Uppdelning ”tillfällig” separation
20 års långt förhållande, 2 barn och villa som håller på och spricka. Jag har försökt i ett år med att ?vi skall försöka? ta tag i problem som kantar relationen men min sambo vill inte. Vi kan inte prata alls. Jag har betett mig illa (otrohet) men är beredd att förändra mig och kommer inte göra om misstaget. Har starka känslor för min sambo. Vi behöver komma i sär, vara i från varandra, och se om ett sådant reningsbad hjälper. Känns lite som att fly men tror att det är enda chansen. Barnen märker givetvis att det inte är bra men framför dom har vi ändå försökt hålla våra relationsproblem utanför. Barnen vet om orsaken till varför det är som det är och vad jag gjort.
Inte gifta men helt gemensam ekonomi idag och skillnad i inkomst. Jag flyttar till ett tillfälligt boende med tidsbegränsning och därefter är mitt förslag att om ?vi? då fortfarande inte vill försöka, att vi då separerar fullt ut och säljer huset. Sambon säger sig leta annan bostad men pga bostadsbrist inte kan hitta något. Men mellan raderna tror jag inte sambon vill separera men det sitter så djupt rotat att försöka börja prata går inte.
Under denna period tycker jag att vi skall dela upp ekonomin. Alla gemensamma kostnader hjälps vi åt att betala inkl det tillfälliga boendet. Övriga personliga kostnader tar vi ur egen ficka. Barnen kommer bo kvar hemma i huset.
Hur fördelar vi hur de gemensamma kostnaderna skall tas ? Är det rimligt att ta dessa baserat på nettoinkomst. Jag får det till 70/30 splitt.
Till gemensamma kostnader anser jag att allt som har med boende (ej inredning) ingår, mat, barnens kostnader, vår gemensamma bil och gemensamma försäkringar.
Studielån, mobiltelefon, privat försäkring, alkohol och tobak, pensionssparande, privata resor, privat träning och egen konsumtion tycker jag inte skall anses som gemensamma kostnader som vi har idag.
Sambon är med på att jag flyttar men inte på att vi skall dela upp ekonomin. Och jag är den som vill försöka, hitta tillbaka, men känner också att de får finnas lite rim och reson i det hela. Vill inte använda ekonomin som påtryckningsmedel då viljan att försöka måste komma innefrån. Det är rimligt att jag är den som flyttar men är också den som egentligen vill försöka.
Hur göra ?