Orkar inte nåt. Orkar inte ens gå ut med mitt barn

Jag vet hur det känns sitter precis och har det likadant, förutom att jag inte är gravid, men jag är mammaledig, det är så fint väder ute, men jag kan inte ta för mig att gå ut! undrar också vad sjutton man ska göra!?
kram på dig

Hej. Vill bara säga att du är absolut inte ensam om att känna så här. Jag hade det precis så där till för ett litet tag sedan. Men jag TVINGADE mig själv ut med sonen en liten stund, kanske inte varje dag men åtminstone varannan. Jag kan känna lite så där av och till nu också, men det som hjälpte mig var att jag började planera mina dagar och sätta upp mål för varje dag. På kvällen gick jag igenom vad som skulle göras följande dag. Vart sonen och jag kunde gå på promenad, vilken väg vi skulle ta eller om vi bara skulle ut och gunga en liten stund. Sedan när dagen kom då bara gjorde jag det som jag hade bestämt, hur jobbigt det än kändes!! Kändes som om allt gick i slow motion ibland och det var segt att komma iväg, men jag tror att det är ENORMT VIKTIGT att inte fastna i de där känslorna utan att gå emot det som känns jobbigt. Försök att vara mer envis och hitta på mål med dagen och kanske belöna dig på något vis för att motivera dig själv att komma iväg. T.ex. att gå på promenad till affären och där kan du köpa något litet gott till dig själv. Försök kämpa, vännen, annars blir det värre!!

Kram på dig

har också gått igenom det där. det är inte lätt. så länge du sköter din sons behov så går det väl bra?

är själv gravid, men mammaledigheten är slut, så jag pluggar och barnet är på dagis men dagarna känns så tunga. mår illa hela dagarna.

inte kan man få nån egentlig hjälp heller. det enda kommunen kan erbjuda är ett avlastingshem och herregud det är då inget jag vill ta till. älskar mitt barn och vill vara med det hela tiden. man måste kämpa kämpa kämpa!!

är det för tungt så måste din sambo vara föräldraledig så du kan sjukskriva dig. för inget barn mår bra av att inte få vara ut i friska luften någon dag.

försök göra saker som du mår bra av. vad gillar du att göra för nått? vad får du nya krafter av? och nu vill jag inte att du svarar "sova". för man kan få en otrolig kick av en liten promenad, eller att vara och simma, äta lite chokladpudding, och allmänt unna sig saker, men inte bara godis då...

tänk på din son och vad du själv hade velat göra i hans ålder. det är inte så jobbigt som man tror att ta sig ut på en promenad. på med kläderna på han och dig, gå förbi kiosken och köp lite frukt, nån dricka, nån barnmatsburk som går att äta kall och hitta nått fint ställe att ha picknick på!!
sen kan du komma och berätta om det hjälpte för ditt humör

Vad skönt att höra att man inte är ensam. Känner mig så misslyckad som mamma. Samtidigt vet jag ju om att jag har en depression som tyvärr håller i sig än. Imorgon ska jag försöka komma ut. Nu har jag gett mig f*n på att ta hand om köket
Tack för era svar! det värmer

Eftersom du är sjuk (deprimerad) så kan du ju inte ha dåligt samvete! Gör så gott du kan, ingen kan begära nåt mer!

Jag var också deprimerad med rätt svår ångest när jag var gravid, och jag hade också barn sedan tidigare. Utan min man och mamma hade jag inte klarat av det. Jag kunde inte ens ta hand om dottern själv, utan min mamma hjälpte oss så att maken kunde jobba.

Sätt upp små mål för dagen. Tex, idag ska jag gå ut i 20 minuter med sonen. Eller idag ska jag göra rent på bänken, och sen kan jag "ta det lugnt".

Eller kanske din sambo kan "ta ut" dig och sonen på en promenad. Det brukar ju kännas bättre med sällskap, och du mår kanske lite bättre av lite frisk luft.

Styrkekramar!

Anonym (samma här)
Alltså, vi är ute och vi går på öppna förskolan och så. Så visst kommer han ut. Men nu de senaste dagarna har jag känt mig sämre och det känns som att jag kommit i en svacka.
Jag älskar att simma. Jag börjar och gör det kanske 2 gånger på en vecka och sen slutar jag. Hur kul och avslappnande jag än tycker det är. Och om jag tvingar mig själv så hittar jag alltid nya ursäkter

jag har som också haft en depression (har?), och det är så lätt att man skyller på den när man är trött. man hittar inga krafter någonstans. men som förälder så inser man att man är så mycket starkare än man tror! man har dom där krafterna att ta hand om sitt barn! man kan göra saker fast det känns som man bara vill lägga sig ner!

skjut inte upp att gå ut till imorgon. frisk luft är viktigare än städat inne, och hemmet kan som sagt din sambo hjälpa dig med gå ut och gå!!! kanske du orkar göra nått när du komemr in igen!

nu ska jag duscha, är så förkyld att jag hostar hela tiden, och har inte orkat duscha på flera dagar sen ska jag skynda mig tilld agis klockan 3 för att hämta mitt troll. solen skiner så det är ofrånkomligt att bli på bra humör! ut i solen med dig också!!

Ts: det är samma här, för jag kommer också ut till ÖF och så, men promenader!
Jag tittar ut och ser snön, och tänker äsch, jag kommer ju inte fram med vagnen någonstans ändå så jag hittar på ursäkter hela tiden.

Hej på dig!

Det känns verkligen bra att du tar upp detta, jag känner precis likadant och hur hemskt det än låter så känns det bra att man inte är ensam. Jag är också hemma med min drygt ett år gamla son, är inte gravid, men allt känns tungt ändå. Har inte ork att göra något och inte ens gå ut, fast det är solsken och allt som ska göras bara avskyr jag just nu Har ingen stöd från maken, ville börja jobba lite, men han går inte med på det, så här sitter jag och mår dåligt. Har även gått hos psykolog på mödrarvårdcentralen, vilket kan rekommenderas, men å andra sidan hjälper det bara för stunden. Jag ser även vad andra föreslår att man ska planera dag för dag, vilket låter som en bra idé fast åter igen viljan och orken måste finnas där.

Jag önskar att jag hade mer stöd från min make och är verkligen avundsjuk på honom att han kan sin frihet och t ex sätta sig framför dator och surfa när barnen ska ha mat elelr vill ha uppmärksamhet. Varför gör jag inte det själv? Nu kommer jag väl in på relationer, så det kanske inte hör hit. Jag ville bara säga tack att du tar upp detta.

ni har de skönt som har en öppna förskola att gå till :( önskar jag med hade det..