• Storasyster till lillasyster

    Barn som slåss, behöver tips och råd!

    Hej alla kloka!

    Jag har ett jätteproblem som jag behöver få utomstående inputs på. Det är så att jag har två barn, ett på drygt 2,5 och en på ett halvår, jag har också en vän med barn i exakt samma åldrar och vi umgås (eller vi gjorde...) tätt med barnen och det har fungerat kanon och det känns som att både vi vuxna och de stora barnen fått stort utbyte av detta - tills nu.

    Saken är att hennes 2,5 åring slåss, sparkas, knuffas och kastar saker efter mitt barn så fort han får chansen. Är han inte tillräckligt nära spottar han istället. Jag vet att detta är ett litet barn som inte kan "beskyllas" för sina handlingar. Barnets mamma försöker ibland säga ifrån lite tafatt, men ger liksom upp när tillsägelserna inte fungerar. Varenda gång vi umgåtts mår jag nu dåligt för vad jag utsätter mitt barn för, han slåss inte och han är nu riktigt rädd för det här barnet. Det har gått så långt att han ibland drömmer mardrömmar efter umgänge (det kan absolut vara en tillfällighet, men det har hänt flera gånger).

    Jag som förälder är orolig över att det kommer eskalera och vågar inte ha min bebis på golvet när vi umgås vilket gör att det som var tänkt att vara en skön stund med vänner nu mer innebär att jag är låst i soffan med en bebis och en 2,5åring som inte släpper sin mamma alls under en hel dag. Jag behöver tips på hur jag ska kunna bemöta barnet och hans föräldrar, som sagt lägger jag ingenting på barnet. Han kan inte prata än vilket absolut kan vara en anledning till att han tar till andra sätt att uttrycka vad han känner och vill. Mitt barn pratar bra och har istället väldigt svårt att förstå vad detta barn vill när han tar till ett mer "aggressivt" kroppsspråk. Jag behöver knep och tips på hur jag kan bemöta beteendet och hur jag kan hjälpa min son..

    Jag skulle vilja ha tips på:
    * Hur ni som har barn som slagits hade velat att era barn blev bemötta av mig som förälder till det barn som är utsatt.
    * Hur ni som också haft barn som varit utsatta har gjort för att dels stötta dem i sin rädsla, dels visat att alla andra barn inte är rädda (är rädd att det kommer bli så att han är rädd för alla barn snart) och dels hjälpt dem att "stå på sig". (I dagsläget släpper min son alla sina saker och slänger sig i famnen på mig när det andra barnet närmar sig, vilket gör att metoden att slå för att få sin vilja fram just nu fungerar. Det kommer ju med stor sannolikhet inte bara sluta).
    * Vad jag kan säga till föräldrarna till barnet så att de är medvetna om mitt barns och mina känslor kring detta utan att skuldbelägga. Jag förstår att lika mycket som jag och barnens pappa går sönder över att vårt barn är utsatt så går föräldrarna där sönder för att deras barn utsätter. 

    Snälla hjälp!

  • Svar på tråden Barn som slåss, behöver tips och råd!
  • legomum

    Jag skulle inte låta de "stora" barnen leka själva. Jag skulle vara med och då blir ju den andre mamman med också.

    Då kan du aktivt vara där och stoppa om det blir slag.

    Men det blir ju ohållbart om ditt barn känner rädsla och obehag inför det andra barnet. Hade nog sagt till vännen att för tillfället så kan barnen inte leka. Propsar vännen på varför så får du väl säga sanningen.

    Spelar ju liksom ingen roll att barnet är litet, ditt barn får ont ändå när hen blir slagen och känner rädsla.

    En annan ide är att ni är ute istället. Upplever att när mina killar var i den åldern att de blev lugnare så fort vi kom ut.

  • nnnnnnnn

    som tidigare sagt, vara aktiv i leken med de "stora" och när det händer så fångar du upp barnet och säger bestämt men lugnt "här slåss vi inte" eller "nej" eller "vi leker fint" eller något liknande som passar dej. Men inte skrika, rycka osv. utan lugnt och sansat.
    Leka utomhus? Där blir det oftast mer ytor och inte lika instängt => kan leda till bättre lek
    Gå hem när det händer. Säg: "nu är vi alla trötta, vi kommer en annan gång när vi är piggare och kan leka fint igen" sen bara går ni på 2 minuter, inte bortförklara eller snacka i hallen, bara på med skor och gå. Varje gång. Konsekvent. Så kommer nog både barn och förälder att förstå att det blir ingen lek om man inte vill leka...

  • Storasyster till lillasyster

    Tack för svar! Barnen får absolut inte leka själva, jag är med hela tiden och skulle jag för ens ett ögonblick titta åt andra hållet så är min son direkt upp i famnen och söker skydd (det är såhär jag verkligen märker att han verkligen är rädd snarare än feg eller blyg).  En del av problemet är att hon, som mamma inte är delaktig, vilket leder till att hennes barn blir mer och mer utåtagerande under dagen. Tänker att beteendet kanske eskalerar för att enda gången han får riktig uppmärksamhet (när vi är där i alla fall) är när han slagits? Dålig uppmärksamhet är bättre än ingen liksom? Det här leder i sin tur till att jag antingen måste vara väldigt vaktande - tänker att en risk där är att jag snart förmedlat att barnet som sådant är "farligt" för min son även de gånger då han inte slagits..? Jag säger ifrån och visar att man inte får ta leksaker, slåss, sparkas etc. Att vara utomhus hjälper tyvärr  inte, det är samma sak där verkar snarare som om ytan triggar en jakt. 

    Måste börjar vara konsekvent och helt enkelt gå hem, att avleda har inte fungerat hittills då har det snarare urartat totalt och vi har gått hem när det "är för sent" (måste börja gå hem direkt, när jag ser det i skrift undrar jag verkligen hur jag tänkt innan?!).

Svar på tråden Barn som slåss, behöver tips och råd!