• Anonym (T)

    Inget stöd i mitt val

    Jag är gravid och står i valet och kvalet att behålla eller ta bort. Det jobbiga är att ingen stöttar mig, i vilket val jag än gör. Utan det är mer som att folk tycker jag får skylla mig själv. Visst kan det vara så, men man behöver hur som helst stöd oavsett i en sån här stor fråga.

    Hade jag bara haft någon som stått bakom mig så hade det blivit enklare.

    Har ett barn sen tidigare och är ensamstående. Hade jag haft en man som sa att vi gör det här tillsammans, så hade jag tveklöst behållit. Nu är jag helt ensam. Pappan bryr sig inte alls (lämnade han innan jag visste jag var gravid pga hans mentala hälsa).

    I vilket val jag än gör kommer folk vara dömande mot mig.

    Vad gör man?

  • Svar på tråden Inget stöd i mitt val
  • Anonym (Svårt)

    Förstår att det känns jobbigt att inte ha någon att bolla tankar och idéer med.. Men du får helt enkelt försöka lista ut det själv på något sätt! Skulle du klara av det rent ekonomiskt att ta hand om barnet själv? Kan du ge både dig själv, ditt nuvarande barn och barnet i magen en dräglig framtid med mat på bordet, tak över huvudet och en bra uppväxt? Använd din fantasi och försök föreställa dig hur framtiden kommer se ut och om det känns bra. Kanske du kan skriva en lista där du punktar upp både negativa och postitiva aspekter.

  • Anonym (Hjärtat)

    Följ ditt hjärta, det låter på dig som att du egentligen vill behålla och då tycker jag att du ska göra det.

  • Anonym (Jessika)

    Kanske dina vänner inte förstår vilket stöd du menar att du vill ha?

    Det är ingen annan som ska göra ditt val, det måste du själv komma på vad som är bäst. Ingen kommer vilja vara den som tar beslutet åt dig.

    En bra vän ska hjälpa dig sortera för och nackdelar och kanske se saken ur annat perspektiv.

    Kanske de också är orolig för det val du måste göra och vad det innebär för deras egen del? Och vad det också innebär för din hälsa?

    Tycker de att du klantat till det och får skylla dig själv så kanske de faktiskt försökt tala om för dig tidigare att den här killen inte var något att ha och nu får du ta konsekvenserna?

    Killen har psykisk ohälsa skriver du, vad kommer det innebära i verkligheten om du föder barnet? Att han inte klarar av ett föräldraskap? Att hans ohälsa kommer sätta dig i skiten med bråk och stök och brutna löften av honom? Hur kommer barnets uppväxt att bli med honom som pappa? Kan barnet få pappans gener och ärva hans diagnos? Och vad kan det innebära för dig och din familj ?

  • Anonym (T)

    Jag vet att jag kan ge barnet en bra uppväxt, har en stabil inkomst och bostad osv. Mycket kärlet har jag att ge också.

    Saken är den, att det är samma pappa till båda barnen. Så det innebär ju egentligen inte mer problem än vad det redan är. Jag har också tänkt mycket att det kanske på sikt skulle vara bra för det andra barnet med ett syskon av samma pappa, då de tillsammans blir starkare mot han. Men jag kanske tänker helt fel här ?

    Sen tänker jag mycket på praktiska saker som kommer senare, som att det blir mycket mer vab, två små sjuka samtidigt, inskolning osv. Att klara det ensam. Men det gör man väl?

  • Anonym (Hjärtat)
    Anonym (T) skrev 2018-09-11 07:51:36 följande:

    Jag vet att jag kan ge barnet en bra uppväxt, har en stabil inkomst och bostad osv. Mycket kärlet har jag att ge också.

    Saken är den, att det är samma pappa till båda barnen. Så det innebär ju egentligen inte mer problem än vad det redan är. Jag har också tänkt mycket att det kanske på sikt skulle vara bra för det andra barnet med ett syskon av samma pappa, då de tillsammans blir starkare mot han. Men jag kanske tänker helt fel här ?

    Sen tänker jag mycket på praktiska saker som kommer senare, som att det blir mycket mer vab, två små sjuka samtidigt, inskolning osv. Att klara det ensam. Men det gör man väl?


    Självklart kommer du klara det!
  • Anonym (Jessika)
    Anonym (T) skrev 2018-09-11 07:51:36 följande:

    Jag vet att jag kan ge barnet en bra uppväxt, har en stabil inkomst och bostad osv. Mycket kärlet har jag att ge också.

    Saken är den, att det är samma pappa till båda barnen. Så det innebär ju egentligen inte mer problem än vad det redan är. Jag har också tänkt mycket att det kanske på sikt skulle vara bra för det andra barnet med ett syskon av samma pappa, då de tillsammans blir starkare mot han. Men jag kanske tänker helt fel här ?

    Sen tänker jag mycket på praktiska saker som kommer senare, som att det blir mycket mer vab, två små sjuka samtidigt, inskolning osv. Att klara det ensam. Men det gör man väl?


    Två barn som blir sviken av samma pappa är inte särskilt bra utgångspunkt nej. Det finns många risker med att göra så. Du gör absolut inte dina barn en tjänst av att göra så. Och som sagt, du kan inte på förhand veta om hans dåliga gener ärvs av barnen. Kanske du får kämpa med diagnos på barnet också?
  • Anonym (T)
    Anonym (Jessika) skrev 2018-09-11 08:07:45 följande:

    Två barn som blir sviken av samma pappa är inte särskilt bra utgångspunkt nej. Det finns många risker med att göra så. Du gör absolut inte dina barn en tjänst av att göra så. Och som sagt, du kan inte på förhand veta om hans dåliga gener ärvs av barnen. Kanske du får kämpa med diagnos på barnet också?


    Det är just det jag inte vet om jag gör dom en otjänst eller inte. Vad är det för risker som finns när det är två barn menar du?
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (T) skrev 2018-09-11 02:12:55 följande:

    Jag är gravid och står i valet och kvalet att behålla eller ta bort. Det jobbiga är att ingen stöttar mig, i vilket val jag än gör. Utan det är mer som att folk tycker jag får skylla mig själv. Visst kan det vara så, men man behöver hur som helst stöd oavsett i en sån här stor fråga.

    Hade jag bara haft någon som stått bakom mig så hade det blivit enklare.

    Har ett barn sen tidigare och är ensamstående. Hade jag haft en man som sa att vi gör det här tillsammans, så hade jag tveklöst behållit. Nu är jag helt ensam. Pappan bryr sig inte alls (lämnade han innan jag visste jag var gravid pga hans mentala hälsa).

    I vilket val jag än gör kommer folk vara dömande mot mig.

    Vad gör man?


    Vill du verkligen skaffa barn med en man som lider av mental ohälsa? Tänker att även om du säkerligen klarar av att vara ensamstående så kanske det inte är de bästa generna att föra vidare...?
  • Anonym (Jessika)
    Anonym (T) skrev 2018-09-11 08:10:57 följande:

    Det är just det jag inte vet om jag gör dom en otjänst eller inte. Vad är det för risker som finns när det är två barn menar du?


    Två barn reagerar inte nödvändigtvis på samma sätt som ett barn menar jag. Ett oroligt barn som på något sätt reagerar på pappans sätt att vara gör att det andra barnet också reagerar, men kan bli lessen och upprörd av att syskonet är lessen.

    Alla barn reagerar olika på olika situationer. Ett barn kan bli bråkigt, stökigt, utåtagerande. Det andra kanske blir deprimerat, inåtvänt, hatisk etc.. Deras pappa präglar ju deras barndom redan nu. Hur skulle det kunna vara ett bra val?

    Varför inte försöka skaffa barn med bättre förutsättningar och med en bättre man och ge barnen en trygg uppväxt och ge ditt äldre barn bättre redskap att hantera sin pappa? Han kanske till och med kan slippa undan sin pappa helt då.
Svar på tråden Inget stöd i mitt val