Längtan men rädslan stoppar
Hej. (varning för långt inlägg hihi)
Ny på sidan, så jag hoppas att min inlägg hamnar rätt :)
Det är som rubriken lyder.. Jag och sambon ser fram emot att skaffa barn ihop, det har vi gjort sen vi träffades.
Men med tiden har min rädsla för att skaffa barn bara blivit värre, egentligen helt utan anledning
Och jag verkar se mer risker med det än glädjen över att få skapa ett liv ihop.
Min största rädsla är att dö eller på något vis bli väldigt sjuk under graviditeten samt förlossningen.
Sen såklart rädsla över att det ska vara något fel på barnet..
Alla jag berättar det för säger "det löser sig ska du se, det gör det alltid" eller "Men inte ska du vara rädd för att dö pga graviditet"
Frågade till och med min läkare som sa att kvinnans kropp är skapad för att klara en graviditet och att jag inte skulle tänka så mycket på det.
Ja jo.... Lätt.
Jag har ett förflutet med mycket depression och ångest, vilket jag tror spelar roll här. Har sedan barnsben haft dödsångest och aldrig riktigt fått någon hjälp med det.
När jag pratade med min kurator om det sa hon "Men vad händer om du dör då?" varpå jag svarade, "ja jag vet inte.. vill inte riktigt tänka på det" och så sa hon "När du dör, då dör du, sen är det inte mer med det"
Jag är också rädd för att min hund ska må dåligt om vi skulle skaffa barn, men det känns ändå som det minsta problemet då han är väldigt barnkär.
Han är dock kroniskt sjuk och jag har rätt mycket jobb med honom och ger mig ofta magont när han får sina skov. Något som skulle kunna påverka en eventuell graviditet kanske? :/
Förlåt för ett långt inlägg, men kanske någon känner igen sig eller har känt såhär och som har några spontana tips och tankar?
Allt är av betydelse för mig <3 Vill hitta tillbaka till de positiva tänket ang barn och graviditet och inte vara så förbaskat rädd.