Abort i vecka 6, hur upplevde du?

Hej! Jag gjorde en abort i vecka 6 för ett par år sedan. Det som var jobbigaste var det psykiska och inte så mycket det fysiska. Vi hade redan 2 barn + en bonus, var "för gamla" och bodde för trångt. Det var ett svårt beslut att ta eftersom de andra barnen varit så extremt välkomna men samtidigt kändes det som att ett fjärde barn i familjen hade blivit oss övermäktigt. 

Hur som helst. På dagen för aborten åkte jag hem till min mamma. Tog tabletterna och väntade. Det gjorde inte speciellt ont och jag blödde inte speciellt mycket. Det kom ut något som var stort som...tja, en halv pingisboll kanske? Minns inte så tydligt längre. Men, det var iaf inget traumatiskt alls utan gick mycket lättare än jag trott, rent fysiskt alltså. 

Tack för ditt svar!

Förstår dig, för oss har debattinlägg ett relativt lätt beslut. Vi vill iof ha ett till barn men jag har precis kommit ur min 4år långa Förlossningsdepression så just nu villiga bara vara mig utan att känna ?kommer de ske igen?.

Men med tanke på att vi vill ha fler barn så småningom känns de ju såklart.

Vad skönt att du hade de ?lätt? läst en del som blödigt jätte länge och haft jätte ont, kanske beror lite på smärttröskel också!? Tur min är hög ;)

Tack igen anonym (ok)

Det var nästan lite för enkelt. Kände ingenting alls, men började blöda efter ett tag och sen så var det över. Det jobbigaste var nästan att oroa sig för att det skulle börja göra ont.

Jag blödde ca en vecka för övrigt.

Hej! Jag gjorde abort i vecka 6+0. Var jätteorolig efter att ha läst en massa skräckhistorier på nätet och därför vill jag skriva och peppa den som är rädd.

Jag började blöda redan efter första tabletten och i princip allt kom ut då. Förvånansvärt nog utan smärta. Jag har ondare när jag har mens i vanliga fall. Det blödde ganska mycket med en del stora klumpar men jag var förberedd med förlossningsbindor som man kan köpa på Apoteket. Inte så jätteotäckt, det syntes eller kändes inget särskilt även om jag märkte att större saker än vanligt kom ut.

Tog Cytotec 2 dagar senare. Fick mensvärk och det fortsatte blöda men ingen jättesmärta då heller. Blödde i en dryg vecka, först lite mindre, sen lite mer och sen mindre igen.

Om du har fått barn tidigare så kommer du märka att det är mer som avslag än mens, i alla fall i början.

Har testat nu och jag är inte gravid längre, det märkte jag nästan direkt efter att ha tagit Cytotec eftersom alla symtom försvann.

Fysiskt kom jag nog undan väldigt lätt. Psykiskt känner jag mig lättad. Det var ett väldigt svårt beslut men väldigt genomtänkt. Vi orkar inte med fler barn om vi ska kunna vara bra föräldrar åt de underbara barn vi redan haft den otroliga turen att få. Men visst kommer aborten kännas i hjärtat resten av livet tyvärr.

Tack för ditt svar anonym (ledsen men lättad)

Jo jag har också läst en massa skräckhistorier därför kände att jag skapar en tråd där folk i samma abortvecka landkrigs hur dem upplevt :)

BM som jag träfffade igår för att boka tid sa att så tidigt brukar man inte ha jätte ont men alla är ju olika å vist är de så.

Här är det också ett relativt lätt (kanske är fel ord men) beslut jag har precis kommit ur min förlossningsdepression och vill inte hamna i en ny och känner mig därför inte redo än.

Tack för svar anonym (nisse)

Ja man går ju runt funderar på hur de ska bli och så.

Men de blir nog bra, oavsett har vi tagit rätt beslut för oss och de är de viktigaste just nu

Jag har gjorde abort en gång i vecka 6 och även om det kändes rätt hade jag enorma samvetskval.

Drömde natten innae en mardröm om en stackars liten pojke i bruna manchesterbyxor somstod på ett isflak och skrek helt förtvivlat "döda mig inte mamma " !

Aborten gjorde ont och jag blödde enorma mängder.

Precis gjort medicinsk abort i vecka 7, gjorde sista delen i fredags och började blöda rätt snabbt inom 2h. Blödde mkt och var mest på toaletten hela tiden. Dagarna efter fortsatte jag blöda men mkt mindre och kändes mer som mens, fostret kom dock söndag 2 dagar efter lite förvånande men bra att vara förberedd att det kan hända, nu nästan en vecka senare bara lite bruna fläckar.

Det som vart svårt för mig var inte beslutet, det kände jag rätt snabbt var rätt, utan att förklara eftersom det råkade bli min första semestervecka jag är hos mina föräldrar på besök. Att det är svinvarmt och jag annars alltid badar då de bor vid en sjö gör det inte lättare. Men jag har faktiskt sagt att jag fått en infektion, att det svidigt och gjort ont och efter besök hos gyn fått besked att inte bada på minst 1 vecka sen att jag fått mens på det och vill inte bada. Ingen har ens frågat eller velat prata om det utan bara sagt att synd i värmen. Antar att gynbesvär är obekvämt område som gärna avslutas snabbt så det har funkat bra för mig!

Hoppas allt går bra för dig!

Jag gjorde en kirurgisk abort i vecka 7. Gick jättebra.

Hej!

Jag gjorde min abort den 8e juli, jag var i vecka 7+0. Fick min första tablett på KK för att sedan göra en hemabort. Du har möjlighet att göra den på sjukhuset om du vill. Den 10e tog EN värktablett ihop med lite frukost ( du får flera värktabletter med dig hem) och sedan fyra cytotektabletter klockan 09:00 som man stoppar upp i snippan. Man ska sedan ligga ned i 30 min och hoppas på att det kommer igång. Jag tokdeckade på EN citodon och vaknade 11:30 och nästan ingenting hade hänt. Gick ut med hund osv. Tog de två sista cytoteken efter 4h och då gick det undan. La mig ned i 30 min och sedan kände man ungefär hur det började ?bubbla? (förlåt om det låter konstigt/äckligt men så tyckte jag att det kändes.) Första dagen blödde jag mycket fast jag klarade mig på vanliga långa nattbindor sedan blödde jag inte så mycket efter den dagen.

Förra helgen började jag få menssmärtor fast blödningen nästintill var borta, som om någon vrider om dina äggstockar samt hugger dig i ryggen. Detta är INTE vanligt efter en abort enligt bm. I torsdags nu fick jag tid och det visade sig att jag hade delar/rester kvar. Fick göra en skrapning igår och idag mår jag kalas och blöder ingenting.

Det som är viktigt är att verkligen se att det kommer ?klumpar? (jättehemskt ord, jag vet) om du själv inte vill titta be någon annan eller gör din abort på sjukhuset. Bm förklarade att man ska kunna känna när dessa ?klumpar? kommer ut, som femkronor ungefär och jag kände inget sådant.

Bli inte uppskrämd, jag läste allt man kunde läsa och räknade med smärtor från helvetet men jag har nästan ALLA mina värktabletter kvar. Det känns, det gör det men direkt blödningen kommit igång så släpper det. Räkna med att blöda i minst 10 dagar i alla fall.

Bara fråga om du undrar något.

Nu låter jag säkert skit hemsk, men jag har genom gått två aborter själv så jag klankar inte på dig alls, men min undran varför utsätta sig för en abort om man ändå tänker/vill ha ett barn framöver? Förstår att förlossnings depressionen måste ha varit super tuff! Men när tänkte ni att ett till barn passar in? Tänk dig för innan du gör denna abort när ni ändå har tänkt att skaffa fler

Fick mitt 3e barn i januari 2018,blev gravid igen nu i april

Valde en abort och gjorde den på sjukhuset då dom ville ha koll eftersom jag gjorde ett kejsarsnitt i januari

Tog 4tabletter när jag kom in till sjukhuset på morgonen,hände ingenting.fick sen 2tabletter o svälja istället..

Började göra ont efter 1-2timmar.

Fy fan va jag hade ont..såna värkar så jag trodde helt ärligt jag skulle dö..höll på o svimma ,skrek grät o gick runt i rummet

Höll i sig 3-4minuter,sen kom det tillbaka 10min senare o då gick jag på toa..lät som jag kissade massa men det var bara blod o klumpar som kom .

Blödde igenom dotterns blöjor under 5dagar så fick åka tillbaka för undersökning.fick några tabletter som skulle få det o avta,blödde sen sparsamt i ca 3-4veckor

Kan nu efterhand ångra min abort,men hade jag behållt hade barnen varit födda samma år,januari 2018 och december 2018.

Men tänker på det varje dag och har dåligt samvete ??

Har 2äldre barn så känner oxå att 3st räcker

Lycka till i ditt beslut ..kram

Jag behöver inte tänka igenom de igen, ingen av oss är redo för ett till barn nu. Vi höll på att gå skilda vägar innan jag i januari fick medicin och hjälp för första gången på 4år.

De blir het barn nu och de är rätt beslut för oss.

Varför ska vi behålla ett barn som ingen av oss orkar med nu, eftersom vi dessutom använt skydd så har vi gjort badvikar kunnat för att inte då barn nu.