nyskild efter 19 år

Hej, Efter 6 veckor och 2 dagar så har jag hunnit läsa väldigt många inlägg. Några som jag känner igen mig i, så jag förstår att jag inte är ensam om det jag går igenom och vad det var som hände. Allt började i Dec 2017 då min numera ex fru sade till mig att hon inte riktigt visste om hon hade samma starka kärlek till mig som jag kände för henne och kunde ge henne. Det blev några långa promenader och jag öppnande mig för henne på ett sätt jag inte gjort tidigare, många tårar och känslosamma stunder. Tiden gick och det hände inte så mycket mer, vi firade som planerat nyår med våra vänner. Sen kom den stora smällen i slutet av Januari 2018. Kom hem efter jobbet och kunde nästan känna stämningen i huset. Min fru sade då att jag skulle sätta mig ner och hon sade lugnt och sansat att hon ville skiljas, min värld rasar samman förstås. Svårt att komma ihåg exakt allt som sades då, men orden som "jag tror att jag vill skiljas" blev läget. Vi bestämde oss att berätta samma kväll för barnen. Jag behöver inte beskriva deras reaktioner, kommer aldrig att glömma den skräcken och ångsten i barnens ögon. Vi bestämde oss för att försöka, eller rättare sagt min fru sade att hon ville ge det en chans, men var väldigt tydlig med att hon inte kunde lova någonting. Jag gick i terapi, ville att vi skulle gå ihop, vilket vi gjorde efter flera månader. Under hela den här tiden så var det en väldigt stor stress, jag visste ju inte från dag till dag hur det skulle bli. Ena dagen kändes allt bra, hon ville ha sex och vara intim, t.o.m. efter att vi hade pratat och gråtit tillsammans om det vi behövde prata om. Så pågick det ända tills i slutet av Aug då hon sade definitivt att det skulle bli skilsmässa. Samma dag som vi kom hem från vår semester. Allt har gått rasande snabbt med att skriva papper, bodelning, köpa bostad mm. Jag har förstått nu att mitt ex har bearbetat skilsmässan så långt före mig, vi är i helt olika faser. Vi delar samma problem och utmaning att se till att göra det bästa för våra tonårsbarn. Men jag har en tuff resa framför mig. Jag kan säga att det kanske först är nu som jag insett att vi faktiskt är skilda. Finns det någon som kan säga mer om de olika faserna som jag läst om. Kommer det kännas värre än det jag känner nu, när kan det vända eller på nåt sätt kännas bättre. Jag hade en dröm om att vi kunde ha en bra vänskaplig relation, men det har jag insett svårigheten i, det gör för ont helt enkelt. 

//Mansnart50 - vill se att det finns en ljus framtid och att jag kan bli lycklig igen