Självvald ensamhet

Lämnade min före detta, för ungefär ett år sedan. Allt har krånglat, för han är ärligt talat inte klok. Det har varit många år med manipulation och psykisk misshandel, så jag är otroligt glad att jag lämnade tillslut.

Dock är jag ju väldigt ensam. Till ganska stor del självvalt, är så himla trött av allt som händer och hänt att jag inte riktigt orkar umgås med människor. Umgängeskretsen jag en gång hade, krympte de sista åren med mannen, då jag drog mig undan från världen. Skämdes över den situation jag försatt mig i och hade inte ork till något annat än att ta hand om barnen och sköta mitt jobb.

Har aldrig någonsin funderat på att gå tillbaks. Är hellre ensam än lever i det förhållandet igen.

Ett fåtal vänner och min familj är kvar, tror på mig när jag berättar om allt som hänt, fast mest vill jag ju egentligen bara få vara mig själv nu och sluta älta och börja leva igen.

Någon annan där ute om tankar efter separation? Någon som känner igen sig? Eller som känner helt annorlunda?