Anonym (Hjälp)

Äldre 22 Jul 03:07

20 svar

Hjälp, sambon vill separera

Hej allihopa,

Då har turen för en separationstråd kommit till mig :(

Jag har levt med min sambo i snart 6 år och vi har två barn ihop. 4 och 2 år gamla. Jag lider av psykisk ohälsa med ångest och paniksyndrom och det är väll också det som är grundorsaken till att hon vill separera. Jag har svikit henne många gånger på grund av mitt psykiska mående och jag är innerligt ledsen för det. För cirka 3 veckor sedan fick jag en kraftigt panikattack och gjorde både barn och henne ledsna eftersom jag fick sådan kraftig ångest att jag skrek "TYSTA" när de försökte prata med mig. Jag började med medicin efter det och cirka 2 veckor efteråt kände jag mig som en ny människa. Jag kunde plötsligt leka med barnen på ett annat sätt, känna kärlek, visa kärlek. Jag ångrar att jag inte börjat medicinera tidigare men har avstått på grund av rädslor som styrt mig. Men så precis efter att jag hade haft en underbar dag med barnen kom det, hon ville separera. Hon har länge känt att min ångest legat som ett ok över henne och att hon inte känner igen sig längre.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Jag har länge varit alldeles för upptagen med min ångest för att kunna visa kärlek till barnen och vår familj och nu när jag äntligen känner att jag kan det, då vill hon inte vara med mig längre. Känns overkligt. Missförstå mig inte, jag har varit en närvarande pappa. Jag va föräldraledig för att umgås med barnen, hjälper till med det mesta osv. osv.

Jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag har mått mycket mycket sämre än vad hon vet också. Jag har haft starka självmordstankar i perioder och i min iver att skydda henne och barnen har jag stängt det inom mig och i själva verket skadat dem verkar det som. Men att dra upp det för henne nu känns patetiskt. Framstår bara som en snyfthistoria och det vill jag inte att det ska uppfattas som.

Jag känner mer än någonsin att jag vill krama om henne och få uttrycka min gränslösa kärlek till henne och barnen. Och nu istället kommer detta. Usch, hjälp mig någon att hantera detta.

viseversa

Äldre 22 Jul 08:08

#1

tråkigt ts men se det från hennes sida. Hon har tröttnat på att bli tagen för given och behöva leva med dina psykiska svårigheter. Hon har fått nog. Bara att acceptera.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:20

#2

viseversa skrev 2018-07-22 08:08:11 följande:

tråkigt ts men se det från hennes sida. Hon har tröttnat på att bli tagen för given och behöva leva med dina psykiska svårigheter. Hon har fått nog. Bara att acceptera.

Ja jag klandrar inte henne i detta. Vi ska gå på familjerådgivning hos kommunen för att se om vi kan reda ut det.

Anonym (svårt)

Äldre 22 Jul 08:21

#3

Jag tror att din sambo har väntat på att du ska börja må lite bättre så att hon har kunnat släppa bomben.

Hur tänker du att hennes liv har varit med dig? Om du jämför att hon hade bott själv eller med en annan partner? För jag kan lova dig att hon har tänkt så!

Det är inte ditt fel att du inte mår bra, det tror jag inte att din sambo tror heller, men det är ditt fel att du valt att inte ta emot den hjälp som finns och det gör nog henne bitter- att du inte valt allt du kan för att vara den bästa du kan vara. Hon har nog svårt att se dig som en kärlekspartner eller som någon som kan stötta henne om hon skulle börja må dåligt, det verkar som att det mesta har handlat om ditt mående. Och även om du inte har berättat om dina självmordstankar har det märkts utåt, det är klart att dina tankar märks på dig.

Jag skulle gissa att hon är redo för ett nytt kapitel i sitt liv och det kanske kan bli en nystart för dig också? Du får möjlighet att andas och bli en ny person vars identitet är en annan, och när du sen mår helt bra kan du börja om med ett nytt förhållande som kan få ett annat slut.

Anonym (.)

Äldre 22 Jul 08:26

#4

Det är inte alls underligt att detta kommer nu. Sannolikt har både hon och barnen precis som du mått sämre än de visat för dig. Nu kom en ljusglimt i ditt mående och hon tar chansen att berätta det hon burit på länge. Tyvärr finns inte kärleken kval längre, du väntade för länge. Det går ju kanske rädda, men enbart genom att vara ärlig, helt öppen, och då kanske lite patetisk. Hon måste ju få veta vad hon och barnen betyder för dig, håller du inne med sånt bara för att inte riskera att tappa ansiktet kommer hon gå.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:34

#5

Anonym (.) skrev 2018-07-22 08:26:22 följande:

Det är inte alls underligt att detta kommer nu. Sannolikt har både hon och barnen precis som du mått sämre än de visat för dig. Nu kom en ljusglimt i ditt mående och hon tar chansen att berätta det hon burit på länge. Tyvärr finns inte kärleken kval längre, du väntade för länge. Det går ju kanske rädda, men enbart genom att vara ärlig, helt öppen, och då kanske lite patetisk. Hon måste ju få veta vad hon och barnen betyder för dig, håller du inne med sånt bara för att inte riskera att tappa ansiktet kommer hon gå.

Jag försöker bara vara mig själv. Visa min kärlek, min omtanke för henne och barnen. Jag vill vara den klippan som hon kan luta sig mot när hon har det tufft. Jag vill finnas där för henne, trösta henne, vara den som ger henne energi, uppmuntrar henne när hon har det tufft osv osv. Det som är ett sunt partnerskap. Det har inte varit så fullt ut, i synnerhet inte eftersom vi har barn också. Vilket ger ännu mindre tid till partnerskapet och kärleken.

Men jag skulle så gärna bara vilja krama om henne. Jag har kommit i en helt annan kontakt med mina känslor än innan. Högt som lågt. Så fort jag tänker på henne blir jag alldeles varm i hjärtat och saknar henne.

Inte för att jag inte kommer hitta en ny partner som några andra också skriver. Det är inte det. Det är klart att man alltid hittar en ny. Men en familj är en familj. Det går inte bara att ersätta med någon ny. Inte med två små barn involverade.

Anonym (.)

Äldre 22 Jul 08:39

#6

Anonym (Hjälp) skrev 2018-07-22 08:34:42 följande:

Jag försöker bara vara mig själv. Visa min kärlek, min omtanke för henne och barnen. Jag vill vara den klippan som hon kan luta sig mot när hon har det tufft. Jag vill finnas där för henne, trösta henne, vara den som ger henne energi, uppmuntrar henne när hon har det tufft osv osv. Det som är ett sunt partnerskap. Det har inte varit så fullt ut, i synnerhet inte eftersom vi har barn också. Vilket ger ännu mindre tid till partnerskapet och kärleken.

Men jag skulle så gärna bara vilja krama om henne. Jag har kommit i en helt annan kontakt med mina känslor än innan. Högt som lågt. Så fort jag tänker på henne blir jag alldeles varm i hjärtat och saknar henne.

Inte för att jag inte kommer hitta en ny partner som några andra också skriver. Det är inte det. Det är klart att man alltid hittar en ny. Men en familj är en familj. Det går inte bara att ersätta med någon ny. Inte med två små barn involverade.

Jag tycker du missar en del av ett sunt partnerskap, att kunna vara ärlig om sina känslor och prata om när man inte mår bra. Du verkar snarare hålla allt inom dig och lever ut ditt dåliga mående. Du behöver vara ärlig och öppen. Skit i att vara en klippa, du är inte det, du är en helt vanlig man som måste acceptera att han inte kan göra allt. Kontrasten mellan hur du tror du måste vara och hur du historiskt varit verkar stor. Du vinner inget på att spela stark just nu.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:44

#7

Anonym (.) skrev 2018-07-22 08:39:39 följande:

Jag tycker du missar en del av ett sunt partnerskap, att kunna vara ärlig om sina känslor och prata om när man inte mår bra. Du verkar snarare hålla allt inom dig och lever ut ditt dåliga mående. Du behöver vara ärlig och öppen. Skit i att vara en klippa, du är inte det, du är en helt vanlig man som måste acceptera att han inte kan göra allt. Kontrasten mellan hur du tror du måste vara och hur du historiskt varit verkar stor. Du vinner inget på att spela stark just nu.

Kloka ord.

Klart att det är så i en sund relation. Ärlighet och öppenhet är mycket viktigt för att förstå varandra. Vad jag ville ha sagt va att jag skulle vilja vara det stödet som behövs för att komma över den tuffa period vi har nu. Inte att hon hjälper mig utan att vi gör detta som ett par. Jag ser henne, eller hur man ska säga. Och det innefattar också ärlighet och öppenhet.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:45

#8

Är det någon här som har erfarenhet av familjerådgivning?

Vi tänkte ringa och ge det en chans.

Anonym (.)

Äldre 22 Jul 08:49

#9

Anonym (Hjälp) skrev 2018-07-22 08:44:24 följande:

Kloka ord.

Klart att det är så i en sund relation. Ärlighet och öppenhet är mycket viktigt för att förstå varandra. Vad jag ville ha sagt va att jag skulle vilja vara det stödet som behövs för att komma över den tuffa period vi har nu. Inte att hon hjälper mig utan att vi gör detta som ett par. Jag ser henne, eller hur man ska säga. Och det innefattar också ärlighet och öppenhet.

Bra, det lät nämligen lite som om du tänkte göra en struts och spela tuff en period. Det här handlar ju både om er relation och om ditt mående i grunden, du måste hålla fokus på bägge. Jag har själv en historia av psykisk ohälsa där jag under press lyckats upprätthålla fasaden utåt under långa perioder, men sen fallit tillbaka djupare när allt runt mig lugnat sig, just för att jag lagt undan min ohälsa och försökt gömma den.

Anonym (svårt)

Äldre 22 Jul 08:50

#10

Anonym (Hjälp) skrev 2018-07-22 08:44:24 följande:

Kloka ord.

Klart att det är så i en sund relation. Ärlighet och öppenhet är mycket viktigt för att förstå varandra. Vad jag ville ha sagt va att jag skulle vilja vara det stödet som behövs för att komma över den tuffa period vi har nu. Inte att hon hjälper mig utan att vi gör detta som ett par. Jag ser henne, eller hur man ska säga. Och det innefattar också ärlighet och öppenhet.

Hur ser tidsaspekten ut i ert förhållande? Är det i två veckor du har mått bra och x antal år du mått dåligt? Du har en ton som är typiskt för "nyfrälsta", ett uppvaknande med massor av energi som, tyvärr, kanske bara är ett irritationsmoment för din sambo eftersom hon levt med en helt annan typ av man.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:54

#11

Anonym (.) skrev 2018-07-22 08:49:22 följande:

Bra, det lät nämligen lite som om du tänkte göra en struts och spela tuff en period. Det här handlar ju både om er relation och om ditt mående i grunden, du måste hålla fokus på bägge. Jag har själv en historia av psykisk ohälsa där jag under press lyckats upprätthålla fasaden utåt under långa perioder, men sen fallit tillbaka djupare när allt runt mig lugnat sig, just för att jag lagt undan min ohälsa och försökt gömma den.

Ja så har det varit för mig. Gömt det inom mig och inte sagt som det är vilket bara gjort mer skada.

Framtiden får utvisa om skadan går att reparera. Jag hoppas på det. Vi ska som sagt ge familjerådgivning en chans.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:57

#12

Anonym (svårt) skrev 2018-07-22 08:50:14 följande:

Hur ser tidsaspekten ut i ert förhållande? Är det i två veckor du har mått bra och x antal år du mått dåligt? Du har en ton som är typiskt för "nyfrälsta", ett uppvaknande med massor av energi som, tyvärr, kanske bara är ett irritationsmoment för din sambo eftersom hon levt med en helt annan typ av man.

Jag tror det är mycket som du skriver. Tror jag om jag uppfattar dig rätt.

Hon nämnde att hon inte riktigt vågar lita på att jag nu verkligen mår bra men att hon ser en tydlig skillnad sedan medicinen började verka och jag blivit mig själv. Men att det är svårt att vänja av sig när jag levt med ångesten så lång tid.

Anonym (.)

Äldre 22 Jul 08:57

#13

Anonym (Hjälp) skrev 2018-07-22 08:54:43 följande:

Ja så har det varit för mig. Gömt det inom mig och inte sagt som det är vilket bara gjort mer skada.

Framtiden får utvisa om skadan går att reparera. Jag hoppas på det. Vi ska som sagt ge familjerådgivning en chans.

Jag hoppas att allt går bra för er, och grattis till att ha hittat en medicinering som funkar.. Precis som du var jag länge tveksam men det var vad som behövdes under en övergångsperiod för att få såpass mycket distans att jag kunde analysera mig själv och få såpass respit att jag kunde göra det som krävdes för att må bättre idag.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 08:58

#14

Anonym (.) skrev 2018-07-22 08:57:20 följande:

Jag hoppas att allt går bra för er, och grattis till att ha hittat en medicinering som funkar.. Precis som du var jag länge tveksam men det var vad som behövdes under en övergångsperiod för att få såpass mycket distans att jag kunde analysera mig själv och få såpass respit att jag kunde göra det som krävdes för att må bättre idag.

Bra jobbat och tack för peppen.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 09:00

#15

Anonym (svårt) skrev 2018-07-22 08:50:14 följande:

Hur ser tidsaspekten ut i ert förhållande? Är det i två veckor du har mått bra och x antal år du mått dåligt? Du har en ton som är typiskt för "nyfrälsta", ett uppvaknande med massor av energi som, tyvärr, kanske bara är ett irritationsmoment för din sambo eftersom hon levt med en helt annan typ av man.

Om jag känner mig nyfrälst vet jag inte om jag ska kalla det. Jag känner mig själv och som att jag kan leva mitt liv utan det orosmoln som fanns inom mig hela tiden så det känns enormt befriande.

Anonym (mmm)

Äldre 22 Jul 09:00

#16

Rådgivning kan vara mycket bra! Även om ni separerar så är det bra att få prata sansat med en neutral part. En bra terapeut ställer de rätta frågorna.

Sen kan det ju vara så att ni separerar, men hittar tillbaka, när din sambo ser att ditt mående faktiskt är stabilt under en längre period. Du ska väl inte hoppas för mycket på det men det händer.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 09:06

#17

Anonym (mmm) skrev 2018-07-22 09:00:20 följande:

Rådgivning kan vara mycket bra! Även om ni separerar så är det bra att få prata sansat med en neutral part. En bra terapeut ställer de rätta frågorna.

Sen kan det ju vara så att ni separerar, men hittar tillbaka, när din sambo ser att ditt mående faktiskt är stabilt under en längre period. Du ska väl inte hoppas för mycket på det men det händer.

Ja man fastnar lätt i sina egna tankemönster. Precis som du säger så känns det som att en neutral part kan var till bra hjälp för att kunna ta bra beslut. Oavsett vilket det nu blir.

Jag hoppas att det ska gå bra och att vi lyckas hitta tillbaka till varandra.

Anonym (Lotta)

Äldre 22 Jul 09:46

#18

Vad är det för medicin du börjat med ? Har du något annat stöd för egen del än medicin - någon form av samtal?

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 22 Jul 11:27

#19

Anonym (Lotta) skrev 2018-07-22 09:46:55 följande:

Vad är det för medicin du börjat med ? Har du något annat stöd för egen del än medicin - någon form av samtal?

SSRI - ska börja på kbt.

Anonym (A)

Äldre 22 Jul 12:07

#20

Anonym (mmm) skrev 2018-07-22 09:00:20 följande:

Rådgivning kan vara mycket bra! Även om ni separerar så är det bra att få prata sansat med en neutral part. En bra terapeut ställer de rätta frågorna.

Sen kan det ju vara så att ni separerar, men hittar tillbaka, när din sambo ser att ditt mående faktiskt är stabilt under en längre period. Du ska väl inte hoppas för mycket på det men det händer.

Ja, rådgivning är bra, sök det.

Hjälp, sambon vill separera

INNEHÅLL