Vad säga om ”glapp” i CV? Är detta ens ett bekymmer för mig?

Tja imponerad över att du tag tag i ditt liv. Vad utbildade du dig till?

Säg att du varit ute och rest. Kanske försörjt dig på tillfälliga ströjobb där eller något.

Problemet med detta är att jag ju inte vill ha följdfrågor om vart jag rest/jobbat osv eftersom jag ju inte gjort det. Finns det nåt ännu mer diffust att säga?

Tack! Jag har lite svårt att se det så själv. Känns mest som jag blir sedd som lat och oerfaren pga dåliga val. Vilket till viss del är sant. Hade ju aldrig ens svårt för skolan så det var ju så jäkla idiotiskt, men väldigt lockande som 18-åring att bara glida och skita i allt.

Jag blir socionom. Har en termin kvar.

Tycker inte man ska behöva förklara varför man varit arbetslös. Dra för allt i världen inte upp saker som att du inte ville jobba, jobbigt samboskap, psykisk ohälsa eller liknande, etc. Säg bara att du var arbetslos och ville fortsätta plugga vidare.

Det äe ju bara att hitta på. Kom på innan var du varit, när, hur länge, med vem... Du kanske känner någon som varit iväg och rest - be dem berätta saker från deras resor som du kan använda om du behöver.

Nej, det är ju därför jag frågar. Jag fattar att jag inte kan dra hela ?jag var 18 och pallade inte plugga, sen blev jag dumpad och tyckte synd om mig själv?-historien. Det är ju det sista man berättar. Men vad är liksom alternativet om frågan ställs rakt ut - ?och vad gjorde du före universitetet?? Jag kan ju inte säga att jag pluggade upp gymnasiet i 7 år liksom.

Tror ändå hyfsad ärlighet är bäst om frågan dyker upp. En 18-åring är inte så stor, en bra chef borde vara mänsklig nog att förstå att folk gör misstag i den åldern. 

Kan du säga något om att gymnasieprogrammet inte riktigt kändes rätt, eller att klassen strulade eller något sånt och att du hoppade av vilket du ångrar. Säg något om typ "ungdomligt oförstånd" och le åt dig själv.

Säg att du som 18-åring inte begrep hur svårt det skulle vara att få jobb utan utbildning och att du är tacksam för Komvux. Säg att du under den tiden verkligen lärde dig att man måste jobba för sin sak och att framgång inte kommer gratis. Berätta hur åren gav dig motivation att plugga och ha ett riktigt, fast, tryggt jobb där du kan utvecklas och växa.

Beroende på vad du pluggat (socionom, sjuksköterska, juridik, ekonomi...) så kanske också erfarenheten att stå utanför kan vara värdefull i mötet med blivande kunder, så vänd på steken och argumentera för att ja, du hade gjort annorlunda om du kunnat leva om ditt liv, men nu när det är som det är så är du ändå på något vis tacksam för erfarenheterna du bär med dig.

Jag tror inte att de kommer fråga något om det. Det var ju före din examen och det är väl rätt naturligt att vara arbetslös några år innan man har skaffat sig en utbildning. Det är svårt att få jobb när man är ung och inte har en examen. Det är klart att det hade varit bättre om du hade kunnat säga att du jobbat på MacDonalds, men det kommer absolut inte var avgörande. 

Säg inget om dåligt mående och känslighet för hur ditt privatliv funkar, sånt får arbetsgivare att dra öronen åt sig. Och i stort sett alla ungdomar har dåligt mående och är känsliga, så det är inget du måste redogöra för. 

Jag hade enstaka okvalificerade småjobb (läs delade ut tidningar typ), reste och skrotade runt mest innan jag som 20-åring läste in gymnasiet efter att ha hoppat av som 17-åring. Pluggade sen (deltid mest) under nästan 8 år som jag blev klar med vid 31 års ålder. Hade enstaka extrajobb (endagsuppdrag för studentbemanning, typ sortera skruv). Inga problem att få jobb efter det, ingen har någonsin ifrågasatt min luckor. Min enda vettiga merit någonsin före mitt nuvarande jobb egentligen är att jag gjort lumpen.

Det räcker väl med att du säger att du var privilegierad på så vis att du inte behövde göra dig någon brådska att komma fram till vad du ville utbilda dig till och spendera din yrkesmässiga framtid som? 

Allt man gjort eller inte gjort spelar ju givetvis roll. Men det handlar nog mer om att du kanske har sämre meriter än att ag är superintresserad av vad du i detalj gjorde i dina ungdomsår.

Det viktiga är ju att hitta det positiva i de erfarenhetet man har. Och lyfta fram det på ett bra sätt. Och fram för allt visa attt du har stort engagemang och är kapabel att jobba nu.

Alltså om ag frågar om dessa år kan du ju endera säga att du hade en period av arbetslöshet eller om du vill utveckla mer säga a tt du behövde några år som ung för att finna dig själv och att du genom den processen insåg vad du verkligen ville göra vilket var ... detta yrke.

Att ljuga om resor och grejer känns bara märkligt. Stå föör den du är och det du kan utan att gå in i onödiga irrelevanta detaljer.

Eller det som står här. Lyft fram det positiva i de erfarenheter du faktiskt har.

Tack! Det är så jag tänkt också - att vara ärlig, dock något diffus i exakt vad som hände, och att se det som något bra och peka pp vad det gett mig. Har nog fått bra formuleringar genom tråden nu. Tack!

Är det inte en skriande brist på socionomer? Då lär du ju få jobb hur som helst. annars är det kanske en bra bakgrund för en socionom att själv ha strulat till det lite som ung.