Min man mår inte bra

Hur dåligt mår han dom här dagarna då? Är han bara tyst och nedstämd eller eller arg och retlig eller hur yttrar det sig? Och hur ofta? Man är ju inte på topp varje dag och ibland behöver man bara gå och muttra för sig själv. Att han bara visar det för dig är ju för att ni står varandra närmast.

För mig låter det helt normalt att vara på olika humör beroende på hur dagen på jobb har varit.. Vi är ju inte maskiner som kan stänga av mellan arbetsliv o privatliv o de påverkar varandra.. Olika mkt beroende på vad man har för jobb då såklart.. Jag tycker det är skönt att få prata av mig till min man när jag kommer hem om särskilda händelser, avreagera, annars upptar det väldigt mkt tankeverksamhet och det fortsätter förföja.. 

Vilken värld lever kvinnor i? Jobb är inte bara att byta hur som helst för det första och för det andra kan han vara mycket nöjd med sitt jobb även om det är krävande.

Det är inte alla förunnat att jobba med något som passar en som handen i handsken.

Det kan även vara så att han vill byta men som du säger inte vågar satsa nu när ni ska få tillökning. Många män ser det som sin främsta uppgift att strukturera och försörja familjen, en roll som han kanske inte kan uppfylla om han måste byta jobb.

Om ni pratar om problemet men att du inte får den respons du vill ha bottnar det nästan alltid i skamkänslor. Han vill inte erkänna att han antingen inte vågar eller kan uppfylla alla dina förväntningar.

Sätt ner foten direkt och kräv att han söker hjälp för sitt mående. Ni har ingen aning om vad framtiden utvisar och vad för slags barn ni får och framför allt hur du kommer att må. Han behöver vara din stöttepelare framöver.

Med sömnbrist, kolik och allt man kan råka ut för så kommer det inte vara en dans på rosor.

Jag känner igen mig lite i hans sinnesstämning. Tyvärr påverkar mitt jobb min person ganska mycket. Det där snacket om att inte med sig jobbet hem fungerar inte för mig. Jag tar med det hem och funderar o tänker och är det svårt projekt så blir jag tyst. Det är inte för att jag är sur - jag tänker och bekymrar mig lite.

Jag tror inte han behöver terapi. Jag tror han behöver nytt jobb. Kanske både-och? Speciellt om det blir "småbarnsår" framöver.
Sen hur du ska få ur han sanningen eller dunka in i skallen på han hur du upplever hans sinnesstämning vet jag inte. Kanske du ska skriva ett väl formulerat brev? Det brukar bita bra o läsa nåt än att lyssna.

Sen måste jag säga att jag blir rörd över kvinnors omhändertagande sätt. Ni är otroliga och tålmodiga. Det är många gånger jag läst i olika forum trådämnen såsom "Min man mår inte bra" eller "Hur ska jag hjälpa min man?".  Ni värnar om familj och era män. All heder.

Vilken värld lever män i? För det första, jo man kan (och bör man) absolut byta jobb om man inte trivs eller om jobbet inte är tillräckligt stimulerande eller vad anledningen nu kan vara.

"Många män ser det som sin främsta uppgift att strukturera och försörja familjen, en roll som han kanske inte kan uppfylla om han måste byta jobb."
Medeltiden ringde och vill ha sin familjsyn tillbaka. Mäns främsta uppgift att strukturera och försörja familjen.. Nja, tack, men nej tack 

Låter som depression. Det är lite typiskt oss män att inte gå och söka hjälp, för som man ska man ju alltid visa upp en fasad att vara stark. Fortsätt att tjata och pusha på honom att söka hjälp.

Det låter i mina öron som att han har blivit deprimerad (talar av egen erfarenhet). Det är ju bra att han öppnar sig för dig iallafall men vore jag du så skulle jag ligga på ännu hårdare om att få honom att gå i terapi. Och inte ge dig även om han blir arg.

Många av oss män är tyvärr gjorda som så att vi upprätthåller hellre en fasad tills golv, väggar och tak rämnat än att "söka hjälp" i tid. Att prata med med en utomstående 3:e part är inte nödvändigt. Alla problem fixar man inom familjen.....tills man inser att man håller på att förlora allt. Jag var länge likadan. Att gå till psykoterapeut är bland det allra bästa jag gjort.