min utredande text om upplysningen
Litteraturen under upplysningenObligatorisk läsundervisning blev vanlig i Europa efter 1600- talet. Nu var det inte bara de ledande klasserna som adeln, prästerna och det högre borgerskapet som hade läskunnighet på meritlistan utan nu spred den sig till hantverkare och tjänstefolk. Kvinnorna var en av de betydande litterära läsarna. Det som ?vanligt folk? läste var spådomsböcker, almanackor, böcker om hälsa, uppbyggelselitteratur och spännande hjälteberättelser. Böcker var alltför dyra för de flesta, men snart började storstädernas privatpersoner öppna lånebibliotek.
I Paris under 1720-talet fanns det cirka 300 kaféer, och där läste man tidningar och diskuterade nyheter (och böcker) som man läst.
I England och Holland var bokutgivningen ganska fri, men övriga länders stat och kyrka försökte genom censur hindra (och stoppa helt) att ?orätta? och fel åsikter spreds. I Frankrike fanns det år 1763 121 stycken kungliga bokcensorer.
Swifts ? Gullivers resor?
År 1726 utgavs en reseskildring i London. Gulliver för själv ordet i Swifts bok. Det är kartor och mycket andra detaljer för att skapa trovärdighet. Men det rör sig om oförfalskade skrönor.
Boken handlar om att kaptenen Gulliver är ute på fyra olika resor och möter då dvärgar, jättar, vetenskapsmän och hästmänniskor. Innan denna bok kom ut hade vetenskapen precis upptäckt och tillverkat förstoringsglas och mikroskop vilket bidrog till att läsarna av denna bok blev mycket fascinerade.
Denna roman har levt kvar som barn- och ungdomslitteratur, men om vi nu för tiden ska låna boken efter författarens avsikter måste man veta en hel del om 1700- talets England.
Under sina resor utvecklades Gulliver till en människoföraktare, vilket avspeglar författaren själv, Jonathan Swift (1667- 1745).
Swift utbildade sig till präst och blev så småningom domprost i Dublin. Men de planerna dog när hans politiska motståndare tog över makten i England. Swift använde då sitt vapen för att slå tillbaka, nämligen stridsskriften och den förlöjligande skriften.
Voltaire- den ståndaktige upplysningsmannen
(1694-1778) hette egentligen inte Voltaire- han hade bildat det som ett författarnamn. Hans riktiga namn var François ? Marie Arout. Han växte upp som borgare. När han upptäckte att han kunde skriva kvicka och elaka dikter, svek han sin fars planer, som ville att sonen blev jurist, utan han började skriva på heltid. Han verkade länge som författare och utvecklade en enorm produktivitet. Det finns till exempel 20 000 brev bevarade efter honom. Voltaire hade utvecklat ett ekonomiskt sinne och förvaltade alla sina inkomster och andra pengar väl. Mot slutet av sitt liv var han allmänt beundrad som ? patriarken på Ferney?.
Det franska samhället uppfattade Voltaires skrifter som farliga. Straffet för att ha läst en bok av upplysningens viktigaste filosof kunde bli en plågsam död. Makten hos kyrkan, kungen och adeln var hotade av upplysningens tilltro till det mänskliga förnuftet. Upplysningsfilosoferna menade att om människan bara använde sitt sunda förnuft skulle världen bli bättre och mer rättvis. Det visar tydligt att upplysningsmänniskan var en optimist som såg framåt. Voltaire hade en uppmaning till tolerans, och den är högst aktuell idag också: med en religion i ett land blir det diktatur, men finns det två skär folken halsen av varandra; men med 30 olika religioner kan vi leva i fred och vara lyckliga.?