störtflodeb och vi åkte in igen. Väl där gjordes ingenting för att lindra smärtan, för läkaren sa att "det är bara lite rester kvar så det är snart klart".. usch. De trodde att fostren dött i vecka 7 och 9. Var hemma ett par dagar då jag hade så fruktansvärt ont, blödde ca en vecka av och till.

Efter en månad blev jag gravid på nytt, och nu har jag min dotter på 14 månader :)

Jag var med om exakt samma sak för ett år sedan. Jag började blöda på lördag förmiddag och eftersom det inte hade avtagit nåt på måndagen så ringde jag gyn. Jag fick tid till jourläkaren som konstaterade att det inte fanns något foster. Jag skulle varit i vecka 10+4 men hinnsäcken uppmättes till 5+4.

Jag blev självklart förkrossad, även om jag hade förväntat mig nåt sånt resultat, men efter en veckas sjukskrivning var jag tillbaka på jobbet och började må bättre.

Jag fick hem Cytotec och utförde själva aborten på tisdagen. Det var hemskt, men skönt att få det överstökat, smärtan var värre än vid en förlossning :/ Rent fysiskt så mådde jag bra redan på onsdagen igen. Minns dock inte exakt hur länge jag blödde.

Detta var alltså i juli. Vi blev uppmanade att vänta en menscykel innan vi försökte igen, så i augusti återupptog vi projekt bebis och i oktober var jag gravid igen (vi hade en 1,5-åring så det fanns inte mycket tid till att pricka in ägglossning osv). Jag tänkte som så att jag hade statistiken på min sida, att risken att drabbas igen var liten, men trots det så valde jag att kontakta en privatklinik för att göra VUL i vecka 5+6 (lite tidigaste laget kanske) och där fick vi se ett litet hjärta picka. Nu hoppas jag bara att bebisen vill komma ut nån gång (är i vecka 41+4)!

Fick konstaterat i v 11+3 att fostret dött i v 7+2. Hade också rosa flytningar som gjorde att jag kollade upp det. Och fostret hade som sagt dött flera veckor tidigare. Gick med det ytterligare 2 veckor innan allt kom ut av sig själv. Hade inte alls ont under mf men blödde massor och stora klumpar. Var så ledsen.

Jag förstår att det var hemskt. Känner samma sak här. Har under några veckor känt att något inte är som det ska. Men jag valde att ändå vara hoppfull, men nu blev det som det blev. Men jag känner mig lugnare när jag får höra att det är många som blivit gravida igen snabbt och inte fått samma problem igen.

Jag är lite rädd för den där "hemaborten". Helt okänd zon för mig och är lite rädd faktiskt mest för smärtan och hur mycket blod som kommer.

Men vad roligt att höra att du blev gravid igen och att du är så långt gången! Stort grattis!!! Jag hoppas att allt går bra för er!

Hej alla!

Jag var på akuten igår eftersom jag fick rosa och bruna flytningar. Fick även väldig ont i sidan och nedre delen av magen.

När jag sedan fick träffa en gynekolog och gjorde undersökningen så sa hon att det inte var en normal graviditet och att det bara fanns en fostersäck och lite fostervatten där. Alltså inget foster. Hon misstänkte att fostret slutade utvecklas sedan vecka 5.

Jag har gråtit hela natten och knappt sovit. Jag förstår ingenting. Jag känner mig bara helt förkrossad.

Ska tillbaka idag för att göra en till undersökning och för att möjligtvis göra nån form av abort?

Någon mer som varit med om liknande? Hur gick det för er och vad gjorde ni?

Hej! Till att började med vill jag säga att jag beklagar, vet hur det känns.

Jag fick konstaterat ma dagen efter jag gått in i vecka tolv. Hade börjat pusta ut lite och trodde sen värsta oron skulle vara över. Hade som du lite rosa flytningar och åkte in. De kunde se två foster, varav ena var dom säker på att det inte levde, men det andra var lite gömt så dom var inte helt säkra. Bokades in på en till koll en vecka efter. Men redan efter två dagar kom störtflodeb och vi åkte in igen. Väl där gjordes ingenting för att lindra smärtan, för läkaren sa att "det är bara lite rester kvar så det är snart klart".. usch. De trodde att fostren dött i vecka 7 och 9. Var hemma ett par dagar då jag hade så fruktansvärt ont, blödde ca en vecka av och till.

Efter en månad blev jag gravid på nytt, och nu har jag min dotter på 14 månader :)

Hej! Åh jag vet precis den där känslan, är nu lite mer än en månad sedan jag var med om att få ett MA (missed abortion) konstaterat i v.12+6. Var också in på akuten för att undersöka mina brunaktiga flytningar som gick över till att bli klarröda blödningar. När läkaren gjorde VUL på mig såg hon inte så mkt mer än en hinnsäck och sa att hon därför trodde fostret hade dött rätt tidigt i typ v. 5-7, jag började störtgrina och det kändes som det värsta jag någonsin vart med om, slutade med att jag blev inlagd för att det började göra fruktansvärt ont och jag fick kallsvettningar när vi gick ut från akuten. Skulle först få komma tillbaka dagen efter men eftersom det satte igång mer när jag skulle gå så fick jag bli inskriven och få smärtstillande. Fick sen cytotec i flera omgångar för att få ut hinnsäcken. Slutade med att jag var inskriven i två dygn totalt och att den senaste läkaren kunde se att det inte var en hinnsäck utan en stor blodklump som jag kunde blöda ut hemma. Hade hinnsäcken varit kvar hade de gjort en skrapning. Blödde i totalt 11 dagar och fick inte bada, använda tampong eller ha sex under tiden för infektionsrisken. Tog 30 dagar från att jag fick MA konstaterat till att min mens kom tillbaka så kroppen återhämtade sig fort. Detta var en fruktansvärd upplevelse för mig men min sambo stöttade mig väldigt mycket när jag var inlagd, vi ska försöka igen nu direkt men jag är livrädd för att det ska vara svårt att bli gravid igen eller att jag ska få ett nytt missfall. Kan fortfarande känna att jag får en smäll i ansiktet när någon delar en bild på att de är gravida osv.. min sambos syster är gravid och kommer att föda bara några veckor före då vi var beräknade så det känns också extremt tufft att behöva vara omkring henne och höra på allt de har framför sig. Blir så ledsen för vår skull, är såklart glad för deras skull men är svårt att höra när det är allt vi skulle haft om vi inte blivit fråntagna det :( Kan få tårar i ögonen och vill bara stänga in mig på rummet ibland och gråta ut allt. Längtar så och hoppas att vi blir gravida snart igen <3Åh vad peppande att hör att du blev gravid igen på nytt efter en månad! Jag hoppas verkligen att vi har samma tur som du hade <3 Hur mådde du under din graviditet med tanke på att du hade ett MA en månad innan du fick veta att du var gravid igen?

Hej alla!

Tack för alla svar! Det ni skrivit har gett mig lite tröst i allt det här, det känns liksom att jag inte är ensam om det iallafall.

Några dagar efter att jag skrivit inlägget började det störtblöda och efter ytterligare några dagar fick jag så ont att jag låg och kräktes på golvet. Jag åkte in på akuten och fick morfin för smärtan och stannade över natten. Dagen efter gick jag på toa för att kissa (dom hade gett med en sorts potta, ) och då kom det ut en stor klump lika stor som min hand. Kallade efter barnmorskan och hon tog bara pottan och gick. Ingen förklaring alls. Efter det fick jag åka hem. Jag blödde fortfarande jättemycket efter besöket på akuten och hade ont, läkarna så att jag bara skulle stå ut (inga receptfria läkemedel hjälpte mot smärtan) När jag ringde och frågade. De här senaste veckorna har varit så hemska. Men har haft turen och haft min man vid min sida under hela processen. Hade nog inte klarat mig utan den stöd han gav konstant. Har under den hör veckan mått lite bättre. Dock har degar jag fortfarande vad det var exakt som hamnade i pottan när jag kissade. Och vad som hände överlag när jag åkte in. Kan dom ha skrivit det i min journal?I sånna fall kan jag begära attkanske läsa den?

I vilket fall som helst ville jag tacka er alla för att ni delat med er av era erfarenheter. Det har hjälp väldigt mycket.

Hej alla!

Tack för alla svar! Det ni skrivit har gett mig lite tröst i allt det här, det känns liksom att jag inte är ensam om det iallafall.

Några dagar efter att jag skrivit inlägget började det störtblöda och efter ytterligare några dagar fick jag så ont att jag låg och kräktes på golvet. Jag åkte in på akuten och fick morfin för smärtan och stannade över natten. Dagen efter gick jag på toa för att kissa (dom hade gett med en sorts potta, ) och då kom det ut en stor klump lika stor som min hand. Kallade efter barnmorskan och hon tog bara pottan och gick. Ingen förklaring alls. Efter det fick jag åka hem. Jag blödde fortfarande jättemycket efter besöket på akuten och hade ont, läkarna så att jag bara skulle stå ut (inga receptfria läkemedel hjälpte mot smärtan) När jag ringde och frågade. De här senaste veckorna har varit så hemska. Men har haft turen och haft min man vid min sida under hela processen. Hade nog inte klarat mig utan den stöd han gav konstant. Har under den hör veckan mått lite bättre. Dock har degar jag fortfarande vad det var exakt som hamnade i pottan när jag kissade. Och vad som hände överlag när jag åkte in. Kan dom ha skrivit det i min journal?I sånna fall kan jag begära attkanske läsa den?

I vilket fall som helst ville jag tacka er alla för att ni delat med er av era erfarenheter. Det har hjälp väldigt mycket.