Vad är rimligt gällande umgänge?

Kortfattat:

- Barnen är 10 och 5 år.

- Inte träffat umgängesföräldern (UF) på 1,5 år pga missbruk.

- Tre månaders väntetid till familjerätten

- Nu är UF drogfri sedan cirka tre månader tillbaka och har träffat barnen ett fåtal gånger.

Vad är rimligt gällande umgänge? UF vill helst träffa barnen flera gånger i veckan, både själv och med boendeföräldern (BF).

BF har tryckt på att det är viktigt att skapa relation och bygga upp brusten tillit osv och har föreslagit en dag per vecka då UF får komma hem till denne efter arbetet. Och när det fungerar utökar man umgänget.

Hittills har ett fåtal träffar skett. Det har varit svårt att få till träffar med UF då denne har väldigt svårt att delge drogproverna och ser detta som en kränkning.

BF tänker att när en dag i veckan fungerar, så kan man utöka det. BF är såklart med vid alla träffar. UF motsätter sig umgängesstöd.

Men vad är rimligt? Hur lång tid kan man tänka sig? Har själv iiiiingen aning. Handlar det om en månad (4 träffar) eller sex månader (24 träffar)? Hur lång tid tar det att skapa relation, bygga upp tillit osv?

Sen, vad är rimligt efter det? Att umgänge ska ske varje vecka känns orimligt. Snarare varannan vecka. Men det tycker UF är alldeles för lite. Denne vill ta igen förlorad tid och skulle hen få bestämma så skulle hen ha fyra träffar per vecka. En hemma hos BF, en hemma hos hen, samt varin enskild träff med barnen.

Hittills har umgängena inte fungerat bra. UF har kommit 30-50 min försent till varje träff. Hen har lovat barnen saker hen inte kan lova t ex att de nästa gång ska ses hemma hos UF. Hen håller inte överenskommelser. Pratar illa om BF framför barnen. Hen har lyckats ta reda på ena barnets telefonnummer bakom BFs rygg. Vilket inte känns ok? Detta för att UF lägger över sina problem på barnet så denne börjar må dåligt. Själv tycker jag att om inte UF än kan ha enskilda umgängen med barnen så borde hen inte ha obegränsad telefonkontakt.

Allt detta beror mestadels på bristande insikt i sina problem. UF medicineras nu med starka narkotikaklassade läkemedel, men det anses vara ok då de är ordinerade av läkare. Men hur löser man umgänget tills träffen hos familjerätten? Det spelar ingen roll vad BF säger så vill UF ha mer, känner sig kränkt osv. Sen hänvisar UF till skyddsrätten. UF säger "Du kan inte hävda skydd för att jag pratar med barnet i telefon.", "Du kan inte hävda skydd för jag är inte i missbruk." Hela hela tiden. Alla situationer där hen tar mer än överenskommet så hävdar hen att BF inte kan hänvisa till skyddsrätten.

Ja, det står det ju... :) 

3 månader låter dock uppseendeväckande. Undrar hur JO hade reagerat på det? Familjerätten bör alltid erbjuda föräldrarna ett första samtal inom två veckor när det är tal om samarbetssamtal (SOSFS 2012:4). - Med en sån väntetid skulle jag kontakta socialchefen/enhetschefen på den lokala familjerättsbyrån, och ifrågasätta väntetiden. Kommunen har alltid möjlighet att lägga ut såna här samtal till externa aktörer när väntetiden t.ex. blir för lång...

Hej

Det låter på inlägget som ett möte är inbokat hos familjerätten för att diskutera umgänget vidare?! (Om inte, så var det min första tanke att knyta en sådan kontakt!) -Har fam-rätten väldigt lång väntetid, eller varför kan ni inte invänta det samtalet? Borde ju max handla om ett fåtal veckor?!

Att uttala sig om hur ett rimligt umgänge borde se ut i en familj man inte känner bättre, är jättesvårt. Men om du är orolig för barnets säkerhet så ska du stå på dig och begära övervakade umgängen, antingen att du själv är med eller att familjerätten bistår med någon personal. Om pappans intentioner med ett ökat umgänge verkligen är att bygga upp en god relation till barnet, så borde han medverka till en sådan kompromiss. -Som så småningom kanske kan leda till utökat umgänge, eller umgänge utan övervakning!

Mvh