• Lisenw

    Bör jag lämna honom? Går det att rädda?

    Jag och min sambo har varit ihop sedan jag var 18 år. Det här nu gått över tio år. Vi har två barn tillsammans.

    Han har alltid motiverats av att tjäna pengar och karriär har gått före familj. Jag har tagit hand om barnen när han varit iväg på helgerna för att arbeta. Jag hade varit okej med detta om han kommit hem och tagit hand om barnen eller varit glad när han kommit hem. Men han är bara missnöjd med sitt liv och säger att jag är jobbig så fort jag ställer ett krav på honom. Exempelvis att han ska tvätta. Så fort han kommer hem från jobbet sätter han sig i soffan. Visseligen tar han disken senare men det är efter mycket tjat. Han delar ut spydiga kommentarer, pratar enbart om sina egna intressen och har noll procent intresse av att uppvakta mig eller ha sex. Han struntar i mors dag, födelsedagar och liknande. Han pratar mest om vad som är dåligt i samhället, Hur jobbigt livet är och hur jobbigt det är att vi har vad han beskriver som dålig ekonomi. Jag har varit föräldraledig i fyra år och vi har aldrig gått minus.

    Nu är det så att jag ska plugga till hösten och han har sagt att det är okej. Men fortsätter tjata om ekonomin ändå. Han sa att jag kunde plugga om jag jobbade men när jag väl fixade ett extrajobb så var hans första reaktion negativ.

    Jag vill inte förstöra det vi har byggt upp under alla år. Det känns som att han har en livskris men jag har fått bära på den tyngden i flera år nu. Han klarar inte av något i vardagslivet och blir stressad över det mesta. När jag säger något fnyser han eller ignorerar mina råd. Vi har två väldigt små barn som också tar mycket tid.

    Tror ni att det går att rädda? Hur i så fall?

  • Svar på tråden Bör jag lämna honom? Går det att rädda?
  • Anonym (mmm)

    Parterapi! Funkar inte det så kan det ändå bli en separation. 
    Han har ju uppenbarligen en lite föråldrad syn på hur det ska fungera i en relation: han jobbar, cashar in pengar, du sköter "allt" hemma. 

    Man ska verkligen inte behöva tjata eller be en vuxen person om att göra saker hemma. Flyttade ni ihop tidigt? Har han aldrig bott ensam? Har hans mamma gjort allt hemma i hans barndomshem? 

  • Anonym (mmm)

    Livskris kan man väl knappast prata om: det har ju varit så här hela tiden! Det är bara det att du nu reagerat. I 10 år har du levt med detta och varit ok med det. 

    Hur skulle han göra om han var singel? Skulle han vägra göra nåt hemma då också? Du kan ju fråga honom om ni pratar om saken, hur han skulle hantera allt om du  inte fanns. 

  • Lisenw

    Han gör rätt mycket hemma men det är efter tjat. Vi flyttade ihop tidigt men han hade bott själv i flera år. Jag tror inte hans mamma gjorde mycket åt honom eftersom de inte här särskilt bra kontakt. Han blev i princip utkastad hemifrån. Han är bekväm som person och har inget emot oreda. Jag är pedant men kan inte sköta två barn och 240 kvm hus själv.

  • Anonym (mmm)
    Lisenw skrev 2018-07-21 08:40:00 följande:

    Han gör rätt mycket hemma men det är efter tjat. Vi flyttade ihop tidigt men han hade bott själv i flera år. Jag tror inte hans mamma gjorde mycket åt honom eftersom de inte här särskilt bra kontakt. Han blev i princip utkastad hemifrån. Han är bekväm som person och har inget emot oreda. Jag är pedant men kan inte sköta två barn och 240 kvm hus själv.


    Ok då kan han ju bevisligen städa och fixa, om han gjort det tidigare. 

    Han har nog helt enkelt blivit bekväm under de år då varit hemma och haft huvudansvaret, han har kunnat fokusera på jobbet. 

    Vad händer om du inte tjatar då? Kan han frivilligt ta tag i något hemma efter ett tag, ser han själv att det behöver göras? Kan ni tex ha olika saker ni ansvarar för och ingen tjatar på den andre? 
    Jag tänker att du fått lite föräldraroll inte bara gentemot barnen utan även honom - som om han är en tonåring och du hans mamma och då reagerar han med att bli upprorisk och tycker du tjatar. Kan det ligga någon i det? 
Svar på tråden Bör jag lämna honom? Går det att rädda?