Svartsjuka eller osäkerhet?

Hej! Jag behöver någons råd!

Just nu bor jag tillsammans med min sambo och vi varit ett par i mer än två år.

Vi har gått igenom gott och ont, det onda har inte handlat egentligen om oss utan mycket annat sidan om (som ?alla? går igenom) även ohälsa som depression hos min partner som har tagit mycket på mitt välmående. Han är helt underbar då han verkligen litar på mig, säger att jag ska ut och ha roligt med mina vänner oftare än vad jag gör och är mån om att jag ska ha det bra!

Han är verkligen min bästa vän och trygghet!

Men nu kommer det till mig. Jag är en person som är väldigt känslig. Jag tar hårt på om vi skulle tjafsa och undviker gärna bråk vilket vi aldrig haft utan mest tjafs. Han är också känslig men har en helt annan uppväxt då jag växt upp i en lugn familj och han i en ganska stökig.

Åter till mitt ?problem?. Jag vet inte om jag är töntig (vill gärna att ni säger till mig på skarpen om det är så) men jag blir väldigt ångestfylld när han tex ska ut på krogen med vänner. Jag vet om att han aldrig skulle flörta eller ragga då jag litar på honom men ändå tvekar jag på mig själv varför jag tänker och tror sånna saker?

Han har några singelcänner och tycker det är roligt att vinga till dem vilket vi har haft en diskussion om då han varit ärlig med att han pratat med tjejer och att han bjudit på drinkar osv när hans kompis också varit där såklart. Jag tar detta jätte hårt men jag vet att detta är endast för att han är trevlig eller velat vara trevlig, han har även varit tydlig med att han har förhållande. Att han är ärlig om saker som hänt är såklart bra och säger att det handlar inte om att han skulle ragga och jag vet det innerst inne men alla mina osäkra signaler bara skjuter sig fram och jag ser framför mig det värsta scenariet. Nu när jag skriver känner jag att det är jag som är ?svartsjuk? för jag tycker det känns obehagligt att han är ute och att en tjej kan försöka snacka med honom osv. Han tycker det ör väldigt jobbigt att jag håller på såhär och vi har diskuterat om det så egentligen är det ?löst? men vi båda vet vart vi ska respektera varandra och att vara ärliga vilket vi alltid har varit.

Känns bara som det är så mycket annat som ligget bakom min ångest då jag tidigare haft ohälsa med ångest osv. Jag är väldigt skör människa och känner att lilla minsta kan bryta mig.

Jag har gått hos psykolog mm men känner mer att jag behöver ni personers råd eller försöka

Förstå hur mitt beteende är och vad jag ska göra.