missfall i v.9. hjälp mig att känna hopp
Jag skrev igår i ett annat forum att jag fick ett missfall igår.
Idag har det gått över 24 timmar som jag fick missfall, jag överlevde natten. Knappt. Den här sorgen och smärta är det värsta jag har varit med om.
Vissa stunder gråter jag helt hejdlöst, vad som helst kan "trigga" igång mig, en mening som en vän har smsat eller min mamma som gråter för hon är så ledsen för min skull.. Sen i vissa stunder sitter jag helt apatisk. Kan fortfarande inte förstå det.
När man har försökt i knappt över 1 år, tagit ägglossningstester, man tar levaxin för sköldkörteln och man försöker och försöker, sen till sist gick det och både jag och min sambo blev så glada och lyckliga, man började planera, titta på vagn etc. Väldigt tidigt kanske men man var så lycklig, att det var äntligen var vår tur.
Sen händer detta, man vaknar upp två timmar efter man har pratat med en barnmorska om några småklumpar av blod, men jag skulle inte oroa mig, det var normalt och även om det skulle vara ett missfall så kunde de inget att göra. man kunde bara avvakta.
Man vaknar upp med att har blött igenom binda, trosor och in på lakanet och madrass. Ställer mig upp och det bara rinner av mig, värsta blodbladet (ursäkta för detaljerna).
Åker in till akuten och det var ett faktum, ett missfall. Den sorgen, skulle jag inte önska någon.
Nu känner jag mig rätt tom, frustrerad, man kan bara vänta tills man försöker igen.
Man har hört och läst att man kan börja försöka så fort man har slutat blöda och min doktor sa att jag kunde vänta en cykel så att det kommer igång. Nu hoppas jag att det kommer igång så fort som möjligt, man har ju hört också att det kan bli enklare att bli gravid igen.
Men man känner sig rätt så hopplös just nu så efter den här långa historian så hade jag hade hoppats på att få höra en historier som kan ge en hopp.
Kanske någon som har haft det lite svårt att bli gravid från början men att det gick enklare nu?
Så jag ber er, berätta gärna solskenshistorier och ge mig lite hopp.
