ånngest
Hej, eller hur ska man börja? har ingen aning om hur detta funkar men låt se hur detta kommer håJag är en ganska lugn, rolig och bra tjej. Något väldigt jobbigt med mig är att jag är ganska så svag och känslig som person. Antigen känner jag alldeles för mycket eller ingenting alls.
Jag har alltid haft svårt med att vara en öppen person och berätta mina åsikter å jag är väldigt tillbaka dragen framför folk jag känner mig obekväm med men annars är jag rolig och social med vänner. Även svårt och prata i klassen och väldigt nervös. har aldrig blivit mobbad eller känt mig ensam, mest känt mig tom... jag får oftast komplimanger då många tycker jag ser bra ut och skulle aldrig tro att denna tjej innerst inne mår dåligt.
Har vart "kär" en gång i mitt liv för 2 år sedan och då hade jag förhoppningar men detta ledde till att jag fick mitt hjärta krossat.. sen dess har jag fått svårt att lita på killar men känner att jag lär mig ändå inte av mina misstag.
har haft en svår skolperiod på grund av falsk kärlek då jag var deprimerad på grund av killen..
Men nu 2 år senare, starkare person med bättre självförtroende än innan iaf. Nu är de så att ja börja skriva med en annan kille i allt gick bra och jag blev intresserad, nån månad efter sa han att "allt har gått så snabbt mellan oss, har inte tid med någon tjej och vi bor för långt ifrån varandra" där kände jag en smäll, jag lät det smälta men 5 dagar efter skrev han till mig igen och sa att han saknade mig och sen dess har det gått så himla bra. hela sommaren har vi skrivit, lärt känna varandra. har aldrig klickat så bra med en kille. han ger mig motivation. då jag är en påverkad och övertänker så mycket så går jag mycket från 0-100 och 100-0 vilket inte är så bra. Vi vet om att båda gillar varandra, vi har planerat en träff men även om vi inte har träffats så vet vi ändå att det är okej men jag vet att vi måste träffas, det skulle nog göra mycket.. Mina sommar planer var många.. ingenting hände. jag skulle resa skulle hoppa skulle göra massor men jag vet att tiden går snabbt men den har aldrig gått såhär snabbt som jag känner nu.. blir så ledsen när jag tänker på detta. jag går gymnasiet och skolan börjar redan nästa vecka.. jag har en sån ångest, vet inte om detta är normalt? jag kan gråta nu... det har gått så bra mellan mig och killen att han ger mig motivation han får mig och flyga men ändå må som sämst det har gått dåligt mellan oss men mest bra och de senaste 3 dagarna har han vart kall. jag känner mig krossad och tror alltid att allting är över. men jag säger inget. känns som han är den ända killen i mitt liv har inte tänkt på någon annan o ja börjar bli väldigt deprimerad o stressad nu. vill bli influenser men vill inte bli igenkänd hur fan ska det funka då? vill bli sjuksköterska men orkar inte plugga så länge vill bli butiksäljare men vill ändå tjäna mycket pengar. allt detta får mig och må dåligt. han är den ända som kan rädda mig. jag e svag utan honom vilket e extremt dåligt jag bygger mitt mående runt omkring honom medans jag inte vet hur han känner för mig EXAKT. obs han e ganska envis så tjafsar man emot blir det inte så bra. vad ska jag göra?? är jätte förvirrad. förlåt för felstav och lång text