känslor efter missfall

Nu har det gått snart en vecka sen jag fick missfall och idag skulle jag egentligen gått in i v.10.
På måndag ska jag på återbesök hos doktorn, så då har jag en en del frågor som jag vill ställa så jag inte glömmer någonting.

Hur har ni mått efter ett missfall?
Jag känner mig lätt irriterad, arg, ledsen, likgilitig, grubblar mycket..
Vad jag än gör om dagen så påminner det mig om bebisar, program på tvn, kvittar vilken kanal jag än slår på så kommer det om förlossningar etc.
Var på gymmet igår och då hette ett redskap det namn vi tänker till en pojke, ja allting påminner en helt enkelt och det är väldigt jobbigt.

Man tänker mycket, kan jag bli gravid igen, när kommer jag bli det, måste vi kämpa lika hårt igen, kommer jag få missfall igen... ja många frågor som man knappt kommer få svar på ändå, förutom tiden får utvisa.
Jag har svårt att bli genuint glad för andra människor och jag är en väldigt positiv människa som gör det lilla extra för andra och deras bebisar.
Men just nu vet jag inte ens om jag klarar av att träffa mina vänner, för alla har barn och just bebisar. De vet att jag har haft ett missfall och jag vet att jag inte kan undvika dom och de vill säkert inte undvika ämnet missfall eller låtsats som allt är som det ska, och jag orkar inte bara höra bebisprat men jag vill inte stå i vägen för det heller..Det är väldigt svårt och jobbigt hur man ska göra sen vet jag att livet går vidare och jag måste leva vidare helt enkelt.

Men just nu är det tufft och jag vill veta, hur har ni mått? Hur har ni handskats med det?