Min dotter (12 år) "får" inte vara ifred för kompisen

Är det du som anmält till soc?

Det låter jobbigt. Fint att du kämpar. Jag har varit i samma position som din dotter när jag var liten och det var inte bra. Började ljuga själv för att få vara ifred till slut, tex att vi skulle resa bort. Då ville kompisen följa med. Det var jättejobbigt. Kändes som ett monogamt förhållande där jag var otrogen när jag var vän med/umgicks med andra, tom om det var min egen syster. Började när jag var 8 och fortsatte tills jag träffade min pojkvän i gymnasiet. Då kände hon sig sviken och utbytt och slutade umgås med mig.

Men jag har problem av det än idag. Har jättesvårt att vara trogen i kärleksrelationer och känner mig kvävd väldigt lätt. Har otroligt lätt för att ljuga :/ Men då var jag i det under lång tid.

Nej, det är inte jag som anmält till soc. Det är föräldrarna som själva har med socialen att göra. Det är tjafs och bråk om vårdnaden och barnets utsagor har kommit upp mitt i det hela. Jag har inte hängt med i alla turer. Men jag hoppas och tror att socialen har erfarenhet och kan se på situationen med klara ögon. 

Tack för ditt ärliga och personliga svar anonym (tjej). Det låter inte lätt det du varit med om. Det är tråkigt när relationer (vänskap, kärlek etc) blir ägande och kontrollerande. Och i unga år är vi ju alla så formbara. Hoppas att du hittar en väg ur följderna ur din gamla "vänskap".

Jag har en ganska försiktig dotter, så jag försöker att stötta henne och försöker att se hela bilden. Jag upplever att det varit svårigheter för den andra tjejen att behålla vänner och när hon nu blivit vän med min dotter så håller hon hårt. Tyvärr eggas det ju på av mamman med, istället för att låta vänskapen utvecklas (eller avvecklas) naturligt...

Jag ska ha din erfarenhet i baktanke under denna process. Åter igen tack!

Oj din dotter borde verkligen inte bli utsatt för detta. Det är bra att ha förståelse för andra, men jag tror att det nu är dags att du prioriterar din dotters behov och inte att förstå den andra tjejen.
Om de går i samma klass tycker jag du ska berätta för klassläraren om problemet.
Du får hjälpa din dotter att freda sig. Det kan hon ha nytta av att lära sig, kompisen påminner om en kontrollerande svartsjuk pojkvän. Så det kan vara bra för din dotter att lära sig hantera sådana personer.
Om hon inte vill umgås alls med henne måste hon säga det till henne. Vill hon ha en paus måste hon säga det. Vill hon ha en bättre relation får hon föreslå att de ringer varannan gång.
Kompisen verkar inte sund på något sätt vad gäller relationer. Jag skulle råda min dotter att bryta och stödja henne att söka andra fritidsaktiviteter och kompisar. Du verkar bra på att uttrycka dig så hjälp gärna din 12åriga dotter att formulera sig. Sedan kan man blocka personer.

Kan också säga att en sak som hjälpte mig lite var att jag fick ett eget husdjur. Den uppgiften växte jag med och den lärde mig på något sätt att se mitt eget värde och gjorde det lite lättare att stå emot kompisen även fast det var svårt, att djuret liksom tyckte om mig oavsett.

Jag tror det är dags att steppa upp för din dotter och sätta ner foten. Du har försökt förstå kompisen och det funkade inte, nu måste du skydda dottern så det inte blir värre.

Prata med lärarna i skolan och gör dom uppmärksam på beteendet så dom inte aktivt försöker para ihop flickorna på nytt för att de är vänner.

Ta själv flickans telefonsamtal och förklara att det räcker med en fråga om dagen och nej är nej, begär att få prata med mamman också och poängtera att idag ska inte flickorna leka.

Jag skulle också begränsa flickans åtkomst till er familj. Ni måste inte vara vänner på sociala medier och var försiktig med mailadresser och telefonnummer etc.

Jag skulle avråda min dotter från att umgås med kompisen och istället få henne att börja umgås med någon annan.

Tack för ditt svar anonym (ä). Ja, jag har försökt att förstå och reda ut situationen där bägge barnen ska få den bästa lösningen. De är ju just barn och jag tänker att de lär av sina misstag. Men det är så svårt när den andra föräldern inte riktigt kan ta in andras perspektiv. Jag har fått arg påringning av hennes mamma då min dotter inte lekt med hennes dotter en gång. Hon verkar inte fatta att det var för att det var prov dagen efter och att jag som förälder sagt ifrån för att min dotter ska göra läxorna. Hennes dotter hade ljugit ihop en egen story om att hon blivit dissad av min dotter. Man kan tycka att en pollett skulle ha ramlat ned då. Men även att hennes dotter kanske också skulle göra läxorna...

Du har så rätt. Jag tröttnade faktiskt igår då jag först fick ett meddelande om att fråga om dottern ville leka (för att dottern inte svarade på mobilen) och när hon inte kände för det så skulle hon ringa den här tjejen, jag svarade att jag skulle hälsa det och att vi fick se när hon hörde av sig. Efter någon timme kom nästa meddelande till mig där hon undrade när min dotter skulle höra av sig. Jag tog då och skrev att de hädan efter fick höras via sina egna mobiler. Och om min dotter ville vara ifred så skulle hon få vara det. Men här förstår jag att min dotter undviker att svara i  huvudtaget. För det kom många meddelanden som förklarade och motiverade varför hon gjorde som hon gjorde- en del inte sanna. Men jag tror och hoppas att det gick upp ett ljus. Jag som förälder är inte intresserad att vara en mellanhand för att få sin vilja igenom. Jag försöker även att motivera min dotter till att säga ifrån. Men det är svårt, för den här tjejen argumenterar ju emot med lögner. En sida som vi inte sett förut. 

Vi får se vart detta leder. Men du har så rätt, jag ska stå vara mer tydlig med att jag står på min dotter sida. Skolan ger jag inte så mycket för faktiskt. Läraren "har aldrig sett något" och det "funkar sååå bra". Tyvärr är det en lärare som trött väntar på pension känns det som. 

Tack för dina tankar!

Tack för tipset Anonym(Tjej). Vi har en del husdjur. Min dotter tycker mycket om djuren och de betyder mycket för henne. Hon har fin hand om dem och jag ser att de skänker henne glädje när hon är med dem.