Jävla ex!!!

Du är ändå vinnaren i det här!

Att du hör av dig till hnm igen gör bara så att han får tillbaka makten över dig.

Du har dessutom funnit kärleken. Du är den som har vunnit genom det här. :)

Din historia är otäckt lik min, vår bodelare blev så upprörd att hon nästan gav exet en smäll, när hon hörde hans absurda anledningat till att jag Inte skulle få en spänn. Han hade allt på papper, varenda krona som han spenderat mer än mig de sista fem åren av vår relation (då jag studerade med studiemedel under 3 år). Att han hade studerat utan studiemedel och inte bidragit alls de föregående 4 åren ville han inte kännas vid, jag hade ju inte varit en snål skit som antecknat de pengar jag låg ute med då. I slutändan gick jag bara, med huvudet högt och önskade honom ett bra liv ihop med sina pengar. Totalt rörde det sig om ca 300 000 kr jag förlorade.

Nu är han ihop med en tjej som är långtidssjuk och utförsäkrad, han använder samma psykningar mot henne som han gjorde mot mig och framställer sig som en riddare som så fint försörjer henne. Jag hade ju både jobb och egna pengar men hon har ingenting. Sitter där hemma utan bil. För någon månad sen ringde hon mig i panik (vi känner inte varandra alls, men mitt nummer fanns i telefonen) när hennes katt blev akut sjuk och mitt ex inte ville åka hem från jobbet för att köra henne till veterinär. Jag kan bara ana hur mycket skit hon fått för det tilltaget och jonglör fått höra hur dum hon var som spenderade pengar på den där katten.

Låt honom behålla sina jävla pengar och vänd dem ryggen. Se dig aldrig om.

fokusera på det du har istället för det du förlorat och tänk på ditt eget liv istället för ditt ex. det som har hänt har redan hänt, så lägg det bakom dig och lägg all kraft på framtiden istället.

Tack till er som tagit er tid att skriva!

Det som grämer mig allra mest är våra djur. Vi hade nyss skaffat en valp när jag fick nog. Han hade tjatat om att skaffa hund i säkert fem år. Jag vägrade eftersom jag visste att det skulle bli jag som fick ta allt jobb. Men till sist gav jag det en chans. Sen tidigare hade vi två katter.

Den ena var ?min? katt och följde mig överallt och sov hos mig.

Så kom valpen. Exet slutade ta ansvar efter nån vecka. Jag ställde klockan på varannan timme för att ta ut henne. Samtidigt satt exet ändå uppe på natten och kollade på tv eller spelade tvspel. Att gå ifrån för att ta ut valpen så sambon fick sova eftersom hon ska jobba 12 timmar, berörde honom inte ett dugg.

Veckan efter jag sa att jag ville separera skulle kag jobba natt. Han var ju alltid hemma så det var aldrig några bekymmer med djurvakt. Men plötsligt skulle han på dejt och kunde inte passa djuren. Jag kunde inte ta semester och bad honom att för en gångs skull lösa detta själv.

Det gjorde han.... genom att lämna tillbaka hunden till uppfödarna och passade samtidigt på att snacka skit om mig så att de sen vägrade mig att få tillbaka henne. Då var valpen ett halvår. Vi hade börjat på hundskola och hon var bäst i gruppen. Vart jag än gick så följde hunden och ena katten mig. Vi gick promenader till parken där de lekte lösa.

Sen somnade jag efter allt dagligt gräl, med två katter och en hund i sängen.

Jag saknar dom så det känns som en kniv i hjärtat.