Jag stammade mycket när jag var barn. Speciellt så tilltog den om jag bråkade med syskon och då blev kittlad, skrämd och/eller stressad. Att bli retad och mobbad för sin stamning förvärrar den också. Stamningen har minskats med tiden som jag växt upp. Jag har aldrig gått hos talpedagog utan det fick bero. Varför vet jag inte. Jag har, i stort sett, fått hantera det själv så gott jag har kunnat. Stress har, som sagt, alltid försämrat läget och jag har då stammat mer. Harmoni och lugn och ro, och att lära sig att stanna upp och ta det lugnt då och då, i ett samtal, har också hjälpt mig att lättare få kontroll på stamningen så att jag håller den på avstånd så gott jag kan. Träffar jag och pratar med någon annan som stammar så måste jag anstränga mig vid samtalet, eftersom den personens stamning har förmåga att påverka mig att också börja att stamma. ... Med vänlig hälsning, Pentra