• Anonym (Orkeslös)

    Orkeslös, ont i kroppen

    Vet inte vad jag ska ta mig till... jag är totalt orkeslös!!!!!

    Orkar verkligen ingenting.

    Jag älskar att hitta på saker, allt från att laga mat, åka på utflykt, leka med barnen.

    Är i god fysisk form, äter bra mat...

    Var på vc för några månader sedan och de tog blodprov som inte visade på någonting. Fick en ingen aning diagnos och inga förslag på vad det är med mig.

    Men nu är det värre än någonsin!!! Sover 9-10 timmar per natt, får jsg chansen sover jag mitt på dagen och är fortfarande lika trött. Har ont i hela kroppen.

    Orkar inte ens laga mat till mina barn längre... vet inte vad jag ska ta mig till!!!

    Nån som varit med om liknande??? Nån dom vet vad som är fel på mig? Vet inte vad jag ska göra...

  • Svar på tråden Orkeslös, ont i kroppen
  • Anonym (Psykiskt?)

    Är du säker på att du inte är utmattad eller har depression?

  • Anonym (abc)

    Kan smärtan i kroppen ha att göra med att du vilar mycket? Andra symtom? Huvudvärk? Personlighetsförändring? Synbortfall? Kan ju vara allt från b-vitaminbrist till hjärntumör.

  • Anonym (:()

    Jag har samma här. Blev dålig 2014 och sämre 2016 och sökte då hjälp. Dom vet inte vad som är fel och jag får ingen hjälp. Jag blir dessutom mycket sämre (blir sjuk som influensa typ) så fort jag försöker göra något så det blir otroligt begränsande.
    Dom säger ena gången att jag är deprimerad och att man kan få sådana symtom -trots att jag inte är det minsta deprimerad. Jag är positiv och vill så otroligt mycket... Andra gången så går dom på just det och säger att det är jättekonstigt att jag inte är deprimerad när jag mår som jag gör (Alltså kan jag inte må som jag påstår för då skulle jag ju va deprimerad).

  • Anonym (Orkeslös)
    Anonym (:() skrev 2018-07-24 10:26:52 följande:

    Jag har samma här. Blev dålig 2014 och sämre 2016 och sökte då hjälp. Dom vet inte vad som är fel och jag får ingen hjälp. Jag blir dessutom mycket sämre (blir sjuk som influensa typ) så fort jag försöker göra något så det blir otroligt begränsande.

    Dom säger ena gången att jag är deprimerad och att man kan få sådana symtom -trots att jag inte är det minsta deprimerad. Jag är positiv och vill så otroligt mycket... Andra gången så går dom på just det och säger att det är jättekonstigt att jag inte är deprimerad när jag mår som jag gör (Alltså kan jag inte må som jag påstår för då skulle jag ju va deprimerad).


    Usch va jobbigt att man inte får nån hjälp :(

    Går det upp och ner eller hur klarar du av det?
  • Anonym (:()
    Anonym (Orkeslös) skrev 2018-07-24 10:37:28 följande:
    Usch va jobbigt att man inte får nån hjälp :(

    Går det upp och ner eller hur klarar du av det?

    Ja. Det hade varit så skönt bara att få veta vad det är, så man vet hur man ska hantera det. Dom var väldigt "på" i början och tog en massa prover, men så fort dom kom tillbaka utan anmärkning så var det som att jag fick stämpeln "lat hypokondriker". Vilket är jättekonstigt eftersom jag var otroligt aktiv, tränade, arbetade i träningsmiljö, gärna åkte på aktiva resor, renoverade, aktiv i föreningsliv osv... Jag förstår att folk blir misstänksamma mot dom som orkar allt utom att arbeta, men att sluta med en massa intressen som man vill hålla på med känns ju inte helt logiskt.. Vad skulle jag tjäna på det? 


    Om jag tar det lugnt så ligger jag på en "jämnhalvdålig" nivå. Jag klarar av det viktigaste, typ ta hand om mig själv och lite i bostaden. Måste vara sjukt restriktiv med energin och helst inte göra mer än en "jobbig" sak per dag.. helst med många vilopauser. Tvättar jag så kan jag inte dammsuga.. osv. Klarar inte av mitt jobb så det är tur min man tjänar bra.. Försöker starta upp något som kan skötas hemifrån men det är svårt när jag emellanåt går över min energinivå och sedan ligger däckad i 2 veckor =/ Tänka, planera och hålla koll på saker tar ju lika mycket energi som fysisk aktivitet.. Det blir alltså väldigt upp och ner eftersom jag vill - och försöker - göra så mycket mer än min kropp klarar =/

    Men jag hoppas du får mer hjälp än vad jag har fått...tyvärr är sjukvården så otroligt belastad så om man inte har någon "standardsjukdom" så är risken stor att man måste bråka med dom för att få hjälp...vilket ju är svårt när man inte orkar. 

Svar på tråden Orkeslös, ont i kroppen