Börjat nytt jobb, har en del förkunskaper men känner mig jättekorkad! Kommer att få sparken, vill inte leva längre och bara gråter. Har ångest och mår så dåligt, vet inte vart jag ska ta vägen. Måste till jobbet varje dag med ångest och vänta ut tills att de sparkar mig, hur ska jag stå ut?! Jag vill bara försvinna långt långt bort! Svamligt inlägg men ser knappt vad jag skriver då jag bara gråter. Vad ska jag ta mig till?!
Gråt ut så känns det bättre sedan.
*kram*
Hur hanterar man att bli uppsagd under provanställning för att man inte klarar jobbet? Är man helt korkad då som person? Min ångest lindras av att jag vet att det finns en utväg bort från den här världen
Finns det en chans att du klarar det ändå? Det ÄR ok att fråga det man inte kan. Vad för typ av jobb är det? Jag var orolig när jag fick mitt nuvarande jobb som avdelningsansvarig, kände mig som en bluff. Men det visade sig vara mycket enklare än jag trott. Och chefen har inget emot att jag ställer dumma frågor ibland.
Finns det en chans att du klarar det ändå? Det ÄR ok att fråga det man inte kan. Vad för typ av jobb är det? Jag var orolig när jag fick mitt nuvarande jobb som avdelningsansvarig, kände mig som en bluff. Men det visade sig vara mycket enklare än jag trott. Och chefen har inget emot att jag ställer dumma frågor ibland.
Jag vet inte, känner mig jättekorkad och som en stor bluff! Företaget skulle aldrig ha anställt mig. Jag vill säga upp mig självmant innan de säger upp mig för kommer inte att kunna hantera det psykiskt! Det värsta är att jag känner att det är något stort fel på mig som inte förstår som att det är fel på min hjärna eller nåt typ...
Det är jobb inom revision.
Lugn, vad är det värsta som kan hända? Det värsta som kan hända är att de avbryter provanställningen och att du får leta nytt. Jaha? Du är inte den första som får gå under provanställning i så fall och inte heller den sista. Seså, gå dit, var glad, gör ditt bästa och vem vet, du kanske blir bra på det, de kanske behåller dig. Vem vet vad som kan hända om du bara tänker lite positivt nu. Torka tårarna!
Känner igen ångesten och oron att man kanske gör fel och tänker hela tiden på vad omgivningen tänker om en. Det tar på en, något otroligt! Jag går själv ofta och tänker "Gjorde jag fel nu? Hur skulle dom andra tycka att jag borde gjort istället?" Etc etc. Trots min utbildning så valde jag att vara vikarie under en period och det hjälpte mig. Jag kände mig plötsligt duktig (fastän jag egentligen var det tidigare också) men då när jag var runt och var utöver så mådde jag mycket bättre. Kan du inte be om ett samtal med chefen där du lyfter upp detta? Säg att du hade uppskattat att få gå bredvid någon och se hur dom gör då du känner dig osäker. Det tar tid att komma in i det och så är det inom många yrken! Du ställer för höga krav på dig själv (det gör jag på mig själv med dock) men en chef och kollegor förstår att man är ny, och ny är man läänge. Det kommer bli bättre!
Exakt vilka uppgifter klarar du inte?
Lugn, vad är det värsta som kan hända? Det värsta som kan hända är att de avbryter provanställningen och att du får leta nytt. Jaha? Du är inte den första som får gå under provanställning i så fall och inte heller den sista. Seså, gå dit, var glad, gör ditt bästa och vem vet, du kanske blir bra på det, de kanske behåller dig. Vem vet vad som kan hända om du bara tänker lite positivt nu. Torka tårarna!
Jag har haft självmordstankar var och varannan dag sen jag började på nya jobbet...gråtit flera kvällar. Vet inte alls vad jag ska ta mig till?!