Varför känner jag såhär?!

Hejsan! 
Jag har ett litet problem, antar jag..

Jag och mitt ex gjorde slut för snart ett år sen. Innerst inne så älskar jag honom fortfarande, och skulle jag se han skulle ja inte kunna kolla på honom utan att känna smärta och saknad. Jag förtränger detta väldigt mycket, jag försöker typ lura mig och intala mig själv att jag har gått vidare. Hade han skaffat en ny hade en del av mig slocknat känns det som.. Fastän han inte är värd någon som mig, på länga vägar. 

Sen finns det en annan kille. Jag har känt honom i ungefär 3 år. Jag får alltid ett pirr i magen av att höra hans röst, och jag vet att jag skulle bli väldigt ledsen om han hittade en annan tjej. Han har sagt till mig att han tycker om mig, och att han vart dum som valt bort mig innan. Problemet är att han är rädd för att binda sig, och då kan jag inte göra mycket mer än att acceptera det. 
Jag tänker på honom ofta, hur det skulle kunnat bli, hur vi skulle kunna somna med varandra och vakna upp tillsammans, hur fina minnen vi skulle kunna skapa och hur bra vi kunde haft det. Jag känner mig alltid trygg med honom, och jag har alltid fjärilar i magen med honom. Jag kan liksom kolla på han i smyg och bli så himla glad.

Förstår ni hur förvirrande detta är?! Jag har fortfarande inte kommit över mitt ex, och innerst inne så älskar jag honom än och en del av mig saknar honom. Och sen samtidigt så går jag runt och tänker på en annan kille och vill vara med honom?! Hur går detta ihop? Jag förstår ingenting? Betyder detta något? Varför känner jag såhär? 

Hjälp!!