• Anonym (Mobiletta)

    Hur mycket förstör mobilen i förhållandet?

    Jag sitter ofta med mobilen, vem gör inte det?!

    Min man sitter med sin mobil från den sekunden han sätter sig i soffan på kvällen efter jobb tills det är dags att sova (mobilen ligger sidan om kudden hela natten).

    Mitt ex klagade konstant på att jag var så aktiv med mobilen. Och jag tyckte han överdrev o var löjlig. Jag kollade bara mina meddelanden ungefär..

    Nu vet jag precis hur det känns. Min man är otrogen med sin mobil känns det som. Med mobilen kan han åka vart han vill i världen, han behlver inte ens resa sig ur soffan. Och sidan om sitter jag o undrar hur många som egentligen lever så här!

    Vi sitter alltså tysta framför tv varenda kväll. Skulle jag säga nått så vet jag aldrig om han är med mig o hör vad jag säger eller inne i ett spel. Skulle han svara så blir det ändå ingen konversation utan det känns mest som att jag stör.

    Skriv inte att det är dags att prata med honom. Jag måste först veta att han lyssnar.

  • Svar på tråden Hur mycket förstör mobilen i förhållandet?
  • Kendra

    Sorgligt, men tror det här blir vanligare och vanligare. Både du och han borde lägga ner mobilen och börja umgås. Man måste inte sitta och prata och titta varandra i ögonen hela kvällen men titta på en serie tillsammans där ni iaf kan ha en konversation emellanåt. Vi har mobilerna liggandes i närheten när vi kollar TV om kvällarna, men sitter inte och scrollar oavbrutet. Vi har så lite tid tillsammans ändå på veckodagarna så sitter vi och scrollar i varsin mobil så blir det som att vi inte längre har något gemensamt liv över huvudtaget. Har dragit ner på mobilanvändandet drastiskt det senaste halvåret då jag märkte att det var så beroendeframkallande. Åker tåg till jobbet, och har börjat läsa böcker igen (alltså fysiska böcker - inte på mobilen!). funkar bra :)

  • Anonym (Mobiletta)
    Kendra skrev 2018-10-17 13:27:36 följande:

    Sorgligt, men tror det här blir vanligare och vanligare. Både du och han borde lägga ner mobilen och börja umgås. Man måste inte sitta och prata och titta varandra i ögonen hela kvällen men titta på en serie tillsammans där ni iaf kan ha en konversation emellanåt. Vi har mobilerna liggandes i närheten när vi kollar TV om kvällarna, men sitter inte och scrollar oavbrutet. Vi har så lite tid tillsammans ändå på veckodagarna så sitter vi och scrollar i varsin mobil så blir det som att vi inte längre har något gemensamt liv över huvudtaget. Har dragit ner på mobilanvändandet drastiskt det senaste halvåret då jag märkte att det var så beroendeframkallande. Åker tåg till jobbet, och har börjat läsa böcker igen (alltså fysiska böcker - inte på mobilen!). funkar bra :)


    Jag har alltid tänk likadant som du. Mobilen får gärna ligga sidan om men man behöver inte ta upp den bara för att liksom..

    Tyvärr kan vi inte ens se 1 avsnitt på en serie utan att han bara måååste kolla sitt spel.

    Det känns faktiskt som att vi inte har nånting alls att prata om eftersom han suttit så sen vi träffades i princip. Jag vill inte gå ut o fika eller på restaurang för att jag är rädd för pinsam tystnad. Känns lite som om vi blir främlingar för varandra efter att vi dragit igenom vardagliga saker. Jag saknar djupare samtal, ögonkontakt, känslan av att man betyder nånting. :(

    Är jag/vi helt ensamma om att ha det så här?
  • Anonym (mmmm)
    Anonym (Mobiletta) skrev 2018-10-17 13:05:42 följande:

    Jag sitter ofta med mobilen, vem gör inte det?!

    Min man sitter med sin mobil från den sekunden han sätter sig i soffan på kvällen efter jobb tills det är dags att sova (mobilen ligger sidan om kudden hela natten).

    Mitt ex klagade konstant på att jag var så aktiv med mobilen. Och jag tyckte han överdrev o var löjlig. Jag kollade bara mina meddelanden ungefär..

    Nu vet jag precis hur det känns. Min man är otrogen med sin mobil känns det som. Med mobilen kan han åka vart han vill i världen, han behlver inte ens resa sig ur soffan. Och sidan om sitter jag o undrar hur många som egentligen lever så här!

    Vi sitter alltså tysta framför tv varenda kväll. Skulle jag säga nått så vet jag aldrig om han är med mig o hör vad jag säger eller inne i ett spel. Skulle han svara så blir det ändå ingen konversation utan det känns mest som att jag stör.

    Skriv inte att det är dags att prata med honom. Jag måste först veta att han lyssnar.


    Ja så där skulle jag inte vilja att vi hade det. I vår relationen är absolut jag den som är "värst", inte med mobil men jag har nästan alltid datorn igång. Däremot kan jag absolut avvara både mobil och dator om vi ska göra något. 

    Fast vad menar du med det sista: "skriv inte att jag ska prata med honom" 
    Hur ska du annars göra?

    Han kommer inte lyssna om du inte försöker prata, eller?
    Men du kan ju alltid sjunga en sång eller nåt för att fånga uppmärksamheten. Jag skojar inte alltså. Gör något helt oväntat.
    Annars får du väl helt enkelt ta bort mobile från honom, se honom djupt i ögonen och säga att NU MÅSTE  HAN LYSSNA!

    Lite mer drastiskt kan du ju rigga en docka i soffan med en lapp på magen att eftersom ni aldrig umgås eller pratar om kvällarna så kommer han inte märka att det är en docka och inte du som sitter där. Att du lämnat hemmet på obestämd tid - tills han vill prata - för er relation mår inte bra! 
    Skriv på lappen att han kan komma till något visst ställe och prata med dig (tex om du åkt hem till dina föräldrar eller liknande), så att han tvingas aktivera sig och inte bli kvar hemma. 
  • Anonym (Mobiletta)
    Anonym (mmmm) skrev 2018-10-17 13:49:29 följande:

    Ja så där skulle jag inte vilja att vi hade det. I vår relationen är absolut jag den som är "värst", inte med mobil men jag har nästan alltid datorn igång. Däremot kan jag absolut avvara både mobil och dator om vi ska göra något. 

    Fast vad menar du med det sista: "skriv inte att jag ska prata med honom" 

    Hur ska du annars göra?

    Han kommer inte lyssna om du inte försöker prata, eller?

    Men du kan ju alltid sjunga en sång eller nåt för att fånga uppmärksamheten. Jag skojar inte alltså. Gör något helt oväntat.

    Annars får du väl helt enkelt ta bort mobile från honom, se honom djupt i ögonen och säga att NU MÅSTE  HAN LYSSNA!

    Lite mer drastiskt kan du ju rigga en docka i soffan med en lapp på magen att eftersom ni aldrig umgås eller pratar om kvällarna så kommer han inte märka att det är en docka och inte du som sitter där. Att du lämnat hemmet på obestämd tid - tills han vill prata - för er relation mår inte bra! 

    Skriv på lappen att han kan komma till något visst ställe och prata med dig (tex om du åkt hem till dina föräldrar eller liknande), så att han tvingas aktivera sig och inte bli kvar hemma. 


    Standardsvaren på fl är att man ska prata. Och det håller jag oftast med om. Men hur ska man prata med nån som ändå inte lyssnar. Det var så jag menade.

    Men jag har smsat när jag suttit sidan om, pratat om det med honom, slängt ut honom, ignorerat, gett tillbaka med samma medicin. Han är rädd att förlora mig samtidigt som han skapat nått sorts beroende eller tvångstankar med sin mobil. För honom är det inte något man bara lägger ifrån sig. Det är ett missbruk som han måste ha hjälp med. Så känner jag.

    Att vädja till honom för en sån sak känns helt absurt men jag älskar honom. Har aldrig förut känt så starkt innan. Jag vill ju rädda förhållandet!

    Ps det där med dockan var en rolig grej :)
  • Anonym (A)
    Kendra skrev 2018-10-17 13:27:36 följande:
    Sorgligt, men tror det här blir vanligare och vanligare. Både du och han borde lägga ner mobilen och börja umgås. Man måste inte sitta och prata och titta varandra i ögonen hela kvällen men titta på en serie tillsammans där ni iaf kan ha en konversation emellanåt. Vi har mobilerna liggandes i närheten när vi kollar TV om kvällarna, men sitter inte och scrollar oavbrutet. Vi har så lite tid tillsammans ändå på veckodagarna så sitter vi och scrollar i varsin mobil så blir det som att vi inte längre har något gemensamt liv över huvudtaget. Har dragit ner på mobilanvändandet drastiskt det senaste halvåret då jag märkte att det var så beroendeframkallande. Åker tåg till jobbet, och har börjat läsa böcker igen (alltså fysiska böcker - inte på mobilen!). funkar bra :)
    Håller med
  • Anonym (Uppryckning)
    Anonym (Mobiletta) skrev 2018-10-17 14:28:06 följande:
    Standardsvaren på fl är att man ska prata. Och det håller jag oftast med om. Men hur ska man prata med nån som ändå inte lyssnar. Det var så jag menade.

    Men jag har smsat när jag suttit sidan om, pratat om det med honom, slängt ut honom, ignorerat, gett tillbaka med samma medicin. Han är rädd att förlora mig samtidigt som han skapat nått sorts beroende eller tvångstankar med sin mobil. För honom är det inte något man bara lägger ifrån sig. Det är ett missbruk som han måste ha hjälp med. Så känner jag.

    Att vädja till honom för en sån sak känns helt absurt men jag älskar honom. Har aldrig förut känt så starkt innan. Jag vill ju rädda förhållandet!

    Ps det där med dockan var en rolig grej :)
    Du har blivit utkonkurrerad av en mobil.
  • Anonym (Mobiletta)
    Anonym (Uppryckning) skrev 2018-10-17 16:17:49 följande:

    Du har blivit utkonkurrerad av en mobil.


    Har aldrig ens konkurrerat...

    Den var fastklistrad redan från början av förhållandet. Borde slängt in handduken redan då innan känslorna blev så starka.

    Mobilmissbruk-nya folksjukdomen?!
  • Anonym (Uppryckning)
    Anonym (Mobiletta) skrev 2018-10-17 16:39:03 följande:
    Har aldrig ens konkurrerat...

    Den var fastklistrad redan från början av förhållandet. Borde slängt in handduken redan då innan känslorna blev så starka.

    Mobilmissbruk-nya folksjukdomen?!
    Igår tog jag en kopp kaffe på en uteservering och iakttog människor som gick förbi som smartphonezombies. Armarna framåt, lättframåtlutad gång och blicken fixerad vid mobilen, suck. 
  • Anonym (Mobiletta)
    Anonym (Uppryckning) skrev 2018-10-17 16:43:46 följande:

    Igår tog jag en kopp kaffe på en uteservering och iakttog människor som gick förbi som smartphonezombies. Armarna framåt, lättframåtlutad gång och blicken fixerad vid mobilen, suck. 


    Samma på jobb idag. Eftermiddagsfikan. Vi var runt 10pers. Knäpptyst o alla med vars en mobil i handen (inkl jag själv). En kollega kom in o tog ett foto på oss. Skamligt.

    Nu står jag fastklistrad i tvättstugan med mobilen i handen. Tvätten är klar om 53min... :/
  • Anonym (Uppryckning)
    Anonym (Mobiletta) skrev 2018-10-17 16:51:33 följande:
    Samma på jobb idag. Eftermiddagsfikan. Vi var runt 10pers. Knäpptyst o alla med vars en mobil i handen (inkl jag själv). En kollega kom in o tog ett foto på oss. Skamligt.

    Nu står jag fastklistrad i tvättstugan med mobilen i handen. Tvätten är klar om 53min... :/
    Jag hade tagit en promenad...
  • Kendra
    Anonym (Mobiletta) skrev 2018-10-17 13:44:51 följande:
    Jag har alltid tänk likadant som du. Mobilen får gärna ligga sidan om men man behöver inte ta upp den bara för att liksom..

    Tyvärr kan vi inte ens se 1 avsnitt på en serie utan att han bara måååste kolla sitt spel.

    Det känns faktiskt som att vi inte har nånting alls att prata om eftersom han suttit så sen vi träffades i princip. Jag vill inte gå ut o fika eller på restaurang för att jag är rädd för pinsam tystnad. Känns lite som om vi blir främlingar för varandra efter att vi dragit igenom vardagliga saker. Jag saknar djupare samtal, ögonkontakt, känslan av att man betyder nånting. :(

    Är jag/vi helt ensamma om att ha det så här?
    Tror inte att ni är ensamma om att ha det sådär, men när du skriver att det känns som att ni inte har något alls att prata om så känns det kanske inte som att det är mobilanvändandet i sig som är grundproblemet.

    Du får försöka prata allvar med honom men utan att anklaga. Fråga bara honom om han är lycklig, om han vill vara med dig. Säg att det inte känns så när han hela tiden sitter med mobilen. Du kan även poängtera att du själv inte är perfekt, och kanske också skulle må bra av att trappa ner på det, och att du tror det skulle vara bra för er relation. Går han inte med på det så bryr han sig uppenbarligen inte om er relation och då tycker jag du ska lämna honom. Och när du träffar en ny, gör om gör rätt från början så du inte hamnar i samma situation igen.

    När jag och maken insåg att det började bli ett problem så snackade vi om det, och kom fram till att vi inte ville ha det så, varken för vår relations skull, eller att vårt barn skulle ta efter/känna av detta mobilberoendet.

    Så nu chillar vi verkligen med mobilanvändandet. Istället för att messa under arbetstid låter vi till exempel bli att berätta vad som sker under dagen, utan pratar istället om det när vi kommer hem. Vi har mobil- och TV förbud vid middagen för att kunna äta tillsammans som en familj och ha tid att prata, då detta är något varken jag eller maken haft under uppväxten och gärna vill att våra barn ska ha då det skapar en gemenskap. Däremot tycker vi att det är det OK att titta på TV vid frukost, tror det handlar om att skapa en balans som fungerar. Men i din killes fall kanske han måste detoxa ordentligt från mobilen till en början då han ju verkar väldigt beroende. 

    Hoppas ni kan lösa det!
  • Anonym (Mobiletta)
    Kendra skrev 2018-10-19 12:23:28 följande:

    Tror inte att ni är ensamma om att ha det sådär, men när du skriver att det känns som att ni inte har något alls att prata om så känns det kanske inte som att det är mobilanvändandet i sig som är grundproblemet.

    Du får försöka prata allvar med honom men utan att anklaga. Fråga bara honom om han är lycklig, om han vill vara med dig. Säg att det inte känns så när han hela tiden sitter med mobilen. Du kan även poängtera att du själv inte är perfekt, och kanske också skulle må bra av att trappa ner på det, och att du tror det skulle vara bra för er relation. Går han inte med på det så bryr han sig uppenbarligen inte om er relation och då tycker jag du ska lämna honom. Och när du träffar en ny, gör om gör rätt från början så du inte hamnar i samma situation igen.

    När jag och maken insåg att det började bli ett problem så snackade vi om det, och kom fram till att vi inte ville ha det så, varken för vår relations skull, eller att vårt barn skulle ta efter/känna av detta mobilberoendet.

    Så nu chillar vi verkligen med mobilanvändandet. Istället för att messa under arbetstid låter vi till exempel bli att berätta vad som sker under dagen, utan pratar istället om det när vi kommer hem. Vi har mobil- och TV förbud vid middagen för att kunna äta tillsammans som en familj och ha tid att prata, då detta är något varken jag eller maken haft under uppväxten och gärna vill att våra barn ska ha då det skapar en gemenskap. Däremot tycker vi att det är det OK att titta på TV vid frukost, tror det handlar om att skapa en balans som fungerar. Men i din killes fall kanske han måste detoxa ordentligt från mobilen till en början då han ju verkar väldigt beroende. 

    Hoppas ni kan lösa det!


    Jag tog mod till mig efter denna tråden faktiskt. Skrev ett långt SMS till honom. Då kunde jag få med precis hur det känns och vad jag menade.

    Detta var under en arbetsdag. Vi messade lite fram o tillbaka den dagen o bestämde att vi skulle prata på kvällen sen. Tyvärr kom det en akut sak emellan och sen rann det lite ut i sanden istället.

    Jag vill att det ska komma från honom inte för att jag kräver det eller tjatar.

    Det har blivit bättre. Precis som ni så är nu tvn avstängd när vi äter och han försöker se åtminstone ett program eller en film utan att ta upp mobilen. Eller en kvällspromenad utan mobilen i handen.

    Det kommer nog tyvärr att ta ett tag innan vi hittar en rytm som funkar och ett sätt att umgås utan mobilen.

    Det blir ju som för en alkis som måste dra ner på sitt drickande men ändå inte sluta helt. Det är tufft, ich jag begär inte mycket. Bara få en del av hans tid helt för mig själv.
  • Anonym (G)

    Det beror nog på... Är man lika så uppfattas det nog inte som ett problem, så ser jag det bland mina bekanta. Är man olika så blir det nog ett problem, förr eller senare.

    Jag var tidig ut med mobiltelefon (1992 kom GSM), jag köpte min första mobiltelefon -93, iom GSM så var tekniken digital, mobiltelefonen rymdes i en ficka. Minns min käre far som hade en NMT telefon, i bilen, som till nöd och näppes kunde "bäras med".

    Sen började jag jobba tätt därpå, vart utrustad med "jobb-mobil", fick ganska snart mer sofistikerade mobiler och vips så hade man mailen i mobilen. Sen var det kört. Konstant koll på mobilen, konstant svara på mail oavsett tid på dygnet och huruvida jag jobbade eller var ledig/semester. Fick mycket spott och spe för det, från alla möjliga håll. Det höll på att kosta mig mitt äktenskap...

    Ja la personligen om kursen. Sen kom smartphones et al. Och nu sitter alla med sin mobiltelefon 24/7 utom jag, t o m min hustru har den ständigt närvarandes... Flört

    Själv är jag så blasé att jag knappt bryr mig. Tycker nästan mer synd om folk som ständigt måste kolla sms, mail, notifieringar från diverse sociala media, online-betting etc.

    Gånger jag kan störa mig är när man är i ett sällskap och umgås, och någon envisas med att sitta och pilla med sin mobil. Tycker att det är lite poor form helt ärligt. Tror fler skulle må bättre av att lägga ifrån sig mobilen emellanåt....

  • Kendra
    Anonym (Mobiletta) skrev 2018-10-19 13:38:58 följande:
    Jag tog mod till mig efter denna tråden faktiskt. Skrev ett långt SMS till honom. Då kunde jag få med precis hur det känns och vad jag menade.

    Detta var under en arbetsdag. Vi messade lite fram o tillbaka den dagen o bestämde att vi skulle prata på kvällen sen. Tyvärr kom det en akut sak emellan och sen rann det lite ut i sanden istället.

    Jag vill att det ska komma från honom inte för att jag kräver det eller tjatar.

    Det har blivit bättre. Precis som ni så är nu tvn avstängd när vi äter och han försöker se åtminstone ett program eller en film utan att ta upp mobilen. Eller en kvällspromenad utan mobilen i handen.

    Det kommer nog tyvärr att ta ett tag innan vi hittar en rytm som funkar och ett sätt att umgås utan mobilen.

    Det blir ju som för en alkis som måste dra ner på sitt drickande men ändå inte sluta helt. Det är tufft, ich jag begär inte mycket. Bara få en del av hans tid helt för mig själv.
    Ja men ge inte upp! Låt det inte rinna ut i sanden.. ta snacket vid ett senare tillfälle (så snart som möjligt). Om du inte gör det så tror han att det kanske inte var så viktigt...

    Jo, man önskar ju ofta att det ska komma från den andre utan att man ska behöva påpeka och tjata om det, men ibland, speciellt i början, så måste man kanske tjata mer så att det ska bli lite fart.... :) 

    Men det är ju iaf positivt att det har blivit bättre, ta lite åt gången men ha några specifika saker som ni inte tummar på, exempelvis middagen, osv. 
Svar på tråden Hur mycket förstör mobilen i förhållandet?