Är alla män otrogna i tanken?

Jag har läst och läst om alla otrogna män i alla möjliga sajter om sex och samlevnad.
De är otrogna antingen genom sina svek; lögner och utflykter till sexchattar
och porrsidor, med kollegor eller bara i fantasin - eller genom att faktiskt ha
en kort - eller långvarig affär med någon annan än sin partner.
Intrycket blir ju att de allra flesta män måste vara otrogna på olika sätt för att känna sig som män.
Det blir logiskt då en gåta hur de ändå kan "ångra" sig när de blir påkomna
men faller naturligtvis tillbaka i sina förbjudna tankelekar och kickar, så snart lugnet
etablerat sig igen.
Alltså lugnet efter stormiga, dramatiska eller ledsna uppträdanden.
Finns inte en man som t y c k e r  o m kärlek, vill värna om den, njuter av
att rikta in sig på en person / partner och b e h ö v e r    fungera så, inte bara som en uppoffring för att förhållandet ska flyta lugnt och samvetsfritt?
Män borde avslöja hur litet sexkickar egentligen betyder, men att det ändå sårar och skadar partnern som vill kunna lita på honom. Om det betyder så litet som de ofta påstår när de blivit påkomna, varför kan de då inte låta bli?
Kan de inte vara "otrogna" med sin partner istället. Med andra ord försöka utveckla
förhållandet till något mer spännande, eller avstå från det för att den fina vänskapen och kärleken är viktigare än sexvariationer.

Är det så kan vi ju lika bra låta bli att bli kära i dem, försöka förstå att det inte
 lönar sig ändå och ger bara männen sexuellt överläge. De verka helt enkelt  tröttna  på en ärlig och varm kvinna.
Bäst att lära sig se män som sexpartner och älskare - och kanske att någon slags kompisskap kan utvecklas istället för löften och prat om trohet och kärlek.
Det gör ändå det stora flertalet besvikna.
Vad är det som gör att män ändå vill leva i parförhållanden och låtsas att allt är bara bra? När de ändå måste ha avvikelser på sexmarknaden.

Visst är det en slags otrohet, att planera, undanhålla, tiga och ljuga om att man
förlustar sig med porrsidor eller verkliga människor i sexchattar o liknande.
Ett förhållande är aldrig på riktigt om ena partnern bedriver dubbelliv eller dubbelmoral.
Förmodligen får jag bara till svar här att sexchatt inte är otrohet.
Men det spelar ingen roll hur det kallas. Det är ett svek som många har svårt att
ta in - som litat på sin man innan.
Förmodligen svaras också att alla män faktiskt är i behov av extra sexuellt tillskott och stimulans.
Hur väntar sig männen att vi ska vara? Spela med, fast vi anar eller vet att han luras?
Vilket konstigt liv kvinnor får leva, i ständig oro över vad den manliga partnern har för sig.
Och konstigt liv männen lever som får mersmak av att kunna leva ut minsta
lilla uppskattning eller dragning till andra. Allt ska tydligen handla om sex.
Har någon någon synpunkt?
Min sambo blev särbo av ovan skrivna anledningar.
Trots att han "ångrar" sina svek ville han för ett tag sen "hälsa på" ett gammalt "KK-ex" - och säger att det är "så länge sen att jag knappt vet hur hon ser ut längre, så det kan väl inte göra något om jag tar en kaffe hemma hos henne" ...och "Jag bestämmer väl själv om jag inte vill ha sex" ...
Det svarade han på min fråga om vad han gör om hon sätter sig i samma soffa som han och ger inviter!!

Om detta kallas otrohet eller inte är inte viktigt.
Men verkar han fair play mot mig?
Det tycker inte jag. Får lust att ringa henne och säga "Här är jag"
för hon vet inte om att han har ett förhållande eftersom de inte pratats
vid på länge.
Jag frågade honom om jag kan få följa med i så fall, om han nu ska dricka kaffe
och hälsa på henne en stund bara .."Länge sen sist" liksom.
Då såg han helt chockad ut .."Följ med ..darr ..vaddå?" såg det ut som han tänkte.
Sen sa han "Jaaaa ..javisst... varför inte ...vill du det?"
.
Haha. Det är inte läge att skratta. Men haha är bara bokstäver.

.