Gravid men han vill inte bli pappa

Han har helt rätt i att spädbarnsåren dödar många förhållanden. Ju mer planerad graviditeten är och ju mer beprövad och slitstark förhållandet är, ju mer minskar den risken. Men förhållanden kan även spricka om kvinnan upplever sig pressad till abort emot sin vilja.

En bra tumregel för att skaffa barn oavsett om graviditeten är planerad eller inte kan vara att ställa sig frågan "har båda föräldrarna en rimlig möjlighet att försörja barnet/barnen på egen hand utan hjälp av den andre om förhållandet skulle spricka?"

Har du stöd av din familj ifall erat förhållande skulle spricka ?

Huruvida ni ska fullfölja eller avbryta graviditeten bestämmer bara du. Allt går att lösa till slut om man ger sig f*n på att det ska gå men hans frågor känns fullt rimliga. Har inte du någon inkomst alls så kommer barnets försörjning att landa blytungt på hans privatekonomi. Jag tänker inte uppmana till det ena eller det andra beslutet. Det avgör ni bäst själva men ni har en del att fundera på.

Förstår honom till 100% hur tänker du när du skaffar barn och inte har ett jobb ?! Det är klart att han kommer få dra allt ekonomiskt. Dels bli tvingad till ett barn och sen dra det ekonomiska lasset också . Skaffa aldrig barn om du inte kan stå på egna ben. Och han har helt rätt i att småbarns åren dödar många förhållande.

Arbetslös är ingen anledning till abort. Vad vet du vad som hänt efter 9månader?

Lyssna inte på din killes tänk om tankar. Klart att han är i chock och behöver tid på sig att smälta in detta. Om han inte vill försörja dig och barnet så flytta och skaffa försörjningsstöd.

Jag var arbetslös och 17år när jag var gravid. Min kille studerade. Det gick ändå!!!

Var gravid igen barn nummer två när jag studerade och min kille hade fått jobb. Två år efter min första barn. Det fattades oss aldrig någonting. Avbröt studierna såklart.

Denna graviditet var ju inte planerad. Så visst är de tufft. När han ser allt negativt och jag ser allt positivt Och ja klart han säkert är i chock. Men hur länge kan en karl vara i chock. ? Vi har vetat om detta sen v 5.

Jag vet att det är ingen dans på rosor direkt och att det är tufft oavsett hur omständigheterna ser ut.

Jag har min familjs fulla stöd oavsett vad som sker.

Vad är det för slags kärleksförhållande ? Att det är hon som har sista ordet i denna fråga är självklarheter och det har nog inte ens hennes kille sagt något annat om, men varför ska man ha ett förhållande överhuvudtaget om man inte ens ska försöka prata med varandra ? Allra helst om barnfrågan...

Håller med din sambo. Och ett barn ska väl vara välkommet av båda mamman och pappan? Att skaffa barn och sen förlita sig på familj/släkt är ju inte optimalt. Det är rent av dumt.

När jag blev gravid var mannen arbetslös och jag studerande. När barnet föddes så hade vi båda två fast jobb och nyss köpt hus. Vi gav oss helt enkelt fan på att fixa det och man har ju lite tid på sig. Vi lyckades fixa allt på 6 månader.

Bara för att du är arbetslös nu betyder ju inte att du behöver vara det när barnet föds. Gällande mannen så är det svårare. Du måste bestämma vad du vill och sen får du se vad han väljer.

Svårt läge, men tycker inte att arbetslöshet är ett så starkt skäl till abort om allt annat funkar. Jag menar att även om du haft ett jobb idag så kanske du blivit arbetslös innan barnet kommit iaf. Har du jobbat åtta månader i rad tidigare så du har någon skyddad SGI?

Har ni problem i förhållandet sen innan? Tänkte eftersom han säger att ert förhållande inte kommer att hålla trots att de andras han refererar till hållit med nöd och näppe, så vad är skillnaden för er? Tror han och du att ert förhållande kommer att hålla om du tvingas göra en abort. Känns som att risken är mer eller mindre lika stor i båda scenarioa.

Jag tror att som flera andra att det kommer bli tufft men att det kommer funka om ni bara ger er den på det. Glömde ni skydd och du råkade bli gravid eller blev du det trots skydd?

Skulle du klara av det om pappan drar och aldrig hör av sig igen? Klarar du dig på din nuvarande inkomst + underhåll + barnbidrag? Fixar du det rent praktiskt och emotionellt, med vaknätter med kolik, mjölkstockning, förlossningsdepression, tvätt och matlagning och allt det andra, helt utan pappan i bilden?
Och klarar du av om pappan dyker upp fem år senare och kräver umgänge och stämmer dig på vårdnad?

Om du tror att du fixar värsta möjliga scenario så är det väl bara att köra.

Vi glömde kondom men jag tog ett dagen efter piller.

Men vart gravid ändå. Ja vem säger att jag inte kan komma att hitta ett nytt jobb inom kort . Som killen sa till mig okså att hade jag haft ett jobb nu hade han inte vart lika motstridig. Kanske sätt en annan sida på de hela.

Vårt förhållande nu i 4 år har varit underbart. Bara vart nu dom senaste veckorna som vi bråkat och diskuterar som de vart lite mer taskigt. Men vi älskar varandra ändå och kan kramas och umgås varje dag som om vi vore nykära. ????

Även om vi skulle bryta upp om ungen kommer så kommer han alltid finnas i bilden har han sagt. Det är hans barn och klart kommer finnas där för barnet.

Vilket as han verkar vara..

Ni är 26 år gamla, har ett fast förhållande och han har ett jobb, vad mer kan man kräva egentligen?

Älskar han dig så låter det ganska sjukt att han vill få dig att abortera ett foster mot din vilja. Ni är dessutom i hög tid att skaffa barn åldersmässigt. Vad gör ni om det sedan inte går att få barn om två år? Han kan dessutom inte kräva att du SKA arbeta för att kunna skaffa barn, det handlar om ett liv, hallå!

Tycker att du ska ta ett ordentligt snack med honom. Han har enligt mig rent orimliga krav som faktiskt känns egoistiska från hans sida. Usch!

Vilket as han verkar vara..

Ni är 26 år gamla, har ett fast förhållande och han har ett jobb, vad mer kan man kräva egentligen?

Älskar han dig så låter det ganska sjukt att han vill få dig att abortera ett foster mot din vilja. Ni är dessutom i hög tid att skaffa barn åldersmässigt. Vad gör ni om det sedan inte går att få barn om två år? Han kan dessutom inte kräva att du SKA arbeta för att kunna skaffa barn, det handlar om ett liv, hallå!

Tycker att du ska ta ett ordentligt snack med honom. Han har enligt mig rent orimliga krav som faktiskt är otroligt egoistiska från hans sida. Usch!

Är det verkligen så egoistiskt att han önskar (TS har inte nämnt någonstans att han kräver) att barn ska komma till världen i ett hushåll med 2 inkomster ?

Ja alla gör inte det och det funkar ibland ändå, det säger jag inte emot. Men det är skillnad på "fungera" och "ha det bra". Det går inte att säga emot att familjer med 2 inkomster har det bättre än familjer med 1 inkomst (såvida inte den enda inkomsttagaren är chef med skyhög månadslön).

Hej!

Inte fan ska du göra abort pga att han inte vill och hittar på anledningar.

-sök jobb och det är NU. 117,000kr någonting måste du upp i för att få ut mer än 7500kr/mån i föräldrarpenning.

Han känner väl sig överkörd, men du har ju ändå inte gjort fel. Situationen är bara skit. Det är klart att det inte är optimalt att skaffa barn när ena är arbetslös, men du kanske har väldigt goda chanser till anställning..? Han kan ju vara den som börjar föräldraledigheten så att du kan börja jobba? Eller så att du kan ta jobb när som helst? Hur skulle han ställa sig till det?