Har jag kanske någon sorts empatistörning?
Har funderat på om jag kanske har någon sorts empatistörning. Jag känner inte för folk så som andra verkar göra. Jag bryr mig inte om människor jag inte känner (knappt ens de jag känner heller), påverkas inte av att se bilder eller videos från krig eller katastrofer, tycker inte synd om flyktingar, kan helt opåverkad och oberörd lyssna på poddar där de berättar om så hemskt groteska mord och våldsbrott (även mot barn) att programledarna själva mår illa och knappt vill uttala hemskheterna.
Har fram tills för något år sedan snattat och plankat i kollektivtrafiken många gånger och har aldrig haft dåligt samvete för det. Stal massa saker i skolan som barn och skämdes inte och tyckte inte synd om varken skolan eller barnen som blev av med grejer de pysslat ihop medan min bästa kompis (som var med på stölderna) mådde så dåligt att hon till slut gick och lämnade tillbaka grejerna...
Har haft kaniner som varit sittandes i sina burar och sällan fått komma ut och sällan fått det städat (bara nytt sågspån över kisset). Städade bara när stanken av urin blev för mycket för mig. Då hade det upprepade gånger möglat (både rött mögel och svart. Stanken när jag städade var illa nog att få mig att nästan spy) i botten av buren och deras tassar var bruna av urin. Tyckte inte synd om dem...
När någon familjemedlem eller nära vän har ont någonstans, mår dåligt eller är sjuk känner jag inte deras smärta. Jag kan tycka lite synd om dem om det är något riktigt allvarligt men som t.ex. när min mormor nyligen hade så ont i sin fot att hon inte kunde gå, eller ens sitta upp, brydde jag mig inte alls.
Gläds ibland åt andras olycka och kan må bra och bli lycklig inombords av att vissa andra mår dåligt. Känner att jag till och med skulle kunna mörda folk utan att ha det minsta dåligt samvete. Egentligen är enda anledningen till att jag aldrig mördat någon att jag inte vill åka fast.
Jag kan dock gråta till filmer eller realityinslag som handlar om att någon har en sjukdom de vet de kommer dö av (typ cancergalan), kan tycka lite synd om djur när de blir skadade eller är sjuka osv. Får oftast dåligt samvete om jag sårar någon och jag förstår hur andra personer känner när de mår dåligt, har råkat ut för något eller har ont.
Låter detta normalt?