Ni kampsportare som tränar flera stilar

Är ju lite lurigt, blandning av fingertoppskänsla, personlighet och kultur i den aktuella klubben skulle jag säga. Själv har jag tränat BJJ/grappling i snart 10år (brunt bälte) och försöker hälsa på lite på Judo (orange bälte) och MMA träningar. Har lite i ryggraden att uppmuntra och komma med tips eftersom jag själv instruerar också men försöker att alltid låta den som håller i passet styra och få fram sin tanke med träningen, tror att det bästa man kan göra som erfaren är att helt enkelt föregå med gott exempel på alla vis, lyssna på och respektera instruktören, försöka sprida positiv anda.

Sen är det väl bara naturligt att man försöker hjälpa sin partner både under teknikträning och sparring.

Det är samma klubb men kulturen i de bägge grupperna är helt olika.

I huvudstilen läggs mycket fokus på etikett. Man svarar korrekt och så att tränaren hör, tackar när man får vattenpaus. Eftersom vi är en liten grupp, både i klubben och i Sverige, är det mycket fokus på att ta hand om varandra och uppmuntra varandra. Ett "bra kämpat" efter att nån har kört så svetten ryker kostar inget men det känns väldigt bra att få höra. Ju högre bälte du har desto högre är förväntningarna på detta från tränarnas sida.

I den andra stilen är det mindre gruppanda. Det är många som tränar, en av de största kampsporterna, och man fokuserar fokuserar mindre på formalia och mer på träningen i sig.

Jag gör det ju inte medvetet, det sitter i ryggmärgen att åtminstone buga när vi får tillåtelse att dricka, att komma med uppmuntrande tillrop när den jag kör med lyckas bra med en teknik osv. 

De som vet var jag kommer från (tränaren bl a) reagerar inte utan det är resten tittar konstigt och får mig att känna att jag uppför mig fel för mitt bälte.

Jag tränar inte kampsport men har varit med om liknande saker i andra sammanhang, mitt största problem är att jag vill hjälpa och förklara för andra och det blir helt fel om jag är ny på ett ställe. Jag försöker se det som en övning i att lyssna och ta in andras erfarenheter, nu är du i samma situation som de du hjälper och det kan du ta lärdom av.

Vilka stilar kör du då? Är ju en fin gräns och de moderna stilarna sätter lite press på de mer traditionsfasta just nu. Jag har ju på gränsen till lekstuga med många judo svartbälten i ne waza, markkampen och det är klart att många framför allt äldre har lite svårt för det när man är lågt graderad. Men de som är uppriktigt intresserade av kampsport och att utveckla sig själva (mig själv inkluderat) ser det ju bara som positivt att få möta någon som är verkligt duktig och kan övertyga med bevisligen fungerande tekniker.

Den här har ju cirkulerat lite sedan senaste UFC

Var den jag försökte skicka med

Jag påstår inte att jag kan mer om stilen än de som tränat längre, jag är på tok för medveten om hur lite jag kan Det är mer grejerna runt omkring som blir konstiga. Det där automatiska som man inte tänker på eftersom det sitter i ryggmärgen efter x antal hundra timmars träning.

Oavsett vilken grad man har, tar man inte hand om och uppmuntrar dem med lägre grad, samt visar respekt för dem med högre? Den attityden har man väl oavsett om man har gult eller svart bälte, oavsett stil man tränar för tillfället?

Är du väldigt höggraderad på den ena stilen, så att du i princip bara tränar med dem som är lägre graderade än du?

Det är 2 personer inom vår stil i klubben som är högre graderade.

Min erfarenhet är att någon av en viss rang som tränat annat innan är otroligt mkt bättre än någon som inte gjort det. Och då är det inte så konstigt att man blir ner hjälpsam.

Kände samma sak när jag läste mitt andra program på uni - jag hade ju studieteknik och hittade överallt även om jag var ny till ämnet.

Har en kompis med några bälten i judo som vann över alla inklusive tränaren första dagen på bjj.

Hur förhåller du dig till dem, och andra som är högre graderade än du (vid t.ex. läger), när du har dem som partner? Kan du släppa den "svartbältesattityden" som du beskriver, när du tränar din "vanliga" stil?