Jag behöver råd och stöd!

För 2 år sedan skrev jag ett inlägg i kategorin ?relationsproblem? som löd såhär.

Vet inte riktigt hur jag ska börja.. Detta är ganska nytt för mig! Men antar att det bara är att skriva på!

Jag har varit tillsammans med en kille nu i 2 år och han har haft missbruksproblem tidigare (hasch har varit det största problemet) men även tabletter och amfetamin har funnits med i bilden.

I början av februari (2016) började han på ett drog program och han blev ren, sålänge han gick där. Det varade ungefär i 2 månader sen var Han less på det. Vi fick även reda på i februari att jag var gravid och vi tyckte det passade så himla bra då med tanke på programmet och vi var jätte lyckliga osv osv.

Han började småröka igen för ungefär 3 veckor sedan och nu har det gått över till både tabletter och amfetamin. Har hela tiden tänkt att han kommer sluta och tänka efter ju längre tid det går i graviditeten, för han har nog inte riktigt insett allvaret. Kommer han någonsin göra det...

I tisdags var vi på första ultraljudet och jag tänkte att han skulle förändras och tänka annorlunda efter det. Men icke... Redan samma dag var han igång.

Han är ute hela nätterna och kommer hem tidigt på mornarna helt förstörd. Jag gråter mig till sömns när han kommer hem helt konstig! Han brukar krama om mig och säga att det blir bättre men jag tror inte ett piss på hans ord längre.

Känner mig så undanknuffad.

Jag vill inte ha det såhära!

Känner på mig att det inte kommer att sluta bra om det fortsätter såhär! Hur faaan ska jag kunna sätta stopp på detta! Vill inte att mitt barn ska ha en knarkande pappa :(

Orkar inte mera

Med vänliga hälsningar, en gravid ensam tjej!

Jag kan bara säga såhär... att efter detta inlägget spårade det ur. Han började med kokain, fick hallucinationer och vanföreställningar och en massa annat skit. Listan är lång! Mycket mycket skit har hänt dottern föddes och inga förändringar. Har behövt fly från mitt eget hem med dottern flera gånger mitt i natten pga att han varit drogpåverkad och fått för sig massa. Väckt dottern osv. Skrämt henne. Han har ALDRIg tagit hand om henne en enda gång sen hon föddes i nov 2016. Jo en gång, när jag var inne hos tandläkaren i 10 minuter stod han utanför med henne. Aldrig annars. Aldrig gått upp med henne på natten/morgonen. Aldrig nattat henne aldrig någonting.

Utredning hos socialtjänsten påbörjades i oktober 2017 efter att polisen gripit honom utanför lägenheten. Jag ringde polisen då han bankade och försökte ta sig in och jag hade bestämt mig för att inte släppa in honom när han är påverkad. Polisen gjorde en orosanmälan. Socialtjänsten beslutad i januari 2018 att åtgärden blir familjebehandling för båda föräldrarna. Det hann aldrig bli något första möte där för att den 19 januari i år flyttade både jag och dottern till en annan ort.. en dag innan min födelsedag fick vi fly med en väska packat med det nödvändigaste.

Han fortsatte sitt liv och jag fortsatte mitt. Han blev skjuten av sina ?kompisar? och jag antar att det blev vändningen för honom. Han sökte till ett behandlingshem och var där i 4 månader. (Blev beviljad 1 års behandling). På behandlingshemmet tog han flera återfall och han betedde sig som ett jävla as rent ut sagt mot mig. Jag åkte och hälsa på honom för dotterns skull. Jag nekade flera gånger att komma för att de andra gångerna hade hela besöket slutat med att vi fick fly där ifrån för att han blev förbannad pga gammalt skit. Och det ska inte dottern behöva se eller höra. Just därför jag inte ville komma o hälsa på honom. Erbjöd han att hennes farmor kunde åka dit med henne men det ville han inte.

Iallafall. Idag bor vi i en helt annan kommun, dottern står skriven hos mig, hon går på dagis här och har gjort det sen i April. Jag har fast arbete 75%.

Han har helt plötsligt fått för sig att avsluta sin behandling för att han tycker att han är klar där. Samma skit som att vara där som att vara hemma säger han.

Han beter sig mot mig och hotar att han ska komma hit och att han ska slå ihjäl mig osv osv och har gjort det ett bra tag!

Han har fått sin första egna lägenhet och ska flytta dit där. Har bott hemma hos sin mamma tidigare och aldrig haft ett arbete. En praktikplats, där gick han i 1 vecka sen skulle alla dem som jobba där döda honom -.- .

Nu vill han att dottern ska bo hos honom varannan helg och en natt den andra helgen. Då säger jag nej! Jag vill att hon ska vara här varannan helg. Vi ska kunna hitta på saker tillsammans som vi inte kan göra när vi ska upp tidigt dagen efter för att åka till förskolan. Då vill han kontakta familjerätten. Ja då får du göra det!!

Snälla. Jag är så rädd för att han ska få rätten på sin sida. Jag vill absolut att hon ska vara hos honom men absolut inte behöva vara orolig för att han ska missbruka och att han inte ska ta hand om henne. What should i do???

Sorry för långt inlägg. Hade kunnat skriva en hel bok om detta....