Bortglömd när jag fyllde 40

Dom andra två ville inte bli firade men ni drog i hop något ändå. Du ville bli firad egentligen men antydde att du inte ville det!

Så dom respekterade din ståndpunkt medans du inte gjorde det.

Nej, de sade, liksom mig att de inte orkade fixa något kalas. Stor skillnad ????

Berätta för dem, även om det känns pinsamt.

Eller berätta för din sambo att du också önskade att någon skulle ordnat en fest & present åt dig, och be honom fråga om några vänner/släktingar kan hjälpa honom att anordna det.

Än är det inte försent.

Pinsamt?! Inte ett dugg. Lite synd att ni kör stuket ?inte orka?, fester ska man ta till vara på när tillfälle ges.

Tips till alla; när jag firade jämnt sist hade jag tre fester tre helger på raken! Jag har haft så många STORA fester med 40-80 pers att jag ville göra något nytt. Nu blev det mycket tid till att hinna träffa och snacka med alla. ?Tvåan? vart mest drag, flest besökare. Kanske 23-24 gäster. Dansparty fram till 04.30 och sen eftersläckning ytterligare någon timme eller så.

Grattis i efterskott TS!

Är det kanske så att du är spindeln i nätet? Den som drar igång projekten och ser till att saker och ting händer?

Jag har analyserat mina känslor lite och kommit fram till att det inte är själva festen jag saknar. Utan känslan av att vara värd att uppmärksammas. Det blir således inte samma sak att fixa själv nu i efterskott. När de andra fyllde 40 och inte orkade fixa någon fest så var det liksom en så stor grej att denna personen verkligen förtjänade att uppmärksammas. Det var inte jag som var spindeln i nätet och drog igång något till någon av dem, men jag hjälpte ju till, på lik linje som de flesta andra. Vi har ju gemensamma vänner och samma familj, så därför sitter jag ju kvar med känslan att jag inte är värd att uppmärksammas. Inte ens med en liten present, blomma eller kort. Och då blir jag ledsen eftersom de andra fick så stor uppskattning av samma släktingar och vänner som inte har gett mig någon uppskattning över huvudtaget. Jag har fyra barn och arbetar hårt inom ett låglöneyrke, så det handlar inte om att de tycker jag har så god ekonomi att de tycker jag borde stå för allt själv, till skillnad från som andra.

De tycker nog helt enkelt inte jag är värd att uppmärksammas som de andra.

Var det du som var den drivande i de andra överraskningsfesterna, då? I så fall var det ju inte så konstigt, att det inte blev något nu. Överhuvudtaget så brukar kvinnor vara mera intresserade av att fixa fester och grejor. Det är en större sak för dem. Finns det inte en drivande kvinna i en grupp, så blir det inte av. 

Sedan ska jag även säga, att jag inte tycker att överraskningsfester är en så bra idé, även om det verkar ha gått bra i de här fallen du nämner. Det kan vara så att man VERKLIGEN inte vill bli firad - och sedan drabbas man av det här, som man inte har fått tycka till om, och måste av artighet spela med. Man kan ju inte säga åt folk, som bara menar väl, att dra åt helvete. 

Ni kanske ska lugna ner er och växa upp lite allihopa, nu när ni är 40? När ni fyller 45 kanske det räcker att bjuda på tårta och kaffe ett par timmar på lördag eftermiddag? Det "orkar" ni. Eller så slutar ni fira tillsammans, och firar bara familjevis. Det är det många som gör i er ålder. 

Hej TS, Grattis i efterskott! :D

Jag blir ledsen när jag läser dina inlägg, jag förstår hur det känns. Har varit med om liknande när jag fyllde 30. När min sambo fyllde 30 anordnade jag stor överraskningsfest för honom med mat och dans. Åh vad han blev glad och njöt! När jag sedan två år senare skulle fylla 30 sa jag flera gånger att jag ville ha en likadan födelsedag som han fått. Min dag kom....och gick.. Jag fick ett presentkort på spabehandling för två. Så presenten var ju dessutom även till honom.

Prata om det här med din sambo! Håll det inte inne, det kommer bara ligga och gnaga. Fråga honom: Vet du hur det kommer sig att ni blev firade när ni fyllde 40, men inte jag? Säg att det är svårt att inte ta det personligt.

Jag förstår att du blir ledsen, ts. När flera andra närstående fått överraskningsfester när de fyllt jämnt, är det ju klart att det känns väldigt ledsamt att inte bli uppmärksammad på samma sätt. Även om de förmodligen inte menar något illa, så känns det ju så. 

Jag har varit med om lite samma sak, men inte med lika närstående. Men tidigare jobbade jag på en liten arbetsplats med bra sammanhållning där det alltid slogs på stora trumman när någon fyllde jämna år. Det handlade om heldagsfiranden med olika aktiviteter som då alltså var en överraskning för den som fyllde år. Jag var alltid med och firade mina arbetskamrater, precis som alla andra. 

Så kom då dagen när jag fyllde år. Inget firande. Nu fyller jag visserligen mitt i sommaren = semesterperioden, men jag hade ju lika gärna kunnat bli firad innan eller efter. En kollega som tyckte synd om mig bjöd dock ut mig på lunch...

Jag försökte dock trösta mig med att jag "bara" fyllt 30 och att de kanske inte började fira på detta sätt förrän man fyllde 40 eller mer. Men några år senare hade vi en vikarie som fyllde 30 - och hon firades på sedvanligt sätt med att bli bjuden på heldagsutflykt och så vidare... 

Men. Även om jag faktiskt fortfarande känner mig lite, lite ledsen över detta, så vet jag att det INTE berodde på att jag var mindre omtyckt eller impopulär. Tvärtom kände jag mig omtyckt och respekterad av alla i gruppen. Jag tror bara det blev så här. Sommar, och ingen tänkte ens på att jag fyllde år.

I ditt fall kanske det är något liknande. Ingen riktigt tänkte på att ta tag i det.. inte ens din sambo. Och så blev det som det blev. Ja, det kanske är en dålig tröst, men..
(Själv blev jag för övrigt  bortglömd till och med av min man på min senaste födelsedag! Trots att jag påmint flera gånger... Han skämdes dock som en hund efteråt, och sedan fick jag en fin, dyr present i efterskott. ) 

Hoppas i alla fall att du kan ta upp det med din sambo och berätta hur du faktiskt känner. Kanske lättar det lite om du i alla fall får prata lite om det och förhoppningsvis får en förklaring. 

Kramar!