Efter ett missfall.

I helgen fick jag ett missfall. Jag var i v 10 men embryot hade dött i v 6. Jag hade så ont och jag bröt ihop fullständigt. Jag har längtat efter barn i över 2,5 år nu och var så himla glad över att det jag var gravid. Allt jag önskar är att bli mamma.

Vi har precis börjar försöka men för mig så blev så väldigt traumatiskt detta missfallet. Inne på gyn fick jag se det som skulle blivit vårt älskade barn och det var även då min sambo faktiskt förstod att jag var gravid. Eftersom det var något litet därinne. Men hjärtat slog inte.

Jag känner mig så himla tom. Jag gråter, känner mig misslyckad och trasig och jag är så in i helvete rädd. Jag vet att många får missfall, läkaren sa att det är ca 25% risk att man får det men att det är sån tabu så det pratas inte om det.

Jag har däremot tur för vänner och familj visste så jag har fått sånt himla fint stöd. Men känslorna är ändå så ohanterliga och övermäktiga och sorgen tynger mina axlar.

Hur har ni gått vidare? Har ni ändå också känt er ensamma och hur har ni hanterat det? Jag är tacksam för alla ord jag kan få!!