Hur tar man initiativ för sensuell umgänge mot damer?

Hej!

Jag är uppväxt i en orolig miljö, vilket det gjorde att jag hade några bekanta under tonåren. Nu i vuxen ålder har jag brutit kontakten med familjen och lever ett eget liv.

Detta har resulterat till mer känslor av att vilja umgås med damer på en annan nivå. Jag har sociala färdigheter och har inga problem att varken få kontakt med människor eller få kamrater.

Däremot det som jag saknar är känslan av att vilja när man skall ta initiativ. Jag är inte blyg det handlar mer om rädslan över att få en medmänniska känna sig obekväm.

Hur skall man egentligen exakt veta när man skall komma nära någon för att kyssas?

Jag känner mig som en idiot när det kommer till denna punkt - Men allt handlar om att jag inte vill skrämmas eller få någon känna sig obekväm.

Finns någon tips?

Hur hade ni själva velat att mannen skulle ta för sorts initiativ?

Vilka signaler brukar ni ge där det är okej för mannen att flörta lite extra.

T.ex minns jag en mycket trevlig bemötande med en kvinna. Det var en receptionist och hon gav kommentar på min utseende första gången jag träffade henne. Andra gången när jag fick tid inbokad och väntade på väntrummet. Så såg jag henne en snabbis och hejade glatt. Det tog inte långa sekunder förs hon satte sig ned i samma väntrum för att småprata med mig. Det var inga människor i närheten och det såg ut som om inga fler människor skulle dyka upp. Så jag tror det är därför hon kunde kliva ur reception-disken.

Det var en trevlig småprat. Men jag tänkte för mig själv att hon kanske bara såg mig som en trevlig karl och om jag gjorde något eller t.ex gav ut mitt nummer. Kanske jag bara skulle anses som knäpp och/eller pervers. JAg ville inte heller få henne att tänka att hon var en sex-objekt. Dessutom njöt jag av samtalet, men jag hade gärna viljat prata med henne mer.

Så när jag fick bekräftelse att jag skulle gå in till läkaren, avslutade vi våran trevliga småprat med en go kram.

Hade jag fritt fram att fråga om en träff med henne, för längre samtal. Jag upplevde henne trevlig och skarpsinnad. Jag var så rädd att hon skulle tänka på annat och känna sig obekväm. Och där har jag problemet, jag har det där lilla ''tvångstanken'' som får mig att låta bli saker för ''Tänk om''-tankar dyker upp jämnt.

Jag vill bli klokare.

Tack för svar!