Någon som väntar sitt 5e barn? Eller har 5 barn? Smått livrädd här

Du behöver inte vara rädd det händer så det händer , du kan ta hand om 4 barn så du kan ta om en extra lilla barn så jag tror du klarar dig , du måste fundera också att din kille vill bli pappa också .'grattis och lycka till

Grattis till er! Vad underbart, se det som en gåva att du väntar ett femte barn. Strunta i vad alla andra tycker och och du fixar detta.

Har inte lyckats bli gravid igen så jag tycker att du har verkligen tur och dina andra barn kommer säkert acceptera och älska sitt nya syskon.

Tack för svar :)

Ja han blev super glad .Visste att han så gärna ville ha barn men han har även sagt att mina räcker till .

Så det känns bra men att jag blir rädd och rolig , oftast på kvällarna .

Hej

Har precis fått reda på att vi väntar 5e barnet och det är med en väldig skräckblandad förtjusning. Mina äldre barn är mellan 9-15 år och jag vet att den äldsta kommer inte att jubla över detta.

Jag plussade för två veckor sen med mitt 5e.

Har barn i åldrar 5-13. Är glad men väldigt skraj . Min äldsta dotter kommer inte bli jätte glad :p

Min ynsta blir snart 6 år . Pallar man detta ?

Grattis till graviditeten! Det är klart ni fixar det här!

Jag fick mitt 6:e barn för ett år sedan med min nye man, då var mina 5 barn från mitt tidigare förhållande 7-14 år. Det var jättelyxigt att få en liten mini ( jag var dessutom glad att det ?bara? var en för barn nr 4 & 5 är tvillingar ) när de andra barnen var så stora. De tokälskade sin lillasyster från första stund och när de är hos mig varannan vecka är det alltid någon som vill vara med henne, hon vandrar från famn till famn .

Sen var det nästan som att få barn nr 1 igen ( speciellt med varannan vecka i lugn och ro ) fast med erfarenhet av 5, det mesta sitter ju i ryggmärgen .

Lycka till!

Hej! Jag har precis plussat. Helt oväntat och oplanerat. Jag och min man är just nu i lite chock. Orkar vi ett femte barn. Våra andra barn är ett och sex. Och jag har två barn sedan tidigare som är femton och sjutton. Jag är rädd för att inte räcka till och jag vet att min man inte vill ha mer. Jag bearbetade han länge för att jag ville ha ett fjärde barn. Så det känns inte rätt att behålla detta. Men min kropp och hjärna skriker nej till abort. Jag vet inte om jag klarar av att ta bort något som jag vet kommer få det bra och mycket kärlek. De andra barnen vet jag kommer bli glada. Men jag kan inte heller bara köra över vad min man vill. Ja det blir ett svårt beslut att ta. Känns bra att kunna skriva av sig lite :)

Hur mår ni andra och hur tänker ni?