Han är kall och obrydd?

Jag har bråkat med min sambo.

Det började egentligen för en månad sedan då han lovade mig saker som han inte höll. Han sa att han skulle göra saker som var viktiga för mig men det hände ingenting. Jag har tålamod. Men till slut sa jag ifrån just pga det är viktigt för mig att kunna lita på vad han säger. I samma veva så pratade jag även med honom om vårt sexliv. Jag tycker vi sällan har sex och undrade om han inte tänder på mig längre osv.. Han svarar sällan med långa utlägg utan kort om orsak. Typ att vi inte har sex så ofta för att han inte tycker jag tar initiativ. Han säger sällan vad han känner om saker utan det är alltid jag som behöver förklara mina känslor(eftersom det oftast är jag som är orsaken när jag konfronterar honom om grejer jag är ?missnöjd? med..) det frustrerar mig att aldrig få veta vad han känner om våra ?problem?.

Iaf det var bra i ett par veckor.

Jag hade semester och var iväg själv medan han var hemma. Då märkte jag att han inte svarade på viktiga sms om vår årsdag osv. Han struntade helt i att höra av sig till mig på vår dag och inte förrän jag skrev om det sent på kvällen svarade han om det.

Jag fick en konstig magkänsla bara...

När jag kom hem kände jag mig misstänksam att något förändrats mellan oss. Jag vet inte varför och kanske inbillade jag mig.. Men han kändes lite tom..?

Jag började ?freaka? och fråga om något hänt. Tog upp det där om vårt sexliv igen och förklarade att det kändes orättvist att han lägger ansvaret på att det är ?mitt fel? att vi inte har sex så ofta för att jag inte tar initiativ osv.. även om jag förklarat att jag är rädd för att bli avvisad osv..

Och där bara eskalerade det.

Jag kollade hans internethistorik vilket visade att han kollar på porr hela tiden, samt att han kollat in gamla ex på Facebook och deras bilder.

Och han gav mig ingenting annat när jag ville prata om det här(jag var upprörd och ledsen) mer än suckningar, gäspningar osv. Han somnade medan jag var ledsen och ville prata (visst jag var säkert jobbig men han brydde sig inte ett dugg och jag fick bara mer och mer panik!).

Han åkte iväg och umgicks med hand vänner. Sov borta osv, allt för att slippa prata med mig, jag fick bara mer och mer panik för han var så kall.

I lördags skev han ett sms dom jag tolkade som om det var slut. Jag blev fruktansvärt ledsen och satt och grät hela dagen.

Han kom hem och ville fortfarande inte prata om sina känslor eller mina. Han skrev att han inte ville prata med mig för att han skulle träffa sina vänner på kvällen och inte ville vara på dåligt humör.

Jag som trodde han gjort slut kunde inte sluta gråta, och han bara totalignorerade mig... Jag fick ännu mer panik. Kände mig totalt tillplattad och liten. Hur kunde han vara så kall?

Tillslut gav han mig en kall kram och sa att vi måste prata typ och så gick han för att träffa sina vänner..

Dagen efter var det jag som fick berätta för honom om varför jag är så osäker osv. Att jag ha dålig självkänsla och att jag har sökt hjälp för den. Att jag förstår att jag blir osäker och jobbig osv.

Men han sa fortfarande ingenting om hans beteende utan var alldeles tyst.

Jag försökte se framåt och vara glad osv. Men på kvällen när jag sagt att jag älskar honom och varför så gav han mig ingenting tillbaka..

jag frågade då varför han inte svarar tillbaka någonting och varför han fortfarande känns så kall/tom på känslor?

Då blev han fruktansvärt arg och höll på att rusa ut ur lägenheten men stannade för att jag bad honom gråtandes. Jag förklarade att jag bara var osäker på hans känslor för mig pga hans kyla men han gav mig ingenting. Han blev bara ännu argare och ville att jag skulle hålla käften.

Jag sa till honom att han var tvungen att åka någon annanstans. Att vi inte kan vara när varandra. Att jag blir rädd för honom..

Så han har i två dagar varit borta. Han hörde av sig igår och frågade hur jag mådde.

Jag skrev att jag tycker hans beteeende är oacceptabelt även om han är irriterad på mig. Att jag upplever honom som kall och obrydd och så vidare. Jag fick inget svar...

Är det jag som provocerar honom till det här? Jag vet att jag självklart har en del i det. Men hur kan man vara så kall när man hävdar att man älskar någon? Jag vill ju bara lösa saker.

Ursäkta långt rörigt inlägg... Har panik då han inte svarat på 12 h.. känns som jag ligger i en sträckbänk och väntar på om han vill be om ursäkt och prata eller om han fortfarande skiter i mig.. Hatar att bli ignorerad av någon jag älskar. Det är tortyr!