Vecka 9-10, bruna blödningar, klarrött blod, inga klumpar och ingen smärta men ändå missfall
Jag känner bara att jag behöver skriva av mig. Jag har läst väldigt mycket om missfall senaste tiden men hade velat läsa mer om att missfall kan hända utan klumpar och smärta.
Det hela började med mörkbruna blödningar i början på vecka 9. Har läst att bruna flytningar är gammalt blod men blev lite oroad av att det var så mörk i färgen och grynig. Fortsatte ändå hoppas och leva på som vanligt. Så länge det inte är rött så ska det ju inte vara någon fara. Hade knappt några gravidsymptom, men det hade jag knappt med min fullgångna graviditet heller, så det oroade mig inte från början.
2 dagar senare började det blöda rött blod. Inte jättemycket till en början men blev ungefär som en mens i mängden men fler dagar. Eftersom det inte var klumpar och inte gjorde mer ont än vanlig mensvärk som kom och gick så hoppades jag på att allt såg bra ut ändå. Jag har läst om att många blöder i början av graviditeten och att det gått bra ändå.
Jag valde att inte göra VUL eftersom jag läst om några som sett ett picka de hjärta men ändå fått genomlida ett missfall. Kände inte att jag orkade det känslomässigt. Hur som helst verkar det inte gå stoppa ett missfall som pågår. Istället tänkte jag att jag gör ett VUL när det slutar blöda eller i vecka 12 då missfall risken har minskat. För om jag hade tur så kanske det hade gått bra ändå.
Efter det kommit blod i 1,5 vecka utan att det avtagit ringde jag ändå och bokade tid för undersökning på kvinnokliniken. Fick tid redan dagen efter för att de misstänkte att jag behövde hjälp att få ut graviditeten. Ändå så hoppades jag på att jag kunde få se ett pickande hjärta som vissa har fått uppleva.
Samma kväll gick jag ned till tvättstugan och där hände det som jag fortfarande har svårt att förstå.. Jag kände hur något gled ut från mig och ner i bindan. Förstod egentligen vad som hade hänt.. Sprang upp till lägenheten och in till badrummet. Och där låg den.. en nästan hel hinnsäck med allt kvar i. Skymtade innehållet genom hinnan och satt länge och tittade på den. Vad skulle jag göra nu? Jag blev helt ställd och chockad, för det gjorde inte ens ont när den kom ut, och det var en stor klump som borde ha känts.
Direkt efter slutade i stort sett blödningar som gick över till lite bruna flytningar som försvann efter någon dag. Jag avbokade tiden för VUL direkt efter då de ändå bara skulle bekräfta vad som hänt. Att allt var ute. (ändå finns en del av mig som hoppas på att det var en tvillinggraviditet och att den andra är kvar, för jag har ju läst om även sådana solskenshistorier)
Är det någon fler som varit med om detta? Känner mig så besviken eftersom jag läst så många gånger att bruna blödningar inte är någon fara och att det ska vara smärta och klumpar vid missfall.