kan inte tycka om mammas nya kille

Jag har ett problem som påverkar mig ganska mycket. Mamma skilde sig med min pappa för tre år sen, direkt efter så träffade hon en ny och de blev jättekära. Mamma var och är lyckligare än någonsin och jag är så glad för hennes skull. Grejen är att allt har gått väldigt fort mellan henne och hennes numera man. De gifte sig för ett år sen. Pappa pratar inte med mamma alls och hatar henne över allt annat. Mamma och hennes nya bor i huset jag är uppväxt i plus hans tre barn. Han är väldigt snäll, mjuk, känslig och generös. Men det är något i mig som inte klarar av människan. Jag ser en dålig självkänsla lysa igenom och att han på något sätt hela tiden försöker dölja det genom att verka som att han har koll på allt och kan allt. Han är också väldigt fjäskig som person, det är något jag alltid har haft svårt för. Detta stör jag mig något fruktansvärt på, och jag vill inte ha honom nära mig relationsmässigt. Jag blir irriterad bara av hans närvaro. I vanliga fall skulle jag ta avstånd från denna person, för så är det ju i verkliga livet att vissa klickar man inte med och så är det bara. Ingen har gjort fel eller varit dum och elak, utan personkemin stämmer bara inte. Men i detta fall kan jag ju inte det. Jag stör mig också på hur de "fiskar" efter varandras bekräftelse hela tiden genom att säga nedsättande saker om sig själva, t.ex. "du vill ju inte ha mig" osv, för att få en kommentar tillbaka om att "det vill jag visste, du är den enda jag vill ha". Ungefär som jag sa att jag var tjock när jag var 14 för att andra skulle säga att jag faktiskt var smal. Patetiskt, har aldrig sett min mamma sån och det gör mig illamående. 

Jag vill att mamma ska fortsätta vara så här lycklig och det är det viktigaste. Men jag skriver detta inlägg nu för att kanske få råd hur jag ska kunna acceptera att denna människa kommit in i mitt liv och att vi ska behöva umgås många gånger till. Jag vill inte vara otrevlig mot honom när han inte förtjänar det. Vad ska jag göra??? :(