Är det värt att gå tillbaka?
Hej, jag är en kille på 18 år. För 5 år sen träffade jag en tjej, hon var väldigt vacker och intressant och hon kände detsamma för mig så vi klickade ganska fort. Sen 2013 till 2015 (Ja vi var barn då) så har vi liksom höllt på men ingenting seriöst om man säger så.
Men sommaren 2015 så blev allting mer seriöst, vi förlorade oskulden med varandra och började hålla på seriöst dem här gången ( med det menar jag att vi vet vart vi har varandra/ ingen av oss får hålla på med någon annan) . Samma sommar skulle jag åka utomlands till min far som jag inte träffat på 3 år och då kommer smällen. Två veckor efter att jag har vart hos min far så får jag reda på att hon håller på med en av mina närmaste vänner och där börjar paniken, jag vill inte längre va kvar hos min far, gråter, panik osv...
Så till slut så åkte jag tillbaka till Sverige för hennes skull för jag mådde så dåligt och ville inte va kvar hos min far för jag mådde så jävla dåligt. Ungefär i 3 veckor så visste hon inte vem hon skulle välja ( mig eller honom ) vilket var ganska komiskt eftersom hon inte har känt killen mer än 1 månad.
Iaf så väljer hon mig och vi blir tillsammans på riktigt.
Allt flyter på bra, vi mår bra och är lyckliga tillsammans.
Vinter 2016 tar hon paus med mig i 1 vecka och går och suger av en klasskompis på fest.
Jag blir då jävligt deprimerad och mår dåligt men tar fortfarande tillbaks henne då hon mår dåligt och säger att hon har ångest.
Sommaren 2016 berättar hon för mig att hon har höllt på med min bästavän, alltså han var som en bror för mig. Vi har ätit från samma tallrik tillsammans sen vi vart små....
MEN såklart så förloter jag bägge två.
Sen har det vart små saker som att hon har skickat privat meddelanden på instagram till killar hon tycker är snygga eller att hon har frågat om deras snap.
Men NU kommer vi till den värsta grejen som hände i våras 2018.
Hon gör slut med mig efter att hon har blivit lite intrisserad av en kille som hon träffa på rn student skiva. Det börjas med att hon gör slut med mig och börjar hålla på med han. Jag var i djup depression då. Jag ville varken äta/träna/plugga eller jobba... jag åt andtidepressiva och alla vänner såg hur dåligt jag mådde. Och det värsta av allt är att hon har vart min närmaste vän/partner. Alltså hon var den personen som visste bokstavlingen allt om mig och hadde alltid funnits där för mig. Så jag hade direkt ingen och prata med för att ingen gav mig goda råd kändrs det som. Så jag började liksom ringa henne l berätta hur dåligt jag mår och jag vill att det ska bli vi två igen. Vilket hon svarsr att hon inte kan göra nånting nu för hon vrt inte vad hon känner för mig och hon mår bra med båda. Saker hände väldigt fort mellan dom då menar jag att de låg med varandra kanske 2.5 vecka efter de hadde träffat varandra och hon sov över hemma hos honom osv. Och menads hon höll på med han så höll hon på med mig, alltså vi låg också och både jag o han var medvetna att hon ligger med oss båda men ingen ville släppa taget om henne.
Men så gick det några månader och jag sa att jag inte längre pallar vänta på henne och går vidare. Hon brydde sig inte så mycket då för hon hadde honom. Men efter ett tag insåg hon att hon inte ser någonting med hono och vill ha tillbaks mig och att hon gar ångest.
Vi har alltid haft en speciellt relation, våran kärlek för varandra var något unikt. Vi hadde det så bra med varandra och vi hadde något som ingen annan hadde, nått speciellt band. Trots att hon har vart ful mot mig har jag alltid förlåtit hennr och tagit tillbaks henne. Och det känns som att allt hon har gjort mot mig har gjort våran kärlek vara starkade ( ja vet att det låter konstigt)
Så nu kommer vi till den största frågan, borde jag bli tillsammans med henne igen? För just nu så liter jag inte alls på henne när jag tänker på allt hon har gjort mot mig, och jag vill inte häller lämna henne för det gör så ont att inte ha henne i mitt liv, lixom vi har varit tillsammans i 3 år och hafg nånting som ingen annan har haft. Men är det verklingen värt att försöka igen?