den långa väntan
I december 2017 bestämde vi med sambon att vi skulle börja försöka skaffa barn.
Jag är 23 och sambon 27.
Det var bara ett par dagar innan mensen, så vi började försöka i Januari 2018.
Som så många andra här så sade vi att det kommer när det kommer.
Trots det blev jag väldigt taggad och kände mig så redo att bli gravid.
Första gången mensen kom blev jag lite besviken men kände att det är ju helt normalt att inte lyckas på första försöket.
Sedan har det bara blivit svårare för varje gång mensen kommer, blir alltid några tårar.
I juli var det 7:e försöket och inget denna gång heller.
Har googlat och läst massor om hur lång tid det tagit för andra att bli gravida.
Väl medveten om att det är helt normalt att det kan ta till och med 1 år att få plusset.
7 månader kan verka som en kort tid, men när alla ens kompisar runt en blir gravida eller får barn, blir längtan större för varje dag som går.
Har märkt att jag har fått svårt att njuta av nuet, skulle bara vilja vrida tiden tills det där plusset.
Hur orkar man vänta? Aldrig förr har tiden gått så långsamt som nu när man väntar på ett plus.
Vet att det finns tusentals liknande trådar, men känner att jag behövde skriva av mig någonstans eftersom jag känner att jag inte vill prata med någon jag känner om det.
Känner dessutom en väldig press som jag tror beror på att sambon har 1 barn sedan tidigare, som kom till av misstag då kondomen gick sönder. Får mig ofta att tänka att det kanske är något som är fel på mig när det inte går.